torsdag 2 januari 2020

EN AV 100 000: MARIA ANDARK

MITT NYÅRSLÖFTE
Älskar att resa. Se och möta nya kulturer, människor från världens alla hörn. Är förunnad för jag har både tid och råd att resa. Men, kan bara se den lilla handen i min, mitt barns hand. Så då, då vill jag inte vara någon annanstans än där jag är, här vid den blåsiga svenska vinterstranden och framför brasan, även om jag också ser fram emot härliga resor snart, men tågresor, inte flyg, det går inte. Därför har jag signat upp för Flygfritt 2020. Välkommen att göra det du också, helst nu!
https://www.facebook.com/events/1138546782980339/

VAKNADE
För ca 1,5 år sen vaknade jag. Visst kan låta lite religiöst, men när en normalintelligent person, blir glad över klimatöverenskommelser, tex Parisavtalet, men själv fortsätter leva som inget har hänt, vaknar ur det.. ja ett uppvaknande som inget annat, för mig. Visst, sopsorterat länge, ätit mer vegetariskt, mått illa över överkonsumtion och haft konsumtionspauser, släckt lampor etc, men inte alls tagit in allvaret bakom tex Parisavtalet. Sommaren 2018. Hettan. Bränderna. Guddöttrar som mådde dåligt av att vi vuxna inte bryr oss. Mötet med nära vän och hennes man, på den gotländska stranden, helt tagna, efter att de lyssnat på Magnus Carlssons sommarprogram. Förstod att detta var inget som vanligt, ”åh vilket bra sommarprogram”. Hela deras uttryck sa något mycket mer. Lyssnade och då, äntligen vaknade jag. Helt.

KAN JAG INTE FORTSÄTTA FLYGA?
Gjorde flera klimatmätningar, för mitt individuella koldioxidavtryck på jorden. Det framkom direkt att mitt resande var största boven. Började läsa och läste och läste. Om alla möjliga synvinklar kring klimatet, dess påverkansfaktorer, lösningar och så klart en hel del om, flyget. Vad hände med flyget, möjligheter att se en förändring, nya flyg som skulle ge möjlighet att fortsätta flyga. För sluta flyga ”kunde jag ju inte”. Fanns provturer med elflyg, biobränsle för inrikesflyget. Men elflyg för flera passagerare såg mer än svårt och långt bort ut, för många och på långa sträckor, kanske inte ens möjligt. Biobränslet importerades och det är långt tills det finns en hållbar produktion att räcka till ens inrikesflyget. Statistiken då, jag som älskar statistik. Privatflyg kontra affärsflyg, i Sverige, internationellt. Det privata internationella flygandet står i Sverige för ca 80 procent av flygandet. Och om alla flög som vi svenskar skulle flyget stå för ca 18 procent av världens utsläpp och jorden skulle inte ha en chans. Men framförallt, om jag som individ flyger är det oftast det största individuella koldioxidutsläppet. Så jag som gillar att prioritera de främsta sakerna, skulle behöva sluta flyga. Är dock optimist. Tänkte på människans uppfinningsrikedom, förmåga att hitta nya lösningar, att förändra sig. Men flygresor är i de flesta fall en lyxkonsumtion, till skillnad från äta, tak över huvudet, kläder på vår kropp, komma till arbetet osv och kunde inte hitta något som visade att vi inom en rimlig framtid kommer ha ett flyg som är hållbart inom vår koldioxidbudget, för långflygningar. Till skillnad från andra transportsätt och andra klimatpåverkande saker där det finns lösningar här och snart här. Insåg att vi inte hade någon annan väg att gå än att kraftigt minska flygandet. Finns även det som visar att än det ena och än det andra ger mer utsläpp än flyget och visst så är det globalt, men för oss individer som flyger kvarstår; att den enskilda sak jag kan göra som kommer minska mina koldioxidutsläpp mest, är att sluta flyga. Och tillsammans med allvaret av klimatsituationen och att jag, liksom de flesta av oss, pekat på någon annan som ska, affärsmänniskor, kineser, amerikaner, insåg jag att någonannanismen var sedan länge passerad. Att sluta peka på någon annan, något annat. För tillsammans kan vi klara detta. Alla individer, organisationer, företag, länder, världsdelar osv. Med den insikten förstod jag att jag bara kunde börja med mig själv. Vi lever dessutom i en marknadsekonomi och i en demokrati, så om vi som individer visar att vi inte bara är redo att ställa om, utan också gör det, kommer det öka företagens fart i sin omställning, liksom de alltjämt slumrande politikerna.

OMSTÄLLNINGEN
Utöver det, hade det riktiga klimatuppvaknandet kommit ikapp mig. Var på en sedan tidigare planerad helgresa i Europa med vänner då det strax innan slog till ordentligt, men förstod inte riktigt förrän efteråt. Mådde inte bra, över flyget, konsumtionen, försökte hålla tillbaka känslorna, frågorna, förvirringen, men det gick inte. Ännu en sedan långt inplanerad resa i december 2018. Visste nog inom mig att det skulle bli den sista, på ett bra tag i alla fall. Hade fått rådet av klimatvän, att om jag nu skulle åka iväg och släppa ut massa koldioxid så bör jag i alla fall försöka njuta av resan, med mina allra närmaste. Det gick helt ok under delar av den, men de stunder jag var ensam var det svårt. Det gick inte längre. Hur skulle jag kunna fortsätta leva mitt liv och släppa ut så mycket koldioxid som flyg gör, på mina barns och framtida generationers bekostnad? Är ekonom i botten och hade det styrande måttet varit koldioxidutsläpp, hade jag gått i konkurs för länge sen, då jag konsumerat det jag hade att konsumera. Likaså Sverige som förbrukat vår koldioxidbudget redan i april, sen lever vi på framtida generationers koldioxid. Alltså våra barns och barnbarns... De tunga tankarna kom och gick och jag visste att det bara fanns en sak att göra för att kunna må bra i detta; att göra saker. Bestämde mig för att lägga om mitt liv. För att göra vad jag kunde för att påverka klimatsituationen så mycket jag kan, för mina barn, eventuella barnbarn, för framtida generationer, djuren och naturen. För att försöka kompensera för mitt tidigare liv som klimatbov. Det går så klart inte göra det jag gjort ogjort, men vad jag kan. Bestämde mig för att ägna livet tills vidare åt klimatfrågan, dels professionellt, dels ideellt, vilket jag nu gör. Har tagit bort mer koldioxid än jag konsumerat i mitt tidigare liv genom att bland annat investera i projekt som tar bort koldioxid, liksom fått personer att börja tänka på klimatet och minska sina klimatavtryck, men kommer nog aldrig känna mig skuldfri, men jag gör vad jag kan. Har ställt om så jag gått från ca 18 ton koldioxid förra året till nu ca 3,5 ton, den störta delen är så klart att skippa flygandet. Så 2-2,5 ton till som ska bort tills jag är nere på den budget som är satt för oss på 1-1,5 ton CO2. Det har gått hur bra som helst. Lever ett bra och härligt liv. Har vanligtvis tufft med höst och vinter, men denna mörka höst har gått bättre än på länge, trots tidigare resor under höstarna. Har nu istället fokuserar på att ta vara på dagsljuset bättre med en stund dagligen, liksom regelbunden pulsträning. En långhelg till en svensk höststrand gav lika mycket laddning som var helst i världen. Vår hjärna är nämligen så fantastisk på anpassning. Så när man har bestämt sig, går det hur bra som helst!

Bara här på den fantastiska svenska vinterstranden vill jag vara och njuta, ingen annan stans denna vinterhelg. Men visst kommer det bli resor också, ser fram emot spännande tågresor snart.

Så vem är jag, som levt som tidigare klimatbov att berätta om att jag slutat flyga och ställt om. Inte för en klapp på axeln. Har blivit ombedd, eftersom om jag, som älskar och har möjlighet att resa inte flyger, kanske jag kan inspirera någon annan att tänka samma tanke. Och har bestämt mig, för att sätta mig själv i andra hand genom denna klimatresa och vara modig, för jag har inget val. Jag måste för framtida generationer. Kunde inte leva utan att göra det.

Välkommen du också att signa upp för ett Flygfritt 2020, en härlig rörelse, med härliga människor, ett härligt liv för framtida generationer, med underbart fantastiska Maja Rosén i spetsen. Vilket otroligt jobb hon gör – tack Maja! Så klart jag berättar om min resa, utan flyg.

Maria Andark

Gör som Maria och 13 649 andra svenskar och anmäl dig till Flygfritt 2020 idag! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar