måndag 30 december 2019

EN AV 100 000: KARIN SUNDBY

Att sluta flyga. När jag var 15 år flög jag för första gången och om sanningen ska fram så har jag faktiskt fyllt min flygkvot sedan dess. Men sedan 2016 har jag, med några få undantag, stannat på marken.

Till en början kändes ett flygstopp nästan som en omöjlighet. Halva familjen bor i Barcelona och barnen måste ju få träffa farmor och farfar åtminstone ett par gånger om året. Men att sluta flyga innebär inte att sluta resa. När barnen var tillräckligt stora för att bära sin egen ryggsäck, tog vi tåget ner för första gången. Det gick bra. Det var roligt och barnen tyckte det var världens äventyr. De första gångerna blev det tåg ner och flyg hem. De senaste gångerna har vi tagit tåg både tur-och-retur. Barnen vill inte flyga längre. Inte min man och jag heller. Barnen kan sitta vid middagsbordet och (utan att vara ombedda) gå igenom argument för argument till varför tåg är bättre än flyg.

Det är ingen hemlighet att vi befinner oss i en akut klimatkris. 2020 är året då utsläppen måste börja minska kraftigt, för att sedan halveras fram till 2030. Vi har onekligen en gigantisk uppgift framför oss och ett enormt ansvar för vår gemensamma framtid. När uppgifter är för stora att greppa så är det ofta tacksamt att bryta ner dem, titta på vad vi själva kan göra för att bidra. Och tänker vi “halvera” så blir det väldigt konkret. Vi måste (minst) halvera våra egna utsläpp det här årtiondet. Och det i särklass mest effektiva sättet att minska sina egna utsläpp, är att skippa flygresorna.

Ett flygfritt 2020 är därför ett lätt val. Jag stannar på jorden för mina barns skull. För att de ska få den framtid de förtjänar och kunna titta tillbaka på den här tiden med känslan att vi gjorde allt vi kunde - både i ord och handling - för att ställa världen till rätta.

Karin Sundby
Ordförande i Klimatriksdagen

Gör som Karin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med! Glöm inte att utmana alla dina vänner att göra detsamma.

söndag 29 december 2019

EN AV 100 000: PÄR HOLMGREN

VI ANTAR UTMANINGEN OM ETT FLYGFRITT 2020 - GÖR DU?

Första halvåret i Europas tjänst har gått hur bra som helst utan att flyga. Jag och Alice Bah Kuhnke är levande bevis på att det går att resa koldioxidsnålt. Det kräver en del planering och kan ta sin lilla tid med byten och övernattningar. Men det gör skillnad.

Jag och Alice är övertygade om att tågresande är framtiden. Om vi ska nå koldioxidneutralitet innan 2050 behöver vi ställa om vårt sätt att resa och leva nu. Helst igår. Vi svenskar ligger redan i toppen av världens länder som minskat sitt flygande.

Tillsammans har jag och Alice över 400 timmars (!) tågresande i vårt bagage i år - och fler lär det bli 2020! Kan ni slå oss?

Vill du veta mer om Flygfritt 2020 och det slutliga målet?
Här kan läsa mer: https://bit.ly/38XU2bI
Anmäl dig här: https://bit.ly/34GU9F5

#flygfritt2020 #klimatetkanintevanta

Pär Holmgren

lördag 28 december 2019

EN AV 100 000: GÖRAN HÅDÉN

Lyckligare utan flygresor?
Flygandet måste ner om vi ska klara klimatet. Men som Greta påmint om är andra sätt att resa bara en del av lösningen. Om vi på ett hållbart sätt ska nå alla fritt valda resmål kräver det mer tid, mod och pengar än de flesta har. En del resande kan förstås vara bra, men resors längd och mängd kan göra miljöpåverkan för hög även utan flyg.

Personligheten påverkar vad vi får ut av resande, men låt oss oavsett utgångspunkt gå igenom argument för resande och testa tänka alternativ. Antingen ger det oss rikare liv att utmana resenormen, eller så blir vi tryggare i att det vi redan tycker håller för prövning.

ARGUMENT 1: MÅ BRA
Världens lyckligaste man. Så kallas Matthieu Richard efter att tillsammans med andra skickliga mediterare utklassat andra i tester av lyckonivå genom hjärnscanning. Richard har tränat i åratal, men redan efter några veckors träning kan man se resultat i rätt riktning.

Lycka är att må bra och trivas med livet. För de flesta är dagdrömmande inte bra för lyckan, men det går att delvis ta kontroll över sina inre resor och drömmande på ett väldigt positivt sätt. Vid meditation förbrukas minimalt med energi, så det bästa för lyckan är också det bästa för miljön.

Det gäller även när vi går igenom vad lyckoforskningen i stort visar viktigast för välbefinnandet att ha tillräckligt och bra kvalitet av. Bland annat sociala relationer, attityder, omtanke, tillit, meningsfullhet, motion, sex, sömn, mat och förnöjsamhet. Notera att inget av det här kräver flyg. 

VÄLJA EFTER SNITT ELLER PEAK?
Ofta när vi människor går utanför våra vanor och bestämmer oss för om vi ska göra något eller inte, så tänker vi på det mest extrema ögonblicket och avgör främst utifrån det. Ögonblicket när vi sjunker ner i den varma sanden. Ögonblicket när vi ser en vild val med våra egna ögon. De perfekta ögonblicken som vi ständigt matas med i resereklamen. Eller tvärtom när väldigt liten risk för terrorism avskräcker från resande.

Men nästan allt som hör till resan består ju INTE av extrema ögonblick. Först ska vi tjäna ihop till resan. I snitt lägger svensken nästan en hel månadslön per utlandsresa. Kanske skulle vissa få ut mer av att lägga de pengarna på kortare arbetstid istället? För de flesta tycker faktiskt inte att jobbet är särskilt stimulerande. Sedan ska det planeras, resas, oroas och när vi till slut är framme kan det snabbt bli sjukdomar, dåligt väder och rastlöshet.

Mot det kan vi ställa att förväntan är halva nöjet och att omväxling förnöjer – i alla fall om vi gör en typ av resa vi inte gjort förut eller återser en favoritplats. Det är bra att ha saker att se fram emot på kort och lång sikt. Det finns också en logik i att ibland offra ganska mycket tid för att få en kort extrem upplevelse som sedan följer en hela livet. Men måste det vara genom långa resor?

ARGUMENT 2: LUGN OCH RO
Avkoppling är ett av de vanligaste skälen att resa på semestern. Men blir det verkligen lättare att koppla av ju längre bort från hemmet man kommer? När problem ska hanteras i ett annat samhälle och språk? Sedan flygskammen slog igenom uppger en majoritet att de vill minska milen på sina resor av klimatskäl. Men det kan ju tyckas onödigt att gå över ån efter vatten av fler skäl.

För avkoppling kan det vara en fördel att återkomma till samma personer och platser. Så det är inte konstigt att de flesta semesterresor görs i Sverige. Här finns också god tillgång till natur, relax, spa, solarium, meditation, andliga oaser, stängd/begränsad smartphone, formgjutna öronproppar, möjligheten att tacka nej till ”måsten” och många andra chanser till mer lugn och ro. Utanför Berlin finns till och med en inomhusanläggning stor som sex Globen, som härmar miljön i Thailand med värme, stränder, bad, mat, shopping och regnskog.

Det är klart att alternativen på gott och ont inte blir precis som utomlands, men bättre balans och variation i vardagen är kanske bättre än att stressa runt varenda vardag för att sedan göra "ingenting” flera veckor i sträck? Ofta faller vi tillbaka till samma stressnivåer bara några få jobbdagar efter en lång semester.

Med avkoppling följer också kreativitet. Det talas ibland om kreativitetens fyra ben: badrum, barer, bussar och bäddar. När hjärnan ”tar en paus” kombinerar den vad vi tänkt på till nya insikter och idéer. Det är i grunden en positiv gåva, men kräver att vi åter förmår prioritera för att avkoppling inte bara ska leda till ny stress i en negativ spiral.

Steg 1 för att komma bort från önskan att komma bort kan vara att ägna tid - kanske semestertid - åt att utforska smultronställena inom sig och i sin närhet. Genom att vara närvarande med alla sina sinnen så kan även vardagen bli rikare och mer harmonisk. Kanske till och med värd att inte fly ifrån?

ARGUMENT 3: LÄRANDE OCH UTVECKLING
Vissa vittnar om upplevelser genom resor som förändrat deras liv. Till exempel att mötet med verkligt fattiga gjorde att personen började engagera sig för världens fattiga. Det är högst mänskligt att påverkas mer av egna upplevelser än torra fakta om hur många barn som svälter ihjäl varje dag. Så sådana resor kan ju i vissa fall vara värdefulla, men de flesta fortsätter ändå leva likadant. Eller uppnår samma effekt på andra sätt.

Hur mycket resande behövs för att få perspektiv och lära sig att livet kan levas på väldigt olika sätt? Att flytta utomlands är ett sätt att snabbt ändra sin position i samhället. Men även om man studsar runt som en flipperkula i världen, så hinner man ju ändå bara uppleva en mycket liten del av alla olika verkligheter. Därför blir förmågan avgörande att åtminstone delvis förstå andras situation utan att uppleva den själv. Inte minst för den globala solidaritet vår sammanlänkade värld nu är helt beroende av.

Men nyckeln till denna empatiska förmåga ligger inte i resande. De som går i fronten för medmänsklighet kan vara personer som reser mycket, men det kan lika gärna vara personer som reser lite. Det viktigaste är inte hur man har det, utan hur man tar det.

Även om målet är allmänt lärande, så tenderar förhastade slutsatser vara extra vanliga vid resor. I en ny miljö vill vi snabbt orientera oss och när vi kommer hem igen vill vi i många fall ha lärt oss något. Då blir det lätt generella slutsatser om ett helt lands befolkning utifrån de som just vi mötte just då. Kanske lär vi oss också lite om byggnader och annat som ärligt talat inte lär påverka livet nämnvärt.

Under tiden kan den som ignorerar anklagelser om att vara en tråkig stugsittare med för mycket skärmtid, lära sig massor om hela världen genom övergripande fakta och dokumentärer på internet. Som Hans Rosling visat så vet vi väldigt lite om världen. Är det trots eller på grund av att vi reser mer än någonsin?

ARGUMENT 4: UPPLEVELSER
Din hjärna i kombination med internet och dagens valfrihetssamhälle har en enorm potential till upplevelser utan resande. Tyvärr tyngs många av det blir för många möjligheter som gör det svårare att känna sig nöjd. Då kan även resorna bli slentrian.

Vissa är nöjda utan en massa nya upplevelser hela tiden, men för de som inte är det finns ju massor av möjligheter utan resande. Enbart i min lilla småstad finns det över 400 olika föreningar. Massor med olika personer och aktiviteter att pröva på. Vissa av de sammanhangen upplevs förmodligen mer exotiska än en vanlig charter och är enkla att återkomma till.

Varje dag finns också möjligheten att gå lite utanför sin bekvämlighetszon för att utvidga den. Det kan vara allt ifrån att pröva nya maträtter till att pröva nya samtalsämnen med vännerna. Det kan lära något om både en själv och andra.

Inom din bekvämlighetszon kan allt från böcker till nöjesfält bjuda på spektakulära upplevelser inom trygga ramar.

Delar av världen kommer ju också till Sverige. Inte hela miljöer, men här finns ändå invandrare, turister och internationella konferenser som kan intressera många. Utan att ens lämna hemmet kan du få turister på besök genom couchsurfing och det finns gott om möjligheter att hjälpa till med integration för alla som tycker att människor är intressantare än sevärdheter.

För de som istället föredrar sevärdheterna så tror jag ytterst få svenskar har besökt alla svenska sevärdheter, som Sveriges 15 unika världsarv. De som FN vill ska skyddas för eftervärlden och som människor flyger hit från andra världsdelar för att uppleva. Samtidigt flyger svenskar till andra länders världsarv eftersom gräset alltid är grönare på andra sidan. Men det beteendet kan förändras, för det är nog mer en effekt av mänsklig kultur än mänsklig natur.

Inom Sveriges gränser och årstider kan även alla önskvärda väder upplevas för de som ser ett värde i att faktiskt få längta lite längre ibland. Rik är inte den som har mycket, utan den som saknar lite.

ARGUMENT 5: ALTERNATIV SAKNAS
Visst kan man nu enkelt höras på videosamtal jämfört med att förr behöva vänta veckor på brev. Men ibland är resor svårfrånkomliga, till exempel akuta sjuktransporter eller om familjen måste bo väldigt långt bort. För att få en bild över hur liten del av det totala resandet som verkligen är nödvändigt, kan man fundera på vilka resor som skulle göras under ett krig och jämföra det med dagens klimatnödläge.

HUR BLEV DET SÅ HÄR?
Är du ledsen för att du inte reser i rymden eller flyger med enbart din egen kropp? Troligen inte. Men så fort vi ser några med en livsstil som verkar vara inom räckhåll, är det så lätt att vi jämför oss med dem istället för med våra egna ideal.

Det satsas drygt 8000 kr per person och år på reklam i Sverige. Det sker eftersom det är fullt möjligt att manipulera vårt tänkande med massiv propaganda. Oftast handlar det om saker, men även resor glorifieras. För att citera Den förlorade generationen:
Det finns en industri som ger ren shopping konkurrens
Den bygger på att uppleva - fast långt bort någonstans

I det här fallet anpassar vi oss till de rikas flygvanor, trots att de flesta människor på jorden aldrig flugit. För bara 100 år sedan var det sällan att svenskar ens lämnade lokalsamhället. Under livet hann de ändå motsvarande flera varv runt jorden.

I snitt har vi nu bättre hem än någonsin. Samtidigt är andra länder mindre exotiska än någonsin, då en global kultur sprider sig. Ändå verkar suget att resa rekordstort. Är det jobbets idé kan du driva på för fler videokonferenser för ökad produktivitet. Är det nära och käras idé kan du dela den här texten. Eller kanske bara följande dikt från Rabindranath Tagore:
Under många år
under stora kostnader
reste jag genom många länder.
Såg de höga bergen,
oceanerna.
Det enda som jag inte såg
var den glittrande daggdroppen
i gräset framför min dörr.

NU VÄNDER DET
Normer och status ändras nu relativt snabbt. Efter några årtionden där många sett ner på stugsittare som nöjt föredrar att inte resa, så har denna nöjdskam plötsligt vänt till ökad flygskam för många. Vilket i sin tur lär inspirera fler att haka på trenden.

En färsk undersökning från SOM-institutet visar att bara 10 procent får ökad respekt för de som reser mycket. Det kan mycket väl vara fler som reagerar tvärtom. I så fall blir det nu kontraproduktivt att stoltsera med sina flygresor på sociala medier, vilket delvis redan märks. Istället är det verkligt sunda egenskaper som uppges ge ökad respekt nu. Allra högst status ger att vara en bra vän och bry sig om andra.

Just 2020 är också det allra bästa året att skippa flyget, eftersom internationellt flyg framöver kommer jämföra sina utsläpp med just 2020. Flygandet i Sverige har redan börjat minska och världen följer nu hur det fortsätter här. Om vi lyckas kan engagerade i resten av världen säga: Kan de så kan vi!

ÖVERTYGAD?
Flygfritt 2020 kan bli ditt nyårslöfte! Anmäl dig direkt och inspirera dina vänner!

Göran Hådén
Grön skribent

fredag 27 december 2019

EN AV 100 000: ALBIN BJÖRK

2017 genomgick jag en kris. Jag kände att livet rann mig mellan fingrarna, att jag slösade bort mitt liv. Jag hade jobbat och pluggat sedan jag gick ut gymnasiet, gjort allt det som samhället och min omgivning förväntade sig av mig. Det var dags för mig att göra uppror, leva mitt liv till fullo. Jag visste att om jag inte tog ett sabbatsår nu och reste, skulle jag aldrig göra det. Så jag tog uppehåll från mina läkarstudier och satte mig på ett flygplan till Australien, så långt bort jag kunde komma.

Väl i Australien bytte jag till en vegansk kost, framförallt av miljöskäl men också etiska. Många i min omgivning blev förvånade, jag hade tidigare konsumerat mycket animalier och gillade träning. Jag trodde inte att en vegansk kosthållning var möjlig att kombinera med styrketräning, lurad av samhällets normer återigen. Resandet fortsatte dock, jag försökte att undvika flygning så gott jag kunde men tänkte att det inte var så farligt. På samma sätt jag tidigare hade kognitiv dissonans vad gäller min kosthållning, hade jag nu angående mitt resande.Att en enda flygresa kunde orsaka lika mycket utsläpp som flera år av en vegansk kosthållning sparade blundade jag för.

2019 blev året för mitt riktiga uppvaknande. Jag hade gjort ett försök att återuppta mina läkarstudier, men allt jag kunde tänka på var klimatkrisen. Jag insåg att det var vår tids största problem. Ett akut hot mot inte bara mänskligt liv, men allt liv på jorden. Jag ville ägna mitt yrkesliv åt att kämpa för klimatet. Jag övervägde att läsa till civilingenjör med miljöinriktning, men insåg att min tid inte var bäst investerad i en skolbänk i fem år till. Det är fem år vi inte har. Jag insåg att det största problemet inte är tekniska lösningar, utan gapet mellan vad ledande forskare säger och vad politiker gör. Det bästa jag kan ägna min tid åt just nu är att bilda opinion med XR.

Det är snart 2020, några saker har förändrats och några är sig likt. Jag befinner mig fortfarande i kris. Jag är inte längre orolig över att mitt liv rinner mig mellan fingrarna, men att livet på jorden gör det. Jag kommer att fortsätta att resa. I höstas var jag ute i Europa med tåg. Jag vill segla över Atlanten. Men så länge som vi befinner oss i en klimatkris och flyget är ohållbart håller jag mig på jorden. Jag skulle kunna fortsätta att flyga, men det finns inte på kartan. Läkarstudierna får vänta ett tag till. Det bästa sättet att rädda liv just nu är att bilda opinion kring klimatkrisen. Få politiker att agera i enlighet med forskningen. När de börjar göra sitt jobb, kan jag återgå till studierna.

Albin Björk

Gör som Albin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

söndag 22 december 2019

EN AV 100 000: OLA NILSSON

Jag vill uppmuntra alla jag känner att testa något som kan upplevas som en extrem begränsning av livsstil, men som för majoriteten av jordens befolkning är en självklarhet: att INTE flyga.

I skrivande stund sitter jag på ett danskt tåg i Tyskland, på räls ner mot södra Spanien. Det kommer ta mig två dagar att komma dit och jag betalar långt mer för de 16 tågbiljetterna t&r än jag skulle gjort för en flygbiljett. Men för att citera Karin Boye: "det är vägen som är mödan värd."
Min senaste flygresa var en returresa från Berlin i maj (jag tog tåg och buss ner). Det blev totalt två flygresor 2019. Det kommande året vill jag hålla mig på jorden.

Det är såklart en principfråga. Men det är också motiverat av min nyfikenhet att utforska nya mönster och möjligheter. Självklart är Greta Thunberg och hela klimatrörelsen en enorm förebild och inspiration. Jag är medveten om att hon vänder sig till makthavare när hon säger "how dare you!", men eftersom det personliga är politiskt så är det politiska också personligt. Hennes ord ringer därför loud and clear på ett personligt plan.

Låt mig poängtera: jag ser mig som en global människa och är inte emot resande. Tvärtom så har jag haft privilegiet att kunna resa väldigt mycket i mitt liv. Jag har varit i över 40 länder, på alla kontinenter. Sammanlagt blir detta dock ett helt oproportionerligt individuellt koldioxidavtryck bara från mitt resande (för att inte räkna in all övrig konsumtion!).

Min intention är inte att döma någon som flyger. Det har jag verkligen ingen rätt att göra med min egen track record och avtryck. Snarare vill jag dra ett streck i sanden för min egen del. Hur kan jag fortsätta att se världen, utan att bidra till ett ohållbart klimatavtryck längs vägen?
Jag älskar att möta olika kulturer, länder, folk och platser. Jag vill fortsätta att resa och upptäcka. Den stora skillnaden är att jag nu kommer att utforska både platser och resvägar i långt större utsträckning. Jag kommer vilja segla över Atlanten. Jag vill besöka östafrika. Jag vill gärna ta den transsibiriska rutten till Asien.

Tidigare såg jag det som jobbigt, störigt och ansträngande med byten och mellanlandningar på långa flygresor. Nu blir jag mest fascinerad över olika anslutningar och rutter med många byten ner genom Europa. Jag imponeras också av berättelser som fellow travelers delar med sig av från flygfria resor jorden runt. Resetiden dras ut och får bli en större del av upplevelsen. Det öppnar för en annan närvaro och njutning i stunden.

Mänskligheten har i alla tider funnit vägar där det funnits en vilja. Det finns olika vägar och det går att välja. Nu väljer jag flygfritt. Det är en spännande resa!

Kanske vill du också följa med på resan? Eller så kan du dela med vänner som skulle vilja vara med bland oss som undersöker hur det är att hålla sig på jorden under det kommande året.

Ola Nilsson

Gör som Ola och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000, och gör vi det är du med och bidrar till något stort! 



lördag 21 december 2019

EN AV 100 000: KARIN EKSTRÖM

I Spanien 2006 pratade folk redan om det konstiga vädret. Om allt som var upp- och nervänt. En lokal konstnär hade målat ett brinnande Galicien, med en liten inklippt CocaCola-leveransbil i nedre hörnet. Kopplingen mellan bränderna och kapitalismen tror jag att hon försökte säga något om. Mellan klimatförändringarna och kapitalismen. När jag kom hem till Sverige igen efter ett år var det en väldigt märklig känsla att ingen pratade om förändringen. Ingen verkade ha märkt den. Jag brann och rann över av ångest. Hittade Klimax, en nybildad aktionsgrupp. Sedan fanns ingen återvändo för mig. Ganska omedelbart testade jag mig med en klimatkalkylator. Länge såg det bra ut. Jag hade ju en liten lägenhet, inget sommarboende, ingen bil. Hade slutat äta nötkött. Så plötsligt stack stapeln iväg. Ända upp i himlen kändes det som. Flyget. Jag bestämde mig där och då. 2007. Sedan blev det faktiskt tre resor till. Två längre jobbvistelser i USA och Bolivia kunde jag inte motstå. Och inte heller en resa till Spanien med en liten unge och ett skitjobbigt första barnår i bagaget. Men i övrigt har jag avstått. Nu är det fyra år sedan jag var uppe i luften och det ter sig alltmer osannolikt att jag ger mig upp igen, att jag utsätter mig för förnedrande kontroller och all den tråkiga väntan som flygande innebär. Väntande på fula, osensuella flygplatser, när jag istället kan vänta på de vackraste platser jag vet: tågstationer. Fast egentligen är min främsta anledning till flygvägran att jag vill att min feministiska och antirasistiska övertygelse ska manifesteras i något konkret, inte bara vara ord. Varför ska jag ta mig rätten att flyga när jag vet att min flygresa är en bidragande orsak till klimatkatastrofer som allvarligt skadar och dödar främst fattiga, rasifierade kvinnor i det globala syd? De som har minst skuld och aldrig satt sin fot i ett flygplan?

Karin Ekström
Folkhögskollärare

Gör som Karin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

fredag 20 december 2019

EN AV 100 000: HEIDI ANDERSSON

Som liten bedrövligt tanig 11-åring började jag träna armbrytning, hemma i byn Ensamheten tillsammans med min pappa, mina farbröder och kusiner. Jag drömde om att bli en armbryterska och planetskötare i världsklass, men först skulle jag bara vinna en match på en riktig armbrytartävling. Den målsättningen tog tre år att förverkliga. Nu 28 år senare har jag förverkligat drömmen om att bli en armbryterska i världsklass med 11 VM-guld och rankad etta i världen oavsett viktklass två år i rad och fokuserar nu helhjärtat på mitt andra stora starka intresse – hållbarhet! Strax innan det stora klimattoppmötet i Paris, COP21 2015, bestämde min man Björn Ferry (olympisk mästare i skidskytte) och jag oss för att undersöka om den hållbara livsstilen är eftersträvansvärd med målsättningen #fossilfri2025. Vi började med att göra en fossilinventering via www.klimatkontot.se (mätverktyg som tillhandahålls av Svenska Miljöinstitutet IVL) och det blev då uppenbart att resorna stod för 77% av våra utsläpp. Vi vidtog åtgärder direkt – istället för att flyga åker vi numer tåg, buss och när leasingavtalet på vår fossilbil gick ut slog vi till och började leasa en elbil. Många undrar vad vi behöver offra i vår strävan mot fossilfrihet och svaret på den frågan är; INGENTING. Vi lever idag ett rikare liv än vi någonsin gjort med mer tid till allt det som vi tycker är viktigt; varandra, vår son Dante, släkt och vänner, hållbart skogsbrukande, jakt, fiske, matförädling, odling, tid för att läsa, lära och reflektera. Att välja bort flyget var ett självklart val för oss, vi behöver det inte och kan välja bort det. Vi kan fortfarande jobba - hålla föredrag och vara expertkommentator för SVT. Att aktivt välja bort det fossilbaserade flyget är ett sätt att visa vilken riktning vi vill att framtiden ska ta, så hållbart, kretsloppsanpassat och fossilfritt som möjligt.

"Vi gör det av fri vilja, det är oerhört lärorikt och meningsfullt. I slutändan är det ändå vanliga människor som ska göra skillnaden.”
– Björn Ferry

"Att vänta tar mer energi än att agera och vill man förändra världen ska man börja med sig själv. Är det någon som borde ha målsättningen att vara fossilfri 2025 så är det Björn och jag.”
– Heidi Andersson

Gör som Heidi och Björn och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

torsdag 19 december 2019

EN AV 100 000: MARTIN SMEDJEBACK

Foto: Martin Stenmark
Min far var flygtekniker så när jag var barn på 70- och 80-talet fick hela min familj en gratis charterresa per år. Då var vi lyckligt ovetande om de katastrofala följder som våra flygresor till varmare ställen skulle resultera i. Medveten om klimatkrisen har det under senare år blivit allt svårare att motivera mina flygresor tills det blev omöjligt. Jag flög flera gånger till en årlig djurrättskonferens i Luxemburg. Motivet var att internationellt samarbete är bra för djurrätten. Men i år tog jag tåget till Luxemburg. Det var inte lika smidigt men det gick bra och det blev faktiskt billigare än flyget! Jag avstår från kött och andra djurprodukter för att jag inte vill bidra till våld och dödande av djur (och även för att köttet och mjölken bidrar till klimatkrisen). På samma sätt vill jag nu avstå från att flyga för att jag inte vill bidra till det lidande hos både djur och människor som klimatkrisen orsakar. Därför håller jag mig på jorden 2020.

Martin Smedjeback
Djurrättsaktivist och föreläsare

Gör som Martin och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

fredag 13 december 2019

EN AV 100 000: FABIA HULTIN MORGER

Climate change had been an important topic in my life since I was a little child. My dad has been part of a Swiss nature protection group for 50 years (he started very young!) and his concern about the destruction of bogs and free-flowing rivers quickly became my concerns, too. When I was little, we often took the train to go on holidays in Italy, partly because of the adventure, partly because we all knew that flying was less than ideal. Still, we took the occasional flight to the Canary Islands or Ireland because it was easy and cheap. If it was so easy and cheap, surely it couldn’t be too bad for the climate?

That’s what I kept thinking when I grew up to become a frequent-flyer adult. I live abroad and needed to visit family, wanted to see the world… None of this is inherently a bad reason to fly. I compensated my flights and thought it was enough. I might put a lot of carbon in the air but I paid someone to plant some trees on the other end of the world, so all was well, right? Well, humanity’s carbon emissions kept rising and I started to realize that compensating for something that needed to be dramatically reduced wouldn’t work if nobody stopped doing the bad thing. When measuring my carbon footprint it became crystal clear: I could recycle cans for my whole life, as long as I kept flying several times a year, my carbon footprint would always shoot through the roof.

This realization went hand in hand with another, more positive discovery: it’s perfectly doable to travel and see the world without flying! I started re-discovering the train trips we had undertaken as children and found out that it’s perfectly possible to get around without a plane. So, in September 2018 I decided quit taking flights and am pledging to stay flight free in 2020. Will you join me?

Fabia Hultin Morger

Gör som Fabia och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

onsdag 11 december 2019

EN AV 100 000: DAVID KIHLBERG

Jag heter David Kihlberg och jag håller mig på jorden. Jag bestämde mig för att sluta flyga 2011, och har med undantag för en jobbresa 2013 hållit mig på marken sen dess. Det har lett till många långa tågresor genom Europa, och inte minst att jag verkligen har upplevt mycket mer av vår närområde i Sverige och Nordeuropa.

Jag jobbar med att påverka klimatpolitiken och minska utsläppen, och att flygresandet behöver minska kraftigt är uppenbart. Idag är flyget kraftigt subventionerat i och med att det inte betalar för sina utsläpp. Därför har flygresandet ökat till extremt ohållbara nivåer.

Ju fler vi är som frivilligt avstår från att flyga, och som berättar om det valet, ju lättare är det att påverka systemfelen bakom det ohållbara flygandet. Vi bidrar till att ändra normerna i samhället. När efterfrågan på flygresor minskar och efterfrågan på alternativen ökar så blir det lättare för fler att följa efter, och det blir lättare för politikerna att ta de beslut som underlättar ett sånt skifte. Att stanna på marken är därför en politisk handling, det är större än att minska sitt eget klimatavtryck.

Vi ser nu hur ett skifte är på gång. Flygresandet minskar i Sverige efter att ha ökat ohämmat i många år. Det är verkligen hoppingivande att se hur snabbt ett skifte kan ske. Samtidigt ökar tågresandet kraftigt, och med det så ökar investeringarna i järnvägen och kraven på en politik som underlättar tågresor, så som bättre bokningssystem och fler nattåg.

Alla har inte samma möjligheter att helt avstå flyget. Jag har till exempel kollegor som behöver träffa samarbetspartners på andra kontinenter eller delta på internationella FN-möten för att påverka globala beslut så att vi kan nå miljömålen. Andra har familj på andra sidan jorden. Genom att kräva en politik där flyget betalar sina fulla miljökostnader så kommer de onödiga flygresorna försvinna och det totala flygresandet minska kraftigt. Alla vi som går före med att frivilligt avstå underlättar den omställningen.

David Kihlberg
Chef för klimat och juridik, Naturskyddföreningen

Gör som David och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

tisdag 10 december 2019

EN AV 100 000: CARL LUNDBERG

Foto: Frida Berglund
Som så många gånger tidigare står jag där och blickar väster ut, upp mot de svarta klipporna, den blå isen och Sveriges högsta topp. Sydtoppen, som är av is, är ännu högst men kommer senare att smälta ner till lägre nivå än Nordtoppens svarta klippor. Mellan mig, i botten på Tarfaladalen, och siluetten av Kebnekaisemassivet ligger Isfallsglaciären. Det är min uppgift, att se på, läsa och försöka förstå glaciären och dess nycker i from av sprickor och smältvattenbrunnar. Jag måste memorera var det sedan tusentals år frusna vattnet erbjuder mig och mina kunder en säker passage den här gången.

Under årens lopp har jag sett glaciären dra sig tillbaka bit för bit. Allt eftersom har dess front klyvts upp i två tungor av en framtinande klippa. Det har varit en stilla process, i alla fall med människans perspektiv. Men idag är det något som är annorlunda, något som känns väldigt väldigt fel. Den norra tungan har brutits loss och rasat ner som en lavin. Hundratusentals kilo is ligger i ett gytter som krossat glas vid en vandaliserad busskur. Det känns som om någon har misshandlat och slagit ut en framtand på en gammal vän som inte någonsin gjort någon förnär.

Insikten om att vi som lever på att ta ut gäster för att beundra och njuta av naturen på samma gång förstör det vi säljer sticker, svider och skaver. Därför väljer jag att inte flyga på mina resor.

Carl Lundberg,
Bergsguide

Gör som Carl och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda, och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad! 

torsdag 5 december 2019

FLYGFRITT 2020 PÅ CNN


Igår uppmärksammades Flygfritt 2020 av CNN!

Hela intervjun är inte med här, men programledaren frågade om vi verkligen tror att vi kan nå målet på 100 000 anmälda. Det är utan tvekan möjligt. Varje gång vi pratar med folk på stan är det långt fler än en av 100 som går med på att anmäla sig. Det som är avgörande är om vi blir tillräckligt många som hjälps åt att sprida kampanjen. Så försök få med någon mer redan idag. Nu har vi svenskar chansen att visa resten av världen att det går att komma överens om att tillsammans göra en stor klimatinsats!

Anmäl dig idag genom att markera att du "kommer" på Facebook-evenemanget Flygfritt 2020. Den som inte har Facebook kan anmäla sig här på vår hemsida.

tisdag 3 december 2019

EN AV 100 000: CAMILLA BJÖRKBOM

Vilda djur figurerar oftast i klimatdebatten i termer av biologisk mångfald, men sällan som individer. Koalor i Australien och sengångare i Amazonas är bara några av alla de djurindivider vars liv ödeläggs av bränder, extremväder eller för att de trängs bort av jordbruksmark. Djuren som föds upp i livsmedelsindustrin pratas det ofta om i termer av de utsläpp som kommer från till exempel nötköttsproduktionen. Det är mer sällan som de lyfts fram som individer i sin egen rätt. Sedan över 20 år tillbaka är jag vegan för att jag vill bidra till en värld där djuren respekteras som individer med rätt att leva sina egna liv. I dag drabbas alla av klimatkrisen. Jag vill inte att mina matval ska bidra till lidande och jag vill inte heller att min livsstil i övrigt ska drabba djuren. Som djurrättsförespråkare tror jag att vi har de bästa förutsättningarna att förändra för djuren om vi jobbar tillsammans med klimatrörelsen. För djurens skull, och för bevarandet av deras livsmiljöer, bestämde jag mig för ett Flygfritt 2020.

Camilla Björkbom
Tidigare förbundsordförande för Djurens Rätt

Gör som Camilla och anmäl dig till Flygfritt 2020 du med. Ditt löfte blir bara bindande om vi når målet på 100 000 anmälda och gör vi det gör vi tillsammans stor skillnad!

måndag 2 december 2019

EN AV 100 000: MAJA ROSÉN

Jag heter Maja Rosén och det senaste året har jag ägnat mig på heltid åt att försöka övertyga 100 000 svenskar att anmäla sig till kampanjen Flygfritt 2020. Många undrar hur jag orkar lägga all min kraft på ett sådant omöjligt uppdrag. Men faktum är att ju mer jag ägnar mig åt det här desto mer övertygad blir jag inte bara om att det vore fullt möjligt, utan också om att vi skulle göra en enormt stor klimatinsats om vi lyckas.

Jag har insett att den här kampanjen handlar om så mycket mer än att minska utsläppen från oss anmälda. En ännu större effekt ligger i hur omgivningen påverkas av vårt beslut. Att se att andra är beredda att faktiskt göra något är en effektiv väckarklocka som får fler att vakna upp och inse klimatkrisens allvar, vilket i sin tur är nödvändigt om vi ska lyckas uppnå de politiska beslut som krävs i tid. Kampanjen har redan fått stor uppmärksamhet internationellt och når vi målet på 100 000 kommer vi att påverka människor över hela världen.

Men kan vi verkligen lyckas med det? Absolut! 100 000 är bara en procent av Sveriges befolkning och när vi är ute och kampanjar på stan är det långt fler än en av hundra som vill anmäla sig (snarare en av tio och i vissa sammanhang ännu fler). Den största utmaningen är alltså inte att få folk att anmäla sig, utan att få tillräckligt många att tro att det är möjligt att nå målet och därmed att engagera sig i att sprida kampanjen vidare.

Än så länge har drygt 10 000 personer anmält sig. Att få ytterligare 90 000 personer att anmäla sig före tolvslaget på nyårsafton blir onekligen svårt. Men att något är svårt betyder inte att det är omöjligt. Precis som när det gäller att lösa klimatkrisen är det viktigt att inte tänka att ”ingen annan kommer ändå göra något så att det är ingen idé att jag heller försöker”. Tänk istället att ”om jag gör allt jag kan kommer alla andra att göra det också”. Och även om vi inte skulle lyckas nå målet är varje steg på väg dit värdefullt. Bara vetskapen om kampanjens existens och att andra är beredda att faktiskt göra något ger många en tankeställare.

Nu vill jag be dig som läser det här att anmäla dig till Flygfritt 2020 och uppmana alla du känner likadant. Om du har Facebook får du gärna dela evenemanget Flygfritt 2020 ihop med en personlig text om varför du anmält dig och skicka personliga inbjudningar (allra helst via Messenger så att ingen missar det). Du kan förstås också mejla dina vänner och länka till vår hemsida.

Det allra bästa sättet att få folk att anmäla sig på är dock att prata om kampanjen i verkligheten. Så ta varje tillfälle i akt under resten av året att ställa frågan: ”Är du en av 100 000 som är flygfri 2020”?

Mina bästa argument och strategier för klimatsamtal finns på flygpratarguiden.se. Här besvarar jag även de 26 vanligaste argumenten för att fortsätta flyga. I kampanjguiden hittar du fler sätt du kan hjälpa till att sprida kampanjen på.

Hör gärna av dig till mig om du har tips på hur vi kan nå ut: maja.rosen@vihallerosspajorden.se.

Stort tack för att du är med och sprider kampanjen!