söndag 16 december 2018

HUR DINA SAMTAL KAN VÄCKA KLIMATENGAGEMANG

Vad gör att vissa konversationer ökar intresset för klimatet, samtidigt som andra slutar innan de knappt har börjat? Hur kan dina samtal väcka klimatengagemang samtidigt som du lär dig nya saker? Ett givande samtal med några studenter fick Samuel Plumppu att fundera. Läs hans tankar om samtalet. 


Häromdagen hade jag ett riktigt djupt och intressant samtal med tre studenter. Två av dem verkade inte ha tänkt så mycket på klimatet innan, men blev väldigt engagerade under samtalet. Vi pratade nästan en och en halv timme.

Jag började med att berätta att jag bestämt mig för att ta studieuppehåll för att engagera mig för klimatet på heltid. Fick givetvis frågan "varför då?" och berättade varför kommande åren är avgörande för vår framtid. Att FN:s generalsekreterare och världens klimatforskare är extremt tydliga med att vi står inför den största utmaningen i mänsklighetens historia.

Men jag berättade också att vi under de kommande åren har goda chanser att hantera krisen. Att jag hittat lovande initiativ som Vi håller oss på jorden och Klimatklubben. Att jag ser en folkrörelse ta form som mycket väl kan utvecklas till vår tids medborgarrättsrörelse eller demokratirörelse. En rörelse som skapar stora förändringar.

Problemet är bara att möjligheten att undvika katastrofala klimatförändringar endast finns i något år till. Och jag har minst fem år kvar av min utbildning.

Därför kan jag som student inte längre investera min tid i att studera för en framtid som kanske inte finns. Istället engagerar jag mig tillsammans med andra redan idag. För klimatkrisen kommer uppenbarligen inte lösa sig själv.

Det är dags att prioritera vår tid väldigt noga under dessa avgörande år. Dags att skapa den breda folkrörelse som krävs om vi vill ha en hållbar framtid.

Men framförallt är det dags att ta chansen medan vi fortfarande har den. Chansen att investera vår tid för att skapa en så bra framtid som möjligt.

Jag har länge sett mina studier som den bästa investering jag kan göra. Tills nu.

För varför ska jag investera min tid alls, om jag inte väljer det bästa alternativet som ger en så bra framtid som möjligt?

Det blev tyst.

Vi funderade en stund och lät allt sjunka in.

Efter det försökte jag lyssna och ställa motfrågor. Vi fortsatte med ett långt, djupt samtal om framtidstro, gemenskap och hur vi kan hitta hopp genom att agera tillsammans och försöka göra något åt allt som trots alla larmrapporter går åt fel håll.

Så hur gör vi? Enkelt.

Vi engagerar oss. Vi organiserar oss. Det är så all förändring sker.

Vad tar jag med mig från samtalet?

Nyckeln var att lyssna ordentligt och utforska de perspektiv som andra lyfte. Jag hade lätt kunnat fortsätta berätta i flera timmar. Istället försökte jag fråga.

För hur skulle studenterna hantera en akut krissituation som t.ex. ett krig? Skulle de släppa mindre viktiga saker och göra allt de kunde för att få en bättre framtid? Och vad tänkte de om parallellen till den akuta klimatkris som faktiskt pågår omkring oss här och nu? Jag hoppas det väckte en tanke.

Det här samtalet utvecklades till ett av de mest intressanta jag någonsin haft. Trots att vi hade olika syn på klimatengagemang så kunde vi hitta mycket gemensamt. Dessutom lär man sig mycket genom att lyssna och försöka ställa bra motfrågor.

Jag har mycket kvar att lära mig om samtal. Det är så lätt att råka föreläsa istället för att diskutera. Men insikten är en början.

Långa föreläsningar fungerar sällan för att engagera. Om du inte har en riktigt gripande berättelse är det mycket bättre att lyssna och försöka förstå de du pratar med. Att hitta kopplingar till deras intressen. Att föra en dialog istället för en monolog.

Helt enkelt: Samtal engagerar. Inte föreläsningar.

Lycka till med dina egna samtal om klimatet!

Fråga gärna om du undrar något :)


Samuel Plumppu
Vi håller oss på jorden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar