onsdag 10 oktober 2018

EN AV 100 000: ULRIKA HANSSON

Ulrika Hansson har oroat sig för klimatet sedan 80-talet. Hon har aldrig tyckt att det känts bra att flyga och har bestämt sig för att hålla sig på jorden i fortsättningen. ”Att tro att flygets klimatpåverkan ska minska genom ny grön teknik som inte finns idag är som att tro på jultomten”, menar Ulrika.
Ulrika Hansson har varit medveten om klimatförändringarnas allvar hela hennes vuxna liv. Hon minns ett samtal med en klasskompis på gymnasiet 1987. ”Jag sa att ’vad konstigt det är. Vad varma vintrar det är nu, så var det inte förr när vi var små’. Han svarade att ’en del tror att det har att göra med växthuseffekten och utsläpp’. Då sa jag att ’ja, jag tror det’.”
Ulrika säger att man på den tiden ansågs vara konstig som tänkte på klimatförändringarna eftersom så många tvivlade då. Hon har varit engagerad i miljörörelsen och även om hon inte är med i någon organisation längre är hon ständigt engagerad i klimatet i tanken och i vardagen.
Hur tänker du kring flygresor?
”Efter gymnasiet jobbade jag i Finland och blev så trött på att åka båtarna fram och tillbaka varje vecka. Så då flög jag en hel del. Men jag minns att jag hade jättedåligt samvete. Sedan har jag rest några gånger med jobbet och någon privat resa som jag egentligen var väldigt emot. Det har aldrig känts bra att flyga”, säger Ulrika.
Ulrika, som är skådespelare, flög för tre år sedan till Zimbabwe och spelade en föreställning. Sedan dess har hon inte flugit och har bestämt sig för att inte göra om det om det går att undvika.
”Att tro att flygets klimatpåverkan ska minska genom ny grön teknik som inte finns idag är som att tro på jultomten”, menar Ulrika.
Vad fick dig att bestämma dig?
”I december läste jag att Malena Ernman bestämt sig för att sluta flyga. Först trodde jag att det var fejk. Hon reser ju över hela världen. Men sedan insåg jag att det inte var det. Jag hade tänkt så själv men känt mig konstig och tråkig. Att jag sabbar för andra genom att vara en moraltant. Det var så befriande för mig att hon sa det. Då tänkte jag att ’så vill jag också göra’.”
Ulrika tycker att det är väldigt skönt att ha bestämt sig. En stor lättnad. Genom att göra det här ställningstagandet vill hon visa andra att hon inte tänker flyga mer och hoppas kunna inspirera fler att göra samma sak. Hon säger att gruppen Tågsemester på Facebook fått henne att inse att man fortfarande kan resa och uppleva andra länder.
”Det har öppnat upp en möjlighet, det går alltid att åka tåg. Det är så många som pratar positivt om det. Vi kanske inte kan resa lika mycket och kanske inte överallt. Jag tänker att jag nog aldrig kommer att åka till Asien, men jag måste inte det. Jag måste inte ha varit i Thailand i mitt liv. Det är liksom inte värt det.”
Vad har du fått för reaktioner?
”En kompis jublade och tackade mig. Men jag känner mig inte så modig, och vågar inte riktigt ta upp det. En gång skrev jag ett inlägg på min Facebook-sida att ’sorry, jag kommer inte att komma med glada tillrop när ni är på flygsemester eftersom jag är orolig för klimatet’. Jag lade upp det men sedan kändes det jobbigt, så jag tog bort det igen. Jag har så många vänner som flyger kors och tvärs hela tiden. Men det är svårt att ta upp flyget i sociala sammanhang. Egentligen är det orättvist att man anses sabba stämningen. Det är ju i själva verket så att de som pratar om sina flygresor sabbar hela min livsstämning.”
Ulrika berättar att hon dock uppmanat folk att anmäla sig till kampanjen Flygfritt 2019 genom att ”bjuda in” dem personligen till Facebook-evenemanget.
”Jag har inte vågat göra det förut men av mina 300 vänner var det i alla fall elva som anmälde sig. Det var naturligtvis de jag trodde, men även några till. Det går ju ganska trögt med ökningen, så jag tänkte att nu gör jag något. Så får man hoppas att de delar vidare.”
Maja Rosén Vi håller oss på jorden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar