onsdag 31 oktober 2018

EN AV 100 000: PÄR HOLMGREN

Klimatexperten Pär Holmgren har ofta närmare hundra resdagar per år, men för honom är det en självklarhet att välja tåget. Han menar att vi rika människor inte har någon koldioxidbudget kvar att förbruka. ”Vi har inga som helst rättigheter att släppa ut koldioxid. Egentligen borde det lagstiftas mot att flyga som vi gör, alternativt beskattas så hårt att man inte kan flyga förutom i mer eller mindre nödsituationer.”
Pär Holmgren är en av Sveriges främsta klimatexperter och han reser land och rike runt och föreläser om klimatförändringarna. Efter många år som meteorolog på SVT arbetar han idag som naturskadespecialist hos Länsförsäkringar. Pär har skrivit ett flertal böcker om klimatet, bland annat Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.
I boken skriver Pär att flyget generellt är alldeles för billigt och att en rimlig flygskatt borde ligga på samma nivå som bensin- och dieselskatten.
”Då skulle en tur- och returresa inom Sverige bli en tusenlapp dyrare. Den fåniga lilla skatt vi har idag lär ju inte hjälpa något men skulle man drämma till med en tusenlapp, och sedan märka de pengarna så att de går till infrastruktursatsningar som förbättrad järnväg och så vidare, så tror jag det skulle hjälpa.”
Vad tror du om chansen att det här ska hända?
”Ja, den är ju nästan noll, med nuvarande parlamentariska läge.”
Har politikerna inte förstått eller struntar de i klimatet?
”Min bild är att det finns politiker, i så gott som alla partier, som har förstått. Däremot i en valrörelse, i det osäkra läget vi har nu, så vill flera partier inte prata om de här frågorna eftersom de tappar röster då. De vill inte vara obekväma.”
Men hur går det ihop med att oron för klimatet ökar bland befolkningen?
”Den ökar på Södermalm, den ökar bland akademiker och den ökar säkert hos många småbarnsföräldrar. Men den ökar inte hos genomsnittsfarbröder i min ålder. De tycker ju fortfarande att friheten att köra bil, flyga och äta kött är viktigare och att någon annan ska fixa det där med klimatet.”
Hur ska man tackla det?
”Det är väldigt svårt i en demokrati.  För att en sådan här fråga ska fungera i en demokrati måste människor vara allmänbildade och medvetna. Jag tycker att media har ett väldigt stort ansvar. Nu har det ju poppat upp väldigt många duktiga skribenter. Björn Wiman ger exempelvis ut en bok nu i november där han har sammanställt 37 av hans krönikor i DN Kultur. Han skrev att varenda en av hans senaste krönikor har handlat om klimatet. Han är ju kulturchef och inte klimatchef men han har förstått att det här kommer att påverka allting. Och den insikten skulle ju alla journalister behöva få. Så att det inte blir som i partiledarutfrågningen, att de håller på att diskutera diverse andra frågor, som om de skulle vara viktigare än artens överlevnad. ”
Jag ser ett hot mot mina egna barns framtid men jag har märkt att de flesta inte kopplar klimatfrågan till dem själva. Hur kan man konkretisera klimathotet?
”Det är en jättebra fråga för det är den stora skillnaden jämfört med exemplet om att vi inte längre får röka på restaurang. Där satte forskarvärlden ner foten och sa att det är livsfarligt med passiv rökning. När det gäller klimatfrågan har det inte riktigt blivit den tydliga kopplingen. Vi förstår ju att fattiga människor i fattiga länder kommer att drabbas hårt, men vi har inte tillräckliga empatiska band till dem. När det kommer till oss själva och våra barn är det svårt att vara lika konkret, vi vet ju inte exakt vad som kommer att hända.”
Pär berättar att många som försöker titta på de här frågorna ur ett riktigt stort perspektiv - inte bara ur klimatsynpunkt - utan även avseende resursfrågor, världsekonomi och energiförsörjning, brukar landa i att det blir någon stor eller ett antal mindre riktigt svåra kriser nu under 2020-talet.
”Det kan vara matbrist, energibrist eller en riktigt stor finanskrasch, men det är inte så att klimatet kommer att flippa ur under 2020-talet. Men det kan ändå vara klimatförändringarna som i grunden triggar igång de här sakerna.  De flesta inser inte det.”
Pär menar att om det blir det en finanskrasch kommer man återigen tro att det beror på att den och den har lånat ut pengar till den och den, istället för att se grunden. Att om man inte har en hållbar utveckling är det något som går sönder förr eller senare.
”Det kan vara det finansiella systemet, det kan vara matförsörjningen, det kan vara energiförsörjningen. Det kan också vara att den sociala tilliten drastiskt minskar och det ser vi ju delvis nu. Det är typiskt för de högerpopulistiska att man försöker hitta någon att skylla på och undergräva tilliten till de andra mer seriösa partierna och forskarvärlden. Trump är ju typexemplet på det, att han inte tror på forskarna.”
Du är ju en av de i Sverige som gör störst nytta för klimatet genom ditt arbete. Jag har träffat de som tycker att eftersom de gör stor nytta för miljön i sitt arbete kan unna sig flygresor och annat privat. Vad gör att du väljer att leva klimatanpassat även på individuell nivå?  
”Utan att få det alltför högtravande - mitt inre själsliv drivs nog ganska hårt av moral och etik. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle kunna göra något som inte andra kan göra.  Räcker inte koldioxidbudgeten eller det bra köttet eller vad det nu handlar om, varför ska jag göra det då? En del av mig har väl också landat i att det riktigt stora grundfelet är vår ekonomi. Varför ska jag vara med och stötta ett ekonomiskt system som jag faktiskt inte tror på?”
Pär konsumerar i princip ingenting annat än mat, vilken han gärna betalar dyrt för. Han menar att konsumentmakt tidigare mest handlat om att köpa ekologiskt eller fairtrade, men att om tillräckligt många också verkligen ifrågasätter det ekonomiska systemet kommer det till slut inte att fungera.
Begränsad budget
FN:s klimatrapport från 2011 visar tydligt att vi nu, 2018, har en begränsad mängd koldioxid (750 miljarder ton) kvar som är möjlig att släppa ut, om vi med 66 % sannolikhet ska klara av att begränsa temperaturhöjningen till två grader.
”66 % sannolikhet för två grader - för mig är det helt horribelt. Så stora risker skulle vi ju inte ta i andra sammanhang.  Vi borde snarare titta på 66 % chans för 1.5-gradersmålet. I det fallet kan vi teoretiskt inte släppa ut mer koldioxid alls.”
Pär menar att om man ändå ser till att vi har 750 miljarder ton kvar som vi teoretiskt skulle kunna släppa ut för att med 66 % sannolikhet klara tvågradersmålet, så behövs hela den budgeten till infrastruktursatsningar och mat till en växande världsbefolkning.  
”Så rika människor i rika länder har enligt mig noll kvar. Vi har inga som helst rättigheter att släppa ut koldioxid. Egentligen borde det lagstiftas mot att flyga som vi gör, alternativt beskattas så hårt att man inte kan flyga förutom i mer eller mindre nödsituationer.”
Största anledningen till att vi i Sverige sprungit förbi USA när det gäller det totala ekologiska fotavtrycket per person är att många människor i USA inte har råd att flyga.
”Vi i Sverige har en generellt högre levnadsstandard, men om du frågar mig är det ganska orimligt att vi ska lägga de pengar vi har på flygresor. Samtidigt som det finns folk som säger att de inte har råd att köpa ekologisk mjölk. Ska man göra riktigt stor nytta, och den här slutsatsen är det även många ekonomer som landar i, så ska man gå till sin chef och säga att man vill ha lägre lön, så att man får mindre pengar att konsumera för.”
När uppstod ditt klimatengagemang?
”För typ 30 år sedan. Jag var doktorand i meteorologi 88-92, samtidigt som jag jobbade lite på tv. När FN:s klimatpanel bildades började några av mina lärare fokusera på klimatfrågan i sin forskning. Vi hade även fem extremt milda vintrar i Sverige i rad, vilket gjorde att många i mitt skrå började prata om klimatförändringarna. Sedan ramlade polletten ner ordentligt 1993 när jag blev pappa. Då förstod jag att det var mina egna barns framtid det handlar om. Sedan handlar det så klart om min framtid med, det är ju inte så att alla problem ligger femtio år framåt i tiden.”
Många verkar tro att de inte själva kommer att drabbas av klimatförändringarna, hur kan man göra klimathotet mer konkret?
”Det där är en svår fråga. Om man ska tänka positivt kan vi å ena sidan konstatera att samhället inte har kollapsat än. Det är svårt att säga hur en eventuell kollaps kommer att ske. Den kan ju manifesteras i en massivt stor lågkonjunktur, energibrist eller annat. Om det skulle ske, framförallt om det först skulle ske i USA, tror jag att vi har en viss möjlighet att ställa om samhället här i Sverige. En finanskrasch i USA kommer ju att påverka världsekonomin, men det behöver inte leda till att det svenska samhället bokstavligen kollapsar. Då kanske vi får en situation när de flesta partierna gemensamt kan säga att nu är det kris, nu måste vi ta tag i det här.”
Pär tror att vi kan vara ganska säkra på att drabbas av energibrist inom tio år, eftersom det inte går att bygga ut det förnybara tillräckligt fort för att möta en växande befolknings energibehov och samtidigt ställa om för klimatet. Samtidigt blir olja, kol och naturgas dyrare och svårare att ta fram.
Vad skulle en energibrist få för konsekvenser?
”Maten skulle snabbt bli mycket dyrare. Även transporter skulle bli dyrare. Jag är lite ung men jag minns att det var energikris på 70-talet. Då var det oljeransonering, man fick inte tanka bilen så ofta, och det skulle väl hända igen då.”
Det är alltså en sådan vi hoppas på då?
”Ja en sådan kris, om den går att hantera, blir kanske den stora väckarklockan.  Hur mycket jag än pratar om klimatförändringarna är det många som inte riktigt vill lyssna, eftersom det känns för abstrakt.”
Du sa att du själv blev mer orolig när du fick barn, men vad är det du oroar du dig för ska hända?
”Det är många olika saker, men exempelvis kopplingen till att om klimatförändringarna rullar på allt för långt så kommer vi att få mycket större flyktingkatastrofer än vi tidigare sett. Med stor sannolikhet kommer det att bli, om inte storskaligt krig, en mängd olika konflikter i världen.  Och en ökad risk för exempelvis terroristdåd. Människor i den fattiga delen av världen kommer ganska snabbt förstå att det är vi i den rika världen som har orsakat det här och de kommer att vara arga på oss, med all rätt.”
Även om jag pratar om sådant här med folk är det många som känner att de inte kan tänka sig att avstå sina semesterresor. Jag pratade med en äldre man idag som sa att han inte kan avstå flyget eftersom det då går åt för mycket restid när han ska på sina weekendresor.
”Det är så konstigt. Om man är född i mitten på 60-talet, eller tidigare, då minns man ju faktiskt en tid då man inte flög. Första gången jag var utomlands var jag kanske femton. Då reste jag till London med min pappa och det var självklart att vi skulle åka båt dit, vi hade inte råd att flyga. Andra gången jag var utomlands då flög jag och pappa, men mamma var inte med, de hade inte råd att flyga båda två. Vi var en typisk normalfamilj på 70-talet, men nu har det blivit så sjukt billigt att flyga att alla tycker att de har råd och att det är en sorts mänsklig rättighet.”
Pär berättar om när han som 75-årspresent skulle bjuda sin fotbollsintresserade pappa på en fotbollsmatch i London. Eftersom Pär i princip inte flyger och hans pappa älskar tåg bestämde de sig för att ta tåget dit. Efter att ha rest till Köpenhamn och ätit middag tog de nattåget till Köln (vilket katastrofalt nog lagts ner) och därefter morgontåget till Bryssel. Väl där ringde Pärs bror och berättade att matchen var inställd. Eftersom de hade tågluffarkort bestämde de sig för att resa till Paris istället, eftersom Pärs pappa aldrig varit där.
”Så vi hamnade där och det blev en improviserad, jätterolig, väldigt strapatsrik resa som ju aldrig hade blivit av med flyg. Och när vi kom hem, efter en hel del strapatser, sa pappa att ’jag tror jag blev tio år yngre efter den här resan’. Just eftersom vi sprängde lite gränser och så.”
Hur påverkar det dig att välja bort flyget?
”Ingenting. Ingenting alls. Nu har jag visserligen en väldigt tillmötesgående arbetsgivare, men jag har närmare hundra resdagar per år och för mig är det en självklarhet att ta tåget. I måndags tog jag till exempel nattåget till Umeå och hade tre föreläsningar där. Sedan tog jag bussen till Sundsvall och därefter kvällståget till Stockholm. Det är klart att jag är lite mosig efteråt med så mycket resor på så kort tid, men det är absolut inte så att någon på Länsförsäkringar tycker att jag borde ta flyget istället så att jag får gjort mer. Snarare tvärtom, de tycker att det är bra att jag åker tåg, det gör ju att folk förstår att det är på riktigt och vi blir trovärdiga.”
Hur tycker du att man ska hantera arbetsgivare som kräver att man ska flyga?
”Det är ju även många arbetsgivare som kräver att man inte flyger i tjänsten, till exempel om resan är kortare än 50 mil eller tar under tre timmar. Det gäller ju framförallt sträckan Stockholm-Göteborg. För den sträckan tycker jag att vi borde kunna få ett upprop, att alla seriösa företag säger att ’nej, vi ska inte flyga Stockholm-Göteborg’.”
Pär ifrågasätter antalet flygplatser i Sverige. Han menar att vi ju har 12 flygplatser som drivs av Swedavia, på platser som regeringen beslutat är viktiga för Sveriges infrastruktur.
”Men sedan finns det även en massa andra flygplatser som ofta finansieras av kommunala skattepengar. Och det här pratet om att man ska bygga en ny flygplats uppe i Sälen, det är så hål i huvet så det finns inte.”
Ja, en forskare jag pratade med sa att den flygplatsen behöver 300 000 resenärer per år om den ska bära sig ekonomiskt, vilket tar ut hela effekten av flygskatten.
”Det är galet att vi tillåter sådant. Vi har i en demokrati kommit fram till att de där 12 flygplatserna behövs. Det är väl kanske rimligt att det finns en flygplats på Gotland till exempel. Men de övriga flygplatserna behöver inte finnas. Det vore mycket bättre att satsa skattepengarna på tåg- och bussförbindelser, så att det blir bättre för alla. I slutändan är det ju mest ett antal affärsresenärer som flyger från exempelvis Sundsvall och så, där det egentligen går tåg.”
Vad säger du om att Arlanda byggs ut?
”Jag förstår inte hur de tänker. Det blir lite grann som när man tog beslut om förbifart Stockholm. Då satt man med en massa delvis felaktiga prognoser som visade att bilismen skulle öka så och så mycket.  Nu däremot, med självkörande bilar i en snar framtid och snabbt förändrade beteenden i Stockholm, ser man att bilismen inte ökar så mycket som man trodde. Och det är väl samma nu, att man sitter med prognoser om att ännu fler kommer att flyga i framtiden, och så blir det en sorts självuppfyllande profetia. När man väl har byggt ut Arlanda kommer man behöva locka dit ännu fler människor för att få ekonomin att gå ihop.”
Vill du anmäla dig till kampanjen Flygfritt 2019?
”Det kan jag göra. Jag har inte skrivit på att jag stannar på marken för evigt, eftersom jag kan hamna i en situation där jag måste flyga yrkesmässigt. Men jag har inga problem med att säga att jag inte kommer att flyga 2019.”

Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar