onsdag 31 oktober 2018

EN AV 100 000: PÄR HOLMGREN

Klimatexperten Pär Holmgren har ofta närmare hundra resdagar per år, men för honom är det en självklarhet att välja tåget. Han menar att vi rika människor inte har någon koldioxidbudget kvar att förbruka. ”Vi har inga som helst rättigheter att släppa ut koldioxid. Egentligen borde det lagstiftas mot att flyga som vi gör, alternativt beskattas så hårt att man inte kan flyga förutom i mer eller mindre nödsituationer.”
Pär Holmgren är en av Sveriges främsta klimatexperter och han reser land och rike runt och föreläser om klimatförändringarna. Efter många år som meteorolog på SVT arbetar han idag som naturskadespecialist hos Länsförsäkringar. Pär har skrivit ett flertal böcker om klimatet, bland annat Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.
I boken skriver Pär att flyget generellt är alldeles för billigt och att en rimlig flygskatt borde ligga på samma nivå som bensin- och dieselskatten.
”Då skulle en tur- och returresa inom Sverige bli en tusenlapp dyrare. Den fåniga lilla skatt vi har idag lär ju inte hjälpa något men skulle man drämma till med en tusenlapp, och sedan märka de pengarna så att de går till infrastruktursatsningar som förbättrad järnväg och så vidare, så tror jag det skulle hjälpa.”
Vad tror du om chansen att det här ska hända?
”Ja, den är ju nästan noll, med nuvarande parlamentariska läge.”
Har politikerna inte förstått eller struntar de i klimatet?
”Min bild är att det finns politiker, i så gott som alla partier, som har förstått. Däremot i en valrörelse, i det osäkra läget vi har nu, så vill flera partier inte prata om de här frågorna eftersom de tappar röster då. De vill inte vara obekväma.”
Men hur går det ihop med att oron för klimatet ökar bland befolkningen?
”Den ökar på Södermalm, den ökar bland akademiker och den ökar säkert hos många småbarnsföräldrar. Men den ökar inte hos genomsnittsfarbröder i min ålder. De tycker ju fortfarande att friheten att köra bil, flyga och äta kött är viktigare och att någon annan ska fixa det där med klimatet.”
Hur ska man tackla det?
”Det är väldigt svårt i en demokrati.  För att en sådan här fråga ska fungera i en demokrati måste människor vara allmänbildade och medvetna. Jag tycker att media har ett väldigt stort ansvar. Nu har det ju poppat upp väldigt många duktiga skribenter. Björn Wiman ger exempelvis ut en bok nu i november där han har sammanställt 37 av hans krönikor i DN Kultur. Han skrev att varenda en av hans senaste krönikor har handlat om klimatet. Han är ju kulturchef och inte klimatchef men han har förstått att det här kommer att påverka allting. Och den insikten skulle ju alla journalister behöva få. Så att det inte blir som i partiledarutfrågningen, att de håller på att diskutera diverse andra frågor, som om de skulle vara viktigare än artens överlevnad. ”
Jag ser ett hot mot mina egna barns framtid men jag har märkt att de flesta inte kopplar klimatfrågan till dem själva. Hur kan man konkretisera klimathotet?
”Det är en jättebra fråga för det är den stora skillnaden jämfört med exemplet om att vi inte längre får röka på restaurang. Där satte forskarvärlden ner foten och sa att det är livsfarligt med passiv rökning. När det gäller klimatfrågan har det inte riktigt blivit den tydliga kopplingen. Vi förstår ju att fattiga människor i fattiga länder kommer att drabbas hårt, men vi har inte tillräckliga empatiska band till dem. När det kommer till oss själva och våra barn är det svårt att vara lika konkret, vi vet ju inte exakt vad som kommer att hända.”
Pär berättar att många som försöker titta på de här frågorna ur ett riktigt stort perspektiv - inte bara ur klimatsynpunkt - utan även avseende resursfrågor, världsekonomi och energiförsörjning, brukar landa i att det blir någon stor eller ett antal mindre riktigt svåra kriser nu under 2020-talet.
”Det kan vara matbrist, energibrist eller en riktigt stor finanskrasch, men det är inte så att klimatet kommer att flippa ur under 2020-talet. Men det kan ändå vara klimatförändringarna som i grunden triggar igång de här sakerna.  De flesta inser inte det.”
Pär menar att om det blir det en finanskrasch kommer man återigen tro att det beror på att den och den har lånat ut pengar till den och den, istället för att se grunden. Att om man inte har en hållbar utveckling är det något som går sönder förr eller senare.
”Det kan vara det finansiella systemet, det kan vara matförsörjningen, det kan vara energiförsörjningen. Det kan också vara att den sociala tilliten drastiskt minskar och det ser vi ju delvis nu. Det är typiskt för de högerpopulistiska att man försöker hitta någon att skylla på och undergräva tilliten till de andra mer seriösa partierna och forskarvärlden. Trump är ju typexemplet på det, att han inte tror på forskarna.”
Du är ju en av de i Sverige som gör störst nytta för klimatet genom ditt arbete. Jag har träffat de som tycker att eftersom de gör stor nytta för miljön i sitt arbete kan unna sig flygresor och annat privat. Vad gör att du väljer att leva klimatanpassat även på individuell nivå?  
”Utan att få det alltför högtravande - mitt inre själsliv drivs nog ganska hårt av moral och etik. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle kunna göra något som inte andra kan göra.  Räcker inte koldioxidbudgeten eller det bra köttet eller vad det nu handlar om, varför ska jag göra det då? En del av mig har väl också landat i att det riktigt stora grundfelet är vår ekonomi. Varför ska jag vara med och stötta ett ekonomiskt system som jag faktiskt inte tror på?”
Pär konsumerar i princip ingenting annat än mat, vilken han gärna betalar dyrt för. Han menar att konsumentmakt tidigare mest handlat om att köpa ekologiskt eller fairtrade, men att om tillräckligt många också verkligen ifrågasätter det ekonomiska systemet kommer det till slut inte att fungera.
Begränsad budget
FN:s klimatrapport från 2011 visar tydligt att vi nu, 2018, har en begränsad mängd koldioxid (750 miljarder ton) kvar som är möjlig att släppa ut, om vi med 66 % sannolikhet ska klara av att begränsa temperaturhöjningen till två grader.
”66 % sannolikhet för två grader - för mig är det helt horribelt. Så stora risker skulle vi ju inte ta i andra sammanhang.  Vi borde snarare titta på 66 % chans för 1.5-gradersmålet. I det fallet kan vi teoretiskt inte släppa ut mer koldioxid alls.”
Pär menar att om man ändå ser till att vi har 750 miljarder ton kvar som vi teoretiskt skulle kunna släppa ut för att med 66 % sannolikhet klara tvågradersmålet, så behövs hela den budgeten till infrastruktursatsningar och mat till en växande världsbefolkning.  
”Så rika människor i rika länder har enligt mig noll kvar. Vi har inga som helst rättigheter att släppa ut koldioxid. Egentligen borde det lagstiftas mot att flyga som vi gör, alternativt beskattas så hårt att man inte kan flyga förutom i mer eller mindre nödsituationer.”
Största anledningen till att vi i Sverige sprungit förbi USA när det gäller det totala ekologiska fotavtrycket per person är att många människor i USA inte har råd att flyga.
”Vi i Sverige har en generellt högre levnadsstandard, men om du frågar mig är det ganska orimligt att vi ska lägga de pengar vi har på flygresor. Samtidigt som det finns folk som säger att de inte har råd att köpa ekologisk mjölk. Ska man göra riktigt stor nytta, och den här slutsatsen är det även många ekonomer som landar i, så ska man gå till sin chef och säga att man vill ha lägre lön, så att man får mindre pengar att konsumera för.”
När uppstod ditt klimatengagemang?
”För typ 30 år sedan. Jag var doktorand i meteorologi 88-92, samtidigt som jag jobbade lite på tv. När FN:s klimatpanel bildades började några av mina lärare fokusera på klimatfrågan i sin forskning. Vi hade även fem extremt milda vintrar i Sverige i rad, vilket gjorde att många i mitt skrå började prata om klimatförändringarna. Sedan ramlade polletten ner ordentligt 1993 när jag blev pappa. Då förstod jag att det var mina egna barns framtid det handlar om. Sedan handlar det så klart om min framtid med, det är ju inte så att alla problem ligger femtio år framåt i tiden.”
Många verkar tro att de inte själva kommer att drabbas av klimatförändringarna, hur kan man göra klimathotet mer konkret?
”Det där är en svår fråga. Om man ska tänka positivt kan vi å ena sidan konstatera att samhället inte har kollapsat än. Det är svårt att säga hur en eventuell kollaps kommer att ske. Den kan ju manifesteras i en massivt stor lågkonjunktur, energibrist eller annat. Om det skulle ske, framförallt om det först skulle ske i USA, tror jag att vi har en viss möjlighet att ställa om samhället här i Sverige. En finanskrasch i USA kommer ju att påverka världsekonomin, men det behöver inte leda till att det svenska samhället bokstavligen kollapsar. Då kanske vi får en situation när de flesta partierna gemensamt kan säga att nu är det kris, nu måste vi ta tag i det här.”
Pär tror att vi kan vara ganska säkra på att drabbas av energibrist inom tio år, eftersom det inte går att bygga ut det förnybara tillräckligt fort för att möta en växande befolknings energibehov och samtidigt ställa om för klimatet. Samtidigt blir olja, kol och naturgas dyrare och svårare att ta fram.
Vad skulle en energibrist få för konsekvenser?
”Maten skulle snabbt bli mycket dyrare. Även transporter skulle bli dyrare. Jag är lite ung men jag minns att det var energikris på 70-talet. Då var det oljeransonering, man fick inte tanka bilen så ofta, och det skulle väl hända igen då.”
Det är alltså en sådan vi hoppas på då?
”Ja en sådan kris, om den går att hantera, blir kanske den stora väckarklockan.  Hur mycket jag än pratar om klimatförändringarna är det många som inte riktigt vill lyssna, eftersom det känns för abstrakt.”
Du sa att du själv blev mer orolig när du fick barn, men vad är det du oroar du dig för ska hända?
”Det är många olika saker, men exempelvis kopplingen till att om klimatförändringarna rullar på allt för långt så kommer vi att få mycket större flyktingkatastrofer än vi tidigare sett. Med stor sannolikhet kommer det att bli, om inte storskaligt krig, en mängd olika konflikter i världen.  Och en ökad risk för exempelvis terroristdåd. Människor i den fattiga delen av världen kommer ganska snabbt förstå att det är vi i den rika världen som har orsakat det här och de kommer att vara arga på oss, med all rätt.”
Även om jag pratar om sådant här med folk är det många som känner att de inte kan tänka sig att avstå sina semesterresor. Jag pratade med en äldre man idag som sa att han inte kan avstå flyget eftersom det då går åt för mycket restid när han ska på sina weekendresor.
”Det är så konstigt. Om man är född i mitten på 60-talet, eller tidigare, då minns man ju faktiskt en tid då man inte flög. Första gången jag var utomlands var jag kanske femton. Då reste jag till London med min pappa och det var självklart att vi skulle åka båt dit, vi hade inte råd att flyga. Andra gången jag var utomlands då flög jag och pappa, men mamma var inte med, de hade inte råd att flyga båda två. Vi var en typisk normalfamilj på 70-talet, men nu har det blivit så sjukt billigt att flyga att alla tycker att de har råd och att det är en sorts mänsklig rättighet.”
Pär berättar om när han som 75-årspresent skulle bjuda sin fotbollsintresserade pappa på en fotbollsmatch i London. Eftersom Pär i princip inte flyger och hans pappa älskar tåg bestämde de sig för att ta tåget dit. Efter att ha rest till Köpenhamn och ätit middag tog de nattåget till Köln (vilket katastrofalt nog lagts ner) och därefter morgontåget till Bryssel. Väl där ringde Pärs bror och berättade att matchen var inställd. Eftersom de hade tågluffarkort bestämde de sig för att resa till Paris istället, eftersom Pärs pappa aldrig varit där.
”Så vi hamnade där och det blev en improviserad, jätterolig, väldigt strapatsrik resa som ju aldrig hade blivit av med flyg. Och när vi kom hem, efter en hel del strapatser, sa pappa att ’jag tror jag blev tio år yngre efter den här resan’. Just eftersom vi sprängde lite gränser och så.”
Hur påverkar det dig att välja bort flyget?
”Ingenting. Ingenting alls. Nu har jag visserligen en väldigt tillmötesgående arbetsgivare, men jag har närmare hundra resdagar per år och för mig är det en självklarhet att ta tåget. I måndags tog jag till exempel nattåget till Umeå och hade tre föreläsningar där. Sedan tog jag bussen till Sundsvall och därefter kvällståget till Stockholm. Det är klart att jag är lite mosig efteråt med så mycket resor på så kort tid, men det är absolut inte så att någon på Länsförsäkringar tycker att jag borde ta flyget istället så att jag får gjort mer. Snarare tvärtom, de tycker att det är bra att jag åker tåg, det gör ju att folk förstår att det är på riktigt och vi blir trovärdiga.”
Hur tycker du att man ska hantera arbetsgivare som kräver att man ska flyga?
”Det är ju även många arbetsgivare som kräver att man inte flyger i tjänsten, till exempel om resan är kortare än 50 mil eller tar under tre timmar. Det gäller ju framförallt sträckan Stockholm-Göteborg. För den sträckan tycker jag att vi borde kunna få ett upprop, att alla seriösa företag säger att ’nej, vi ska inte flyga Stockholm-Göteborg’.”
Pär ifrågasätter antalet flygplatser i Sverige. Han menar att vi ju har 12 flygplatser som drivs av Swedavia, på platser som regeringen beslutat är viktiga för Sveriges infrastruktur.
”Men sedan finns det även en massa andra flygplatser som ofta finansieras av kommunala skattepengar. Och det här pratet om att man ska bygga en ny flygplats uppe i Sälen, det är så hål i huvet så det finns inte.”
Ja, en forskare jag pratade med sa att den flygplatsen behöver 300 000 resenärer per år om den ska bära sig ekonomiskt, vilket tar ut hela effekten av flygskatten.
”Det är galet att vi tillåter sådant. Vi har i en demokrati kommit fram till att de där 12 flygplatserna behövs. Det är väl kanske rimligt att det finns en flygplats på Gotland till exempel. Men de övriga flygplatserna behöver inte finnas. Det vore mycket bättre att satsa skattepengarna på tåg- och bussförbindelser, så att det blir bättre för alla. I slutändan är det ju mest ett antal affärsresenärer som flyger från exempelvis Sundsvall och så, där det egentligen går tåg.”
Vad säger du om att Arlanda byggs ut?
”Jag förstår inte hur de tänker. Det blir lite grann som när man tog beslut om förbifart Stockholm. Då satt man med en massa delvis felaktiga prognoser som visade att bilismen skulle öka så och så mycket.  Nu däremot, med självkörande bilar i en snar framtid och snabbt förändrade beteenden i Stockholm, ser man att bilismen inte ökar så mycket som man trodde. Och det är väl samma nu, att man sitter med prognoser om att ännu fler kommer att flyga i framtiden, och så blir det en sorts självuppfyllande profetia. När man väl har byggt ut Arlanda kommer man behöva locka dit ännu fler människor för att få ekonomin att gå ihop.”
Vill du anmäla dig till kampanjen Flygfritt 2019?
”Det kan jag göra. Jag har inte skrivit på att jag stannar på marken för evigt, eftersom jag kan hamna i en situation där jag måste flyga yrkesmässigt. Men jag har inga problem med att säga att jag inte kommer att flyga 2019.”

Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

tisdag 30 oktober 2018

LAND



Idag uppmärksammades Flygfritt 2019 av tidningen Land. Så roligt att kampanjen börjar få spridning! Läs artikeln här.

NU KÖR VI!

Nu har över 6000 personer anmält sig eller anmält intresse till Flygfritt 2019! Ett bra sätt att få med sig fler är att göra som Linda och Martin Enström och fota sig själv, sin familj eller sina vänner ihop med vårt flygblad (finns att skriva ut på vihållerosspåjorden.se under ”material”) och dela bilden på ens egen tidslinje eller andra sociala medier. Skriv gärna en personlig text om varför du/ni anmält er och uppmana era vänner att göra likadant. Förklara också gärna att man bara lovar att avstå om vi når målet på 100 000 och att man därför gör stor nytta för klimatet genom att anmäla sig. Dela även länken till evenemanget i en kommentar.

OBS! Vill man anmäla barn eller andra som inte har Facebook går det bra att mejla namn, adress och för barn även ålder till flygfritt2019@vihallerosspajorden.se. Ett mejl per person eftersom vi räknar antalet anmälda genom antalet mejl.

Tack för hjälpen!

onsdag 24 oktober 2018

EN AV 100 000: JENS LILJESTRAND

Under en resa till Kenya blev det tydligt för Jens Liljestrand, biträdande kulturchef på Expressen, hur akut klimatkrisen är. ”Jag såg det med egna ögon. Men också det vansinniga i mitt eget agerande. Att spara pengar för att åka till en plats för att se hur förstörd den är, bland annat för att jag rest dit.”
Jens Liljestrand, biträdande kulturchef på Expressen, skrev i januari den uppmärksammade krönikan ”Jag är trött på att visa mitt barn en döende värld”. I den beskriver han en familjeresa till Kenya, en resa som kom att bli familjens sista flygsemester. Sedan Jens fattade beslutet att sluta flyga har hans klimatångest minskat.
”Jag är fortfarande oerhört orolig för klimatet men jag känner mindre ångest, eftersom ångesten också var kopplad till skam. Jag flög fast jag visste att jag inte borde. Det är en ångestfylld situation. Om du slutar göra något du vet är fel så mår du bättre. Jag har också insett hur mycket av mitt liv som kretsade kring flygresor.”
Jens tror att det är vanligt att flygresor spelar en viktig roll för många i hans ålder som har barn och en bra inkomst. ”Jag har en bostad, jag har en bil, jag har kläder och mat. Vad är nästa steg? Det är att du reser. Att man förverkligar sig själv med resor.”
Resan till Kenya ett uppvaknande
Jens berättar att han alltid varit en vän av miljön, ”så som man är lite till mans”. Han har varit medveten om klimatkollapsen de senaste tjugo åren och väldigt orolig de senaste tio åren.
”Under min resa till Kenya blev jag medveten på ett annat sätt. Klimatförändringarna drabbar u-länder mycket hårdare. Du märker av dem mer om du reser till sådana länder. Du ser torka, du ser döda korallrev. Du ser stränder där det brukade vara fullt med snäckor, men snäckorna är borta. Människorna som lever där ser förändringen tydligt år för år.”
I Sverige märker vi ännu inte av klimatförändringarnas konsekvenser, men i många länder kan en översvämning eller en torka förändra människors livssituation för alltid. I Kenya är klimatförändringarna väldigt påtagliga. Kilimanjaro brukade vara en snötäckt bergstopp men snön håller på att försvinna. Varje år smälter snön och blir en flod, av vilken miljontals människor är beroende, berättar Jens.
”Hur ska de klara sig om den försvinner? De tvättar sig, de fiskar, de dricker där. Det är allt de har, deras livssituation. Resan till Kenya gjorde mig mer medveten om hur akut det är. Jag såg det med egna ögon. Men också det vansinniga i mitt eget agerande. Att spara pengar för att åka till en plats för att se hur förstörd den är, bland annat för att jag rest dit.”
Hade du funderat över flygets klimatpåverkan innan den resan?
”Jag hade vänner som pratade mycket om klimatet och som slutat flyga för flera år sedan. Det var mer att jag inte ville tänka på det, det kändes så deppigt. ’Så farligt kan det inte vara liksom’. Men den här gången upplevde jag det som fysiskt obehagligt att flyga. Det kändes fel, som att äta hund. Man kan göra det, men man vet att det inte ska vara så. Att spärra in mig själv och hela familjen i det här trånga utrymmet där man mår dåligt och äter usel mat. För att komma fram till en döende värld.”
Hur känns det nu?
”Bra. Jättebra. Jag ska erkänna att jag rest otroligt mycket i mitt liv. Jag har rest mängder av gånger till USA, Australien, Sydostasien, Afrika och Sydeuropa. Jag har sett mycket av världen och känner inte att jag offrar så mycket. Många har ju en drömresa, men jag har ingen drömresa.”
För många är resor till avlägsna platser en form av självförverkligande, men den synen på resande behöver förändras menar Jens.
”Du förknippar ofta starka upplevelser med resor. Just det här avlägsna, att ’jag har bergsvandrat i Peru och det gav mig det här’ eller ’när jag såg operahuset i Sydney första gången då kände jag det här’. Det är inte ofta man säger att ’jag gick i skogen där jag bor och såg lingon’. Betydligt många fler längtar efter att se Frihetsgudinnan än Vasaskeppet i Stockholm. Det är en stark statusmarkör att resa men det tror jag vi kommer att se en förändring av.”
Jens menar att vi behöver hitta andra existentiella värden och inse att resande inte är målet med allting. Att det inte är det som gör livet komplett.
”Flygresor är ju dessutom otroligt dyra. Att åka med hela sin familj till Sydney, vilket jag har gjort, kostar ungefär 60 000 kronor. Det är en dyr investering. Som marknadsförs som ett sätt att bli lycklig på. Vi måste hitta andra värden i livet. Man får utforska livet på andra sätt. Men det är ju svårt att förverkliga sig själv. Det är väl därför resande blivit en standardgrej.”
Hade du anat innan hur stor din krönika skulle bli?
”Nej, det förvånade mig. Men det berodde också på att så många hängde på den. Många blev ju provocerade med och tyckte att det var medelklassångest. Men jag är inte säker på hur stor effekt den har haft.”
Jens tycker att det självklara synsättet på klimatkrisen borde vara att vi alla har ett gemensamt ansvar. Att vi behöver en kombination av mellanmänsklig solidaritet och politiska beslut. Det ena kan inte utesluta det andra.
”Vi måste ju börja i någon ände. Men jag är ingen expert. Jag är kulturjournalist och har bara skrivit om det här ur ett existentiellt perspektiv. Eftersom det är en så fruktansvärt hotfull och ödesdiger situation vi befinner oss i är det nästan omöjligt att veta hur man ska göra för att känslomässigt hantera den. Mitt svar på det är att fatta beslut i din vardag där du så långt som möjligt minskar dina egna utsläpp.  Det tror jag är den enda vägen till tröst. Till att känna mindre rädsla och skam.”
Hur har folk reagerat på ditt beslut? Har de tagit efter dig?
”Ja, absolut. Mitt beslut har inte att göra med någon sorts moralisk högfärd, att jag är bättre än andra. Jag tycker synd om de som flyger. Det måste vara jättejobbigt att hålla på med något som man vet förstör planeten. För mig är det en lättnad att inte ägna mig - och framför allt hela min ekonomi - åt ett beteende som förstör planeten. Det känns jätteskönt att inte hålla på med det. Kött är svårare eftersom jag tycker att det är jättegott. Jag försöker äta kött mer sällan och väljer ekologiskt och närproducerat. Det är jättesvårt, men jag försöker att gradvis hitta en bättre kosthållning. Men med resandet är det bara en bonus, plötsligt har man en massa pengar över.”
Hur går det att inte flyga?
”I somras åkte jag tåg till Kebnekaise, det var fantastiskt. Nu är jag aktuell med en bok (en biografi om Vilhelm Moberg) och åker runt i hela Sverige med tåg och pratar om den. Det känns väldigt självklart. Jag tycker att man snarare borde fråga de som fortfarande flyger hur de tänker: ’Sedan decennier finns väldigt tillgänglig och exakt information om vad som händer när man flyger, och du fortsätter göra det. Vad är din plan där’?”
Hur reagerar människor på den frågan?
”En del blir ju förstummade över att man har fräckheten att fråga. Det är ju intressant att jag ska behöva förklara varför jag inte flyger. Men det här är ju så abstrakt. Om en person omkring mig slänger sina sopor på gatan skulle det inte vara konstigt att ifrågasätta det. Men jag tror att vi kommer att se en attitydförändring framöver.”
Maja Rosén Vi håller oss på jorden

HUR SKA JAG TRÖSTA OLLE?

Det här är Olle. Han är nio år och full av förväntningar inför framtiden. Han drömmer om att utbilda sig till marinbiolog, om ett hus på landet och om att själv bli förälder en dag.

Enligt IPCC:s senaste rapport har vi tio år på oss att halvera utsläppen av växthusgaser om vi ska ha en chans att bromsa temperaturhöjningen på en hanterbar nivå. Tio år. Om tio år är Olle 19, och redo att förverkliga sina drömmar. Fortsätter vi som nu blir han vid 19 års ålder istället tvungen att hantera vetskapen om att världen går mot en uppvärmning på tre grader. En sådan uppvärmning riskerar att göra stora delar av planeten obeboelig. Läs och ta in, obeboelig. Hur ska han kunna hantera att det inte är någon mening för honom att bilda den familj han drömmer om, eftersom hans barn inte kommer att ha någonstans att leva? Hur ska jag trösta honom då?

Än finns det hopp. Än har vi en chans att bromsa klimatförändringarna. Ett konkret sätt att komma igång är att anmäla sig till Flygfritt 2019. Gör det nu, och berätta för alla om ditt beslut. Jag är övertygad om att det slumrar en klimatkämpe inom de allra flesta. Vi behöver hjälpa varandra att vakna nu!

söndag 21 oktober 2018

AFTONBLADET MORGON: FUNDERINGAR


I torsdags medverkade jag i Aftonbladet Morgon. Sedan dess har jag funderat en del över samtalet. Jag känner en stor tacksamhet över att jag fick medverka och sprida kampanjen Flygfritt 2019. Samtidigt är jag inte säker på att det framgick hur viktigt det är att vi avstår från att flyga.

Jag fick frågan om hur jag känner inför det faktum att programledaren Janne flyger 100 gånger om året. Jag svarade att jag inte har något emot honom personligen – vilket jag inte heller har. Däremot är det problematiskt att han berättar så lättvindigt att han flyger så mycket. Det riskerar att göra att genomsnittssvensken (som flyger utomlands en gång per år motsvarande sträckan mellan Stockholm och Lissabon) inte ser sitt eget flygresande som ett problem. Vilket det är. Uppskattningsvis flyger bara 3 % av världens befolkning så ofta. Och enbart den enda årliga resan släpper ut över ett ton koldioxidekvivalenter, vilket är den siffra vi behöver minska våra totala utsläpp till. Helst borde vi inte släppa ut mer växthusgaser över huvud taget om vi ska lyckas begränsa uppvärmningen till 1.5 grader. Jannes 100 årliga flygresor ger utsläpp på hela 13 ton koldioxidekvivalenter (förutsatt att det är enkelresor mellan Stockholm och Helsingfors han syftar på), vilket är mer än de 11 ton genomsnittssvensken idag släpper ut totalt.

Jag är övertygad om att det inte är Jannes avsikt att förstöra förutsättningarna för mänskligt liv genom sin livsstil. Det är inte så konstigt att han inte reflekterat över det här eftersom flygresandet i vårt samhälle idag ses som en självklarhet av de flesta.  Att Janne inte heller förstått klimatkrisens allvar blir tydligt när han säger att det kanske vore enklare att få med sig folk på en kampanj som gick ut på att minska ens flygresande med 10 %. Det skulle det förstås vara. Problemet är att det inte räcker. Det räcker inte att ”rädda världen lite grann”. Vi befinner oss i den sjätte massutrotningen och mänsklighetens största kris någonsin. Det är nu det gäller.

Janne säger visserligen att ”det blir ju betungande när vi ska säga att ’vet ni hur jäkla roligt vi hade kring millennieskiftet, bara flög sönder planeten. Lycka till, nu dör jag och så får du ta över’.” Men även här blir det tydligt att han inte förstått allvaret. Det är inte så att vi som är medelålders just nu inte kommer att drabbas av klimatförändringarna. Det kommer att ske enorma förändringar av vår värld även under vår livstid om vi inte agerar nu genast.

Att Janne skämtar bort det hela och säger saker som att det är bra att det finns sådana som jag för att balansera hans beteende, är inte alls ovanligt. Och det är inte konstigt att man väljer att skämta bort något som är så enormt tungt att ta till sig. Men jag lever inte klimatanpassat för att kompensera för andra. Jag gör det för att jag vill rädda mina barns liv. Och mitt eget. Jag inser att mina egna enskilda utsläpp inte gör någon större skillnad – men mitt agerande påverkar andra att göra likadant. Och ju fler vi blir som inser det här och förändrar vår livsstil, desto fler kommer att ta efter.

Det borde förstås helt enkelt inte vara tillåtet eller ekonomiskt genomförbart att resa på det sätt Janne reser.  Men i väntan på politiska lösningar måste vi som insett allvaret göra vad vi kan för att själva minska våra utsläpp – och samtidigt ställa krav på politikerna!

Om vi ska klara av att tackla klimatförändringarna måste vi också våga vara lite obekväma och prata om klimatet. Men det är svårt. Under den här intervjun ville jag till exempel inte förstöra stämningen och jag känner i efterhand att jag nästan hjälpte Janne att legitimera hans livsstil. Jag hoppas att min medverkan ändå fick honom att tänka till.

Janne, om du läser det här ska du inte känna dig personligen påhoppad. Jag är säker på att du menar väl. Att jag använder dig som exempel beror på att jag tror att du representerar en väldigt stor grupp svenskar. En grupp som inte förstått att vi befinner oss i en akut krissituation. Det finns dock en viktig sak du kan göra (förutom att minska ditt flygresande), och det är att ta upp klimatet igen i ert program och nästa gång förmedla allvaret tydligare för tittarna!

lördag 20 oktober 2018

STOCKHOLMSDAGAR I OKTOBER

Hemma igen efter spännande dagar i Stockholm. Jag träffade Ann Wennerström, Ulrika Hansson och Teresa Soler från Vi håller oss på jorden Stockholm och delade flygblad tillsammans med dem. De kommer att träffas fler gånger framöver så gå gärna med i gruppen om ni vill vara med. Greta Thunberg klimatstrejkar utanför Riksdagshuset varje fredag, åk dit och stötta henne ni som kan! Där träffade jag ett helt gäng som redan anmält sig eller anmälde sig till Flygfritt 2019, bland annat Moa Lindholm och Anna Johansson från kampanjen Flyglarm Arlanda. Under dagarna i Stockholm träffade jag också Jens Liljestrand (biträdande kulturchef på Expressen) som i januari skrev krönikan ”Jag är trött på att visa mitt barn en döende värld”. Den krönikan drog igång flygdebatten på allvar och gjorde också att jag fick tummen ur och vågade starta Vi håller oss på jorden och Flygfritt 2019. Slutligen fick jag äran att träffa två av mina största klimatförebilder, nämligen Pär Holmgren och Staffan Laestadius. Intervjuer med Jens, Staffan och Pär kommer framöver.


Bild 1: Ulrika Hansson, Teresa Soler, Maja Rosén och Ann Wennerström från Vi håller oss på jorden Stockholm
Bild 2: Klimathjälten Greta Thunberg
Bild 3: Felix Drougge, Annapia Johansson, Gunilla Holback och Finn Broman.
Bild 4: Karin Ekstrand
Bild 5: Andrea Nanda
Bild 6: Svante Thunberg
Bild 7: Torbjörn Vennström
Bild 8: Den här trevlige personens namn har tyvärr kommit bort. Hör gärna av dig om du ser det här och tack för din anmälan!
Bild 9: Anna Johansson från Flyglarm Arlanda
Bild 10: Moa Lindholm från Flyglarm Arlanda
Bild 11: Jens Liljestrand
Bild 12: Pär Holmgren
Bild 13: Staffan Laestadius
Bild 14: Stort tack till Långholmens hotell för övernattning!

torsdag 18 oktober 2018

AFTONBLADET MORGON

Idag var jag med i Aftonbladet Morgon. Ett tydliggörande: när jag pratar om att vi "bara" flyger utomlands en gång per år menar jag inte att det är lite. Den enda resan släpper ut 1.2 ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar hela vår utsläppsbudget (inklusive mat, boende och annat vi måste göra). Helst borde vi inte släppa ut mer växthusgaser över huvud taget.

Se inslaget här.



onsdag 17 oktober 2018

EN AV 100 000: EVELINA UTTERDAHL

Evelina Utterdahl reser på heltid och fick en chock när hon insåg hur dåligt flyget är för klimatet. Numera reser hon utan att flyga. ”Jag tycker om äventyret. Att behöva kämpa lite. Att flyga är så lätt och då tar man det mer för givet. Det är som att stå på ett berg. Man njuter så mycket mer av utsikten om man vandrat till toppen själv.”
Evelina Utterdahl reser på heltid sedan två år tillbaka. Hon bloggar och instagrammar om sina resor under ”Earth wanderess”. I januari fattade hon beslutet att sluta flyga.  
”Jag visste att det var dåligt för klimatet att flyga men det var inte förrän jag såg det svart på vitt som det gick upp för mig hur dåligt det är. Jag läste om någon som rest till Bali och kollat upp hur stora utsläpp det gav.  Hon hade insett att hon genom den resan orsakat större utsläpp än vad man totalt kan göra på ett år.”
Det här var i januari. Bestämde du dig direkt?
”Ja, så fort chocken lagt sig. Jag bestämde där och då att då flyger jag inte mer.”
Hur kändes det? Att resa är ju ditt signum.
”Jag kände bara att det här kan jag inte stå för.  Jag är väldigt värderingsstyrd. När jag väl har valt att ändra något är det alternativet borta.”
Evelina berättar att hon inte jämför sina resor med vad en flygresa skulle ha kostat, eller hur lång tid den skulle ha tagit. Hon tittar bara på de alternativ hon har. Som vegan gör hon likadant när det gäller mat.
”Det är ju inte så att jag går igenom allt jag inte kan äta. Jag tittar på vad jag kan välja. Jag ser bara möjligheterna. Jag kan inte stå för den klimatpåverkan flyget har och då är det inte ett alternativ. Så det har varit ganska lätt.”
Vad har du fått för reaktioner?
”Många känner att de måste ursäkta sig, förklara varför de fortfarande flyger. Jag behöver inte säga något, de får ändå dåligt samvete. Men det har nästan bara varit positiva reaktioner. Folk blir imponerade och inspirerade. Det är jättemånga som skickat meddelanden om att de har tagit tåg eller buss istället på grund av mig, eller använder mindre plast eller äter mindre kött.”  
Vilka ställen har du besökt sedan du slutade flyga?
”Jag har rest väldigt mycket i Europa. Jag har också rest till Iran. När jag väl var där borta tog jag en spontanresa till Armenien och Georgien och tillbaka genom Europa. Tyskland har jag varit i mycket, men även Tjeckien, Österrike. Grekland, Slovenien, Spanien och London. Jag reser fortfarande på heltid. Jag reser inte mindre bara för att jag inte flyger.”
Vad är det som driver dig till att resa?
”Jag blev beroende av att resa för fem år sedan, när jag reste själv för första gången. Jag hade tidigare rest mycket med familj och vänner, men när jag åkte själv kände jag bara ’wow, vad häftigt att kunna vara på en ny plats och kunna utforska den hur jag vill’. Jag gillar att bara strosa runt, utan en direkt plan och utan karta. Jag tycker om friheten att slippa kompromissa.”
Evelina menar att det är hennes nyfikenhet som driver henne. Att lära sig nya saker.
”Det är väldigt utvecklande. Jag har varit i många situationer där jag behövt hitta en lösning. Jag har lärt känna så många människor och kulturer. Och så är det spännande att se platser jag inte tidigare varit på.”
Vad har du lärt dig?
”Jag har lärt mig hur stark jag är och hur självständig jag kan vara.”
Evelina berättar att hon var väldigt blyg som barn och att hon även som vuxen tyckt att det varit jobbigt att till exempel ringa samtal. Hennes resande har lärt henne att ta hand om sig själv. Numera försöker hon utmana sina rädslor, nämligen djupt, öppet vatten, spindlar, höjder och att flörta.
”Jag försöker utmana mig att göra sådant jag tycker är läskigt. Ibland känns det som att jag ska svimma. Men så överlever jag och då kan jag känna mig så grym, ’on top of the world’. Något jag lärt mig är att allting alltid ordnar sig.”
Vad har du för framtidsplaner?
”Inga. Jag vet inte vad jag gör om fem år. Jag vet inte ens vart jag kommer att vara om en månad. Något jag lärt mig när jag reser är att det aldrig blir som man tänkt sig ändå. Så jag gav upp att planera. Och då kan man vara mer spontan. När jag var i Iran träffade jag till exempel några som skulle till Georgien.  Jag har alltid velat åka dit så jag följde med. Hade jag haft mina flygbiljetter bokade hade jag inte kunnat göra det. Det är en otrolig frihet att kunna ändra mina planer.”
När uppstod ditt klimatengagemang?
”När jag blev vegan för tre och ett halvt år sedan var det som att komma in i en ny värld jag inte visste fanns. Jag lärde mig att många var veganer på grund av miljön. Och då lärde jag mig mycket om miljön gratis. Ju mer jag fick veta desto mer intresserad blev jag. Jag blev vegan för djuren, men tack vare det lärde jag mig om miljön.”
Evelina är övertygad om att fler hade avstått från att flyga om de haft kunskapen.
”Det är lite som med köttindustrin. Innan jag slutade äta kött visste jag att det var dåligt, men det var något jag sköt undan. Det var så normalt. Alla andra gjorde det så jag ifrågasatte inte. Nu när jag vet så känner jag det som att jag blivit lurad hela mitt liv. Jag känner mig grundlurad av samhället. Vi luras in i att det är okej att shoppa och handla som om vi hade hur mycket resurser som helst.”
Vad tror du krävs för att fler ska inse det här?
”Kunskap och jämförelser. Om vi ska klara Parisavtalet måste vi leva med ett till två ton i utsläpp per år. En tur- och returresa mellan Stockholm och New York släpper ut tre och ett halvt ton, alltså dubbelt så mycket som man kan släppa ut på ett år totalt. Och då är det för allt! Mat, boende och transporter. Jag visste inte att det var dåligt. Jag förstår inte varför man inte nämner det mer.”
Liksom många andra som bestämt sig för att avstå från att flyga och kämpa för att rädda klimatet känner Evelina inte att det är en uppoffring.
”Det är nog en mänsklig grej. Man behöver känna att man har ett syfte. Jag tror man behöver känna att man gör något gott. Att man behövs. Jag får jättemycket kraft av att känna att jag gör något större än för mig själv.”
Evelina tror att en stor anledning till att många mår dåligt psykiskt beror på att man lägger sin energi på fel saker, som skönhetsideal.
”När jag var yngre ville jag vara smal. Jag tränade och tänkte på vad jag åt och så. Nu tänker jag på alla de år som jag spenderade min hjärnkapacitet till någonting som är så oviktigt. Har man ett större syfte finns det inte tid att bry sig om sådana oviktiga saker.”
Vad tror du det beror på att en del gör som du och ändrar livsstil så fort de får kunskapen, medan andra fortsätter som förut?
”Jag tror man går igenom olika stadier. Man måste vara mogen för det. Det måste sjunka in, och det tar olika tid för olika människor. Men även om människor inte ändrar sitt beteende direkt planteras något hos dem som ligger och gror. Det kan behövas flera olika saker för att det ska slå rot.”
Evelina säger att det märks att människor går att påverka. Hon berättar att hon får meddelanden flera gånger i veckan från folk som berättar att hon påverkat dem till att äta mindre kött eller ta tåget istället.
”Jag blir lika glad varje gång. Jag är så tacksam för att de berättar det. Och de jag påverkar, de påverkar ju i sin tur människor i sin omgivning.”
Har du några tips på hur man kan påverka andra?
”Det sämsta man kan göra är att gå till attack. Det är bra att visa att det går att ändra livsstil genom hur man lever. Att inspirera andra genom att leva som man lär.”
Evelina får ofta frågan om hon ångrar sitt beslut att sluta flyga, men hon saknar det inte ett dugg.
”Även om det skulle komma miljövänliga flyg så vet jag inte om jag hade tagit det. Jag tycker att det är så jäkla trevligt och mysigt att resa på andra sätt. Innan var allt tillgängligt. Jag kunde känna mig stressad över alla platser jag kanske inte skulle hinna besöka innan jag dör. Jag kunde vara i Asien och tänka ’åh vad jag vill till Botswana’. Fast jag redan varit där. Nu är jag så mycket mer tillbaka till roten av vad det är för mig att resa, vad jag får ut av det. Och det är att vara nyfiken, att utforska och att träffa människor. Egentligen behöver man ju inte åka utomlands för det. Innan kände jag att jag ville pricka av platser. Nu är det mer den inre resan.”
Finns det platser du inte kan besöka nu?
”Nej. Man kan ta sig med båt överallt. Det går att segla. Jag tycker om äventyret. Att behöva kämpa lite. Att flyga är så lätt och då tar man det mer för givet. Det är som att stå på ett berg. Man njuter så mycket mer av utsikten om man vandrat till toppen själv.”
Du har anmält dig till Flygfritt 2019, hur ska du försöka värva fler till kampanjen?
”Jag kommer att försöka värva folk genom Facebook och andra sociala medier.”
Maja Rosén Vi håller oss på jorden

tisdag 16 oktober 2018

EFTERMIDDAG I P4 GÖTEBORG - TEMA KLIMATÅNGEST

Idag hade P4 Göteborg klimatångest som tema. Jag fick medverka och berätta om när jag själv drabbades av klimatångest, om Vi håller oss på jorden och Flygfritt 2019 samt om hur man kan prata med folk om flyget utan att bli en glädjedödare.

Jag tror att om vi ska kunna genomföra den omställning som krävs måste vi alla hjälpas åt. Och då behövs en allmän insikt om klimatkrisen som inte finns idag. Därför vill jag uppmana alla som förstått allvaret att prata om klimatet, och att visa att en annan livsstil är möjlig genom att själva vara föregångare och ställa om er egen livsstil.

Att anmäla sig till Flygfritt 2019 är ett konkret sätt att komma igång som gör stor skillnad! Ett kortare klipp om kampanjen finns här. Dela gärna!



söndag 14 oktober 2018

EN AV 100 000: EMMA SUNDH

Bloggaren Emma Sundhs klimatglasögon blir allt skarpare. ”Vi måste ändra vårt förhållningssätt till flyget. Vi åker till Mallis på sommaren, tar en höst-weekend i Paris, en tripp till Asien och sedan en vår-weekend någonstans. Det är ett sådant överflöd. Vi måste tänka på resandet som något annat, något vi längtar till och planerar länge”, säger Emma som förespråkar resmål dit man kan ta sig utan flyg.

Emma Sundh är uppvuxen på landet och genom att leva nära naturen har hon alltid haft med sig ett miljötänk. ”Sedan har jag varit olika mottaglig för att hantera information. Pö om pö har jag sett klarare i klimatglasögonen. Jag har till exempel vetat länge att flyget är skitdåligt för klimatet men inte dragit parallellen till att det jag gör faktiskt skadar.”

Emma är journalist och stylist och driver bloggen Emmasundh.com. Hon har bloggat under många år och skriver ofta om hållbarhet.

”Klimatglasögonen har blivit skarpare och skarpare och har man väl fått på sig dem så blir man medveten om vad man gör men också hur man kan förbättra sig med enkla medel.”

Ett exempel på hur man enkelt kan minska sina utsläpp är att äta vegetariskt. Emma var förut en riktig kött-och-potatis-person, men när hon träffade sin man som var vegetarian sedan många år tillbaka så fick hon nya insikter. Blev introducerad till fantastisk mat, kreativa recept och nya smaker. Numera äter de vegetariskt hemma och Emma har gjort det till en sport att planera menyer så att det inte blir något svinn. När det kommer till konsumtion har Emma alltid varit intresserad av gamla saker av god kvalitet och köpt mycket begagnat.

”Jag försöker tänka ’vad är det jag behöver?’, istället för ’vad är det jag vill behöva?’ Att sätta saker i perspektiv tänker jag mycket på. Jag brukar till exempel fråga mig om jag hade velat ha samma sak för fem år sedan och om jag kommer att välja den om fem år. Jag inspireras av trender – men följer dem inte.”  

Du skriver mycket om hållbarhet?

”Jag försöker varva tunga klimatspäckade inlägg med inspiration. Jag har till exempel lagat vegetariska recept som mina läsare skickat in, det har varit jätteroligt. Jag vill visa att jag själv inte är perfekt utan har utmaningar som jag tampas med. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om sophantering, världens osexigaste ämne, men jag fick så mycket kommentarer och folk blev väldigt engagerade. Det tyckte jag var väldigt roligt.”

Känner du att du kan påverka människor?

”Absolut. Och mina läsare påverkar mig väldigt mycket, jag är ständigt under lupp. Det blir svårt om man sticker ut hakan och skriver att man värnar om hållbarhet och i nästa sekund tar en weekend till medelhavet. Mitt hållbarhetsengagemang sträcker sig inte bara till vad som är trendigt, utan det löper hela linan ut.”

Emma berättar att hon är flygrädd, men att hon förr ändå tvingade sig att flyga eftersom det ”liksom ingår i det här samhället”. Emma berättar att hon och hennes man rest en hel del, bland annat till Paris och till Maui. Efter att ha gjort diverse klimatuträkningar har hon insett hur stor klimatpåverkan flyget har. 

”Vi pratade om att vi skulle vilja åka tillbaka till Maui, men att vi kanske borde vänta med det ett par år. Vi ville på något sätt samla lite klimatpoäng. I nästa tanke funderade jag på hur många år det skulle ta att samla ihop till denna imaginära klimatpott, och insåg att jag inte har någon pott. Jag märkte att försökte köpslå med mig själv, men köpte inte mina egna argument för att flyga dit.”

Du har bestämt dig för att flyga så lite som möjligt. Vad får du för reaktioner?

”Jag har gått ut med att jag har valt att inte flyga eftersom jag inte får ihop kalkylen med att mina egna utsläpp ska minska. Mina utsläpp slår i taket när jag lägger till flyg. Många känner sig träffade av mitt ställningstagande och känner att det är en nagel i ögat. Men ansvaret ligger ju hos dem, inte hos mig. Samtidigt är det otroligt många som kommit fram till samma slutsats, som inte får ihop ekvationen. Många reser i jobbet och vet inte riktigt hur de ska göra. Då försöker jag peppa dem till att ifrågasätta hur man tänker kring hållbarhet på arbetsplatsen, och fråga om det finns någon plan över hur företaget ska minska utsläppen för sina anställda.”

Vad fick dig att anmäla dig till Flygfritt 2019?

”Jag blev så glad när jag såg kampanjen. Jag blev superinspirerad. Jag tycker att det är viktigt att prata om det här. Vi måste ändra vårt förhållningssätt till flyget. Vi åker till Mallis på sommaren, tar en höst-weekend i Paris, en tripp till Asien och sedan en vår-weekend någonstans. Det är ett sådant överflöd. Vi måste tänka på resandet som något annat, något vi längtar till och planerar länge. Jag har inte satt ett förbud om att jag aldrig mer ska flyga, men kanske inte förrän vi har smarta lösningar. Bara för några generationer sedan var det en lyx att någon gång under sin livstid resa till Europa. I dag ser vi det som en rättighet att flyga över halva jordklotet en gång per år. Och nu är vi ett par bortskämda ungar som fått en tillsägelse från rektor (klimatforskarna).”

Emma tror att många tycker att det är svårt att tänka på klimatet och flygets konsekvenser eftersom det är så abstrakt. ”Det är jobbigt att tänka på, lite som att tänka på rymden. Svårt att greppa. Folk undviker att tänka, stoppar huvudet i sanden och reser för att det är gött.”

Själv har Emma tänkt mer på klimatet sedan hon fick barn. 

”Mina barn är två och tre år.  Det är deras framtid jag jiddrar med. Jag vill kunna se dem i ögonen.  Jag tänker på hur våra far- och morföräldrar pratar om hur svårt det var förr. Hur kommer vi inte att skämmas i framtiden när vi berättar att ’vi åt det här och gjorde det här’? Jag försöker tänka på hur det kommer att kännas i framtiden. Kan jag säga att jag inget visste? Nej. Det finns så otroligt mycket forskning och jag har alla fakta på bordet. Jag vill inte vara efterdum”, säger Emma. 

Tänker du försöka värva fler till Flygfritt 2019?

”Självklart! Jag tänker uppmana folk på min blogg att göra det här tillsammans med mig. Och kanske tillsammans samla en lista på resmål man kan ta sig till utan flyg.” 


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden