söndag 23 september 2018

EN AV 100 000: MARIA SOXBO

Bloggaren och journalisten Maria Soxbo älskar att resa, men för henne var det ett enkelt beslut att anmäla sig till Flygfritt 2019. ”Just nu går det inte att flyga miljövänligt och då får alla vi som inte absolut måste flyga helt enkelt sluta med det”, säger Maria.

Maria Soxbo är en norrländsk frilansjournalist som sedan snart tjugo år tillbaka är bosatt strax utanför Stockholm. Hon kombinerar skrivande med att blogga om inredning och hållbarhet under namnet Husligheter. ”Jag är också en pälsdjursallergisk tvillingmamma med ogröna fingrar och en passion för Gotland om man vill ha en lite mer detaljerad bild av mig”, säger Maria.

Hur uppstod ditt klimatengagemang?

”Det känns nästan klyschigt att säga att det uppstod när jag fick barn, men det tog i alla fall fart då. Jag är uppväxt med en mamma som arbetade som meteorolog, så väder och klimat har alltid funnits med i mitt liv på något sätt. Jag var en sådan där unge som skällde på sin pappa när han diskade under rinnande vatten på 1980-talet.”

När Maria själv fick barn började hon intressera sig mer för material, gifter i vardagen och för hur vi långsiktigt ska ta hand om planeten så att den kan gå i arv till nästa generation i lika fint skick som när vi själva använde den.

”Då började det också sippra in mer och mer hållbarhetsfunderingar i bloggen, och numera är det en naturlig och uppskattad del av innehållet. Jag lär mig saker varje dag, både genom att skriva om det och genom mina läsares kommentarer. Efter den omskakande sommarens hetta och torka känns klimathotet dessutom oerhört påtagligt, nu går det inte att strutsa längre. Alla måste ta sitt ansvar.”

Vill låta jordklotet återhämta sig

Maria berättar att hon älskar att resa och att uppleva nya platser. Hon och hennes man reste relativt mycket innan de fick barn och besökte såväl Europa som USA, Sydafrika och Australien tillsammans.

”Jag sväljer hårt så här i efterhand när jag tänker på vilka koldioxidutsläpp vi gjorde oss skyldiga till, men samtidigt hade jag inte velat ha de resorna ogjorda eftersom de gav mig minnen för livet. Jag hoppas verkligen att det finns möjlighet för mina och alla andras barn att också upptäcka världen. Men det är inget snack om saken – tyvärr måste vi alla trycka på pausknappen för nöjesresor och onödiga affärsresor med flyg NU för att vända den negativa klimatspiralen.”

Maria menar att vi måste låta jordklotet återhämta sig medan vi tänker ut andra sätt att ta oss runt i världen på utan att förstöra den. Hon tror inte att det är omöjligt att långflyga miljövänligt på sikt.

”Men just nu går det inte att flyga miljövänligt och då får alla vi som inte absolut måste flyga helt enkelt sluta med det.”

Maria berättar att hon och hennes familj köpte ett hus på Gotland för åtta år sen och att de sedan dess förlagt i princip alla deras semestrar dit. Att husköpet lett till minskat flygande var inte ett aktivt beslut, snarare en samvetsbonus. Sedan dess har hon gjort ett fåtal flygresor privat, bland annat till London för att hälsa på vänner. Däremot har hon rest en del i jobbet.

”Där känner jag att många flygresor varit helt onödiga – särskilt inrikes. I år har jag medvetet tackat nej till affärsresor som kräver flyg eller tagit tåget istället, och det har gått alldeles utmärkt. Man får ha mer framförhållning och tidsmarginaler förstås, men det GÅR om man anstränger sig. Genom noggrann planering har jag undvikit åtminstone tre flygresor bara i år.”

Maria tror att oändligt många affärsresor skulle kunna undvikas om man istället använde sig av skype och andra digitala möjligheter. ”Hur ofta måste man egentligen ha ett möte där man sitter i samma rum?”, säger hon.

Vad fick dig att anmäla dig till Flygfritt 2019? 

”För att klimatet är vår tids största utmaning, och det gör mig rent ut sagt förtvivlad att klimatfrågan inte ens fanns med bland topp tio frågor som avgjorde hur väljarna lade sina röster. Jag hoppas innerligt att politikerna tar sitt ansvar ändå, även om det är en fråga som ofta innebär obekväma och impopulära beslut. Att ha ett flygfritt år är inte svårt, mängder av människor håller sig på marken av olika skäl, så att ställa upp på den här utmaningen var en no-brainer. Jag ser fram emot att inte låta det begränsa mig, utan istället bli en riktigt skarp reseplanerare!”

Hur ska du värva fler till Flygfritt 2019? 

”Genom att högljutt berätta om mitt beslut varje gång jag får chansen. När någon frågar vad jag ska göra på semestern, när jag får ett jobbuppdrag som innebär en resa, när någon annan berättar om kommande flygresor de ska göra. Jag tror vi måste våga göra flyget till ett tabubelagt val under en period framöver, att vi ska känna att vi måste försvara vårt val att ta flyget istället för att stanna på marken. Alldeles för länge har det varit självklart att flyga, nu måste det bli lika självklart att inte göra det. Så jag kommer att vara den där jobbiga typen som ifrågasätter andras val. Och så ska jag försöka värva minst 10 personer till kampanjen, både via min blogg och via vänner och familj”, avslutar Maria. 


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

lördag 22 september 2018

VEM VILL VARA EN GLÄDJEDÖDARE?

Vid oräkneliga tillfällen de senaste tio åren har jag besvärat suttit tyst när människor omkring mig pratat om sina flygresor. Trots att jag har vetat om hur illa det är ställt med klimatet. Trots att jag vetat om vilken enormt hög klimatpåverkan flygresor har. Trots det har jag oftast inget sagt. Vem vill vara en glädjedödare?

Nu har jag tänkt om. Nu vågar jag ifrågasätta. Vi som vill göra världen till en bättre plats kan knappast beskyllas för att vara glädjedödare. Det är åtminstone inte vår avsikt - jag lovar. Jag förstår dock att vi kan uppfattas som det av alla de som ännu inte förstått allvaret. Och de är många. Jag tror att de allra flesta människor vill väl. Jag tror att de allra flesta ännu inte insett vilka konsekvenser vår livsstil får. Jag vill tro det. Det måste vara så.

De verkliga glädjedödarna är ni som vet. Ni som har förstått att klimatförändringarna håller på att förstöra förutsättningarna för mänskligt liv på jorden. Ni som har förstått att er egen livsstil leder till att människor redan nu dör till följd av ett varmare klimat. Ni som vet, men är så cyniska att ni inte ens orkar försöka rädda världen. Ni som skyller på att Kina är värst. Ni som tycker er ha rätt att leva på andras bekostnad. Ni som sätter ert eget kortsiktiga välbehag framför mina barns framtid. Ni dödar min glädje. Det är ni som är glädjedödare.


Att bryta vanor kan vara svårt. Ett sätt att komma igång på är att anmäla sig till Flygfritt 2019. Kampanjen går ut på att man lovar att avstå från att flyga under ett år - förutsatt att vi är 100 000 personer som är villiga att göra samma sak. Man lovar alltså bara att avstå om vi blir 100 000 och blir vi det gör vi tillsammans stor skillnad. Anmäl dig här och prova att resa klimatsmart nästa år. 

fredag 21 september 2018

EN AV 100 000: MARTIN HULTMAN

Forskaren Martin Hultman menar att om vi ska lyckas bromsa klimatförändringarna måste modiga människor gå före och visa ledarskap genom sitt agerande. ”För vissa räcker det att få insikt i frågan. Men för mig var det först när jag mötte människor som var passionerat engagerade och verkligen levde utifrån sina insikter som jag förändrade min livsstil. Jag tror att många behöver de här ledarna runt omkring sig, de här modiga personerna som man vill hänga på”, säger Martin.

Martin Hultman är docent i teknik-, vetenskaps- och miljöstudier vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. För tillfället leder han bland annat ett forskningsprojekt om klimatförnekelse, något han själv har personlig erfarenhet av.

”Jag levde väldigt mycket i någon sorts vardagsförnekelse, om jag använder mina egna termer.”

När Martin påbörjade sin doktorandutbildning 2003 läste han ett forskningsprogram tillsammans med ingenjörer och naturvetare om svensk miljö-, energi- och klimatpolitik. Hans avhandling handlade om svensk miljöpolitik mellan 1978-2005.

”Den utbildningen gav mig en väldigt bra helhetsbild av problemet, av utmaningen vi står inför. Samtidigt agerade jag inte utefter det i mitt eget beteende. Jag valde konferenser där det var varmt och trevligt, och det var inte bara en konferens utan flera.”

2007 insjuknade Martin i en allvarlig sjukdom vilket gjorde honom medveten om hans beroende av både den egna kroppen och naturen.

”Jag fick en insikt om att inte jag och inte heller planeten är odödlig. Den västerländska idén om att människan är separerad från naturen och kan använda oss av den för vår egen skull skakades om fullständigt när jag blev allvarligt sjuk”, berättar Martin.

Efter det skrev han en hel del om vårt beroende av naturen. Det var dock inte förrän han började med ett forskningsprojekt om människor med ett stort engagemang och en stor passion för miljön som han själv bestämde sig för att leva enligt naturens gränser.

”Det var när jag fick möta de människorna och fick se den energin och den kraften de bär på. Att se deras övertygelse om att ’det här måste vi göra något åt’, det fick mig att inse att jag som forskare måste ta med mig det.  Jag måste också leva som jag lär. Jag kan inte åka på en massa konferenser och prata om att det är katastrofer och kriser, att vi håller på att förstöra planeten med det vi gör och sedan så har jag själv varit med och bidragit till det. Den insikten kom till mig när jag verkligen började prata med människor som engagerar sig.”

Sedan dess har han tagit ett antal beslut. I sin vardag har han sålt bilen och slutat flyga, men han har också intresserat sig för forskning och idéer som verkligen har stor hävstångseffekt. Sådant som verkligen kan göra förändring och som kan skifta hur vi faktiskt agerar och engagerar oss i världen.

Känner du dig ensam om att forska om det här och leva som du lär?

”Nej, inte ensam. Jag känner många forskare som faktiskt försöker göra så, som jag träffar i olika sammanhang och har utbyte med. Men i forskarvärlden i det stora hela är det en väldigt liten del som gör så. Även bland de som forskar om energi-, klimat- och miljöfrågor är det en extremt liten del som lever som de lär.”

Vad är det som gör att du tycker att det är viktigt?

”Jag tycker att de senaste trettio årens klimatpolitik har visat att vi inte kan hantera klimatkrisen genom olika styrmedel eller att skapa nya marknader, nya typer av konsumentmakt. Inte heller internationella överenskommelser har visat sig fungera. Även om det är viktigt att prata om det här globalt så har det inte tagit oss närmare de lösningar som vi behöver. Krisen är ännu mer akut nu.”

Martin menar att länder - och framförallt människor - tillsammans på olika sätt måste vara modiga och visa ledarskap, eftersom det ledarskapet saknas hos företagseliten och den politiska eliten. 

”Vi måste skapa organisationer där människor bär ett ledarskap i sina kroppar, i vad de gör och hur de pratar om naturens tillstånd.”

Martin brukar beskriva det som att det är en stor avgrund mellan hur politiker, företagsledare och även eliten inom vetenskapssamhället pratar om klimatkrisen och hur de agerar.

”Steget mellan att beskriva för alla andra hur allvarligt det är till att faktiskt lägga politiska förslag, ställa om sina affärsmodeller eller ställa om sina egna liv, det är en avgrund idag. Den ser folk och då kan de också tycka att ’men de bryr sig inte egentligen så varför ska jag?’. Det tror jag är ett skäl till att det finns en väldigt mycket av det jag kallar vardagsförnekelse.”

Olika sorters klimatförnekelse

Martin bygger sitt resonemang om klimatförnekelse både på miljösociologisk- och miljöpsykologisk forskning. Miljösociologisk forskning har visat att inflytelserika företag från olje-, kol- och bilindustrin på 80-talet hade forskare inom sina egna organisationer som visade att om företagen skulle fortsätta i samma riktning som tidigare skulle planeten förstöras. 

”Det finns belagt i många studier och inte minst i dokumentären ”Merchants of Doubt”. De hade två val på 80-talet. Antingen förändra sina affärsmodeller och sluta plocka upp kol, olja och gas, eller att helt enkelt säga till världens forskare och politiker att läget inte är så allvarligt. Och de valde den vägen.”

Genom att skapa lobbygrupper och betala forskare lyckades man förändra själva diskussionen kring klimatfrågan. På 80-talet hade exempelvis republikanska partiet insikt i klimatfrågan medan de idag har en klimatförnekande president. 

”Det finns mycket miljösociologisk forskning som visar hur starka grupper använt lobbyism för att förneka vetenskapen. Det är organiserad klimatförnekelse”, berättar Martin.

Det finns även politisk klimatförnekelse. Det finns flera exempel på politiska partier som förnekar vetenskapen. 

”Republikanerna i USA är det tydligaste exemplet men idag har det spridit sig till olika högernationella partier även i Europa. Sverigedemokraterna och Ukip i Storbritannien men även Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti har de tendenserna och värderingarna som kommer upp till ytan ibland.”

Miljöpsykologisk forskning har även visat två andra former av klimatförnekelse. Forskaren Kari Marie Norgaard har bland annat studerat ett samhälle i Norge i början av 2000-talet. Hon utgick från förståelsen av att det faktiskt finns en bred kunskap kring klimatkrisen i samhället.

”Även i Sverige har det funnits en djup förståelse för klimatkrisen sedan slutet av 80-talet. Det undervisas om lägets allvar på skolorna och de politiska partierna är överens om att vi är i en kris.  Även inom universiteten och vetenskapen är man överens. Det finns en väldigt djup och bred medvetenhet om och acceptans om att vi befinner oss i en kris”, säger Martin.

Från den utgångspunkten frågade sig Kari Marie Norgaard vad det är som gör att vi kan leva våra liv utan att ta hänsyn till den kunskapen. Hon talar då om responsförnekelse och vardagsförnekelse. Responsförnekelse är när politiker och ledare har kunskap om klimatfrågan men deras responser går tvärtemot den kunskapen.

”Ett exempel på det är den nya flygplatsen i Sälen som finansierats av den rödgröna regeringen med 250 miljoner kronor. För att den ska bära sig måste drygt 300 000 passagerare varje år flyga till Sälen. Det kommer att ge upphov till ungefär lika stora utsläpp som minskningen genom flygskatten som den rödgröna regeringen införde samtidigt. Responsförnekelse innebär alltså att det finns en medvetenhet om frågan, men att man fortsätter att bygga in sig i ett samhälle som förstör planeten.”

Den fjärde formen av klimatförnekelse är så kallad vardagsförnekelse. Det är den typen av förnekelse som de flesta bär på. Martin säger att han själv var ett väldigt tydligt exempel på vardagsförnekelse tidigare. 

”Jag var väldigt mycket så innan jag slutade flyga och sålde bilen. Det finns inbyggt i vår kultur och våra mönster, hur vi pratar och vad vi vill göra. Man vill flyga på semester. När det blir grillförbud en sommar blir åtminstone halva befolkningen, nämligen den manliga, helt ifrån sig över att man inte får vara ute och grilla. Och när köttskatt och vegetariska måltider och sådant i skolan kommer på tal möter det jättemycket motstånd. Det där kan fångas med begreppet vardagsförnekelse. Vi har en massa vanor och upphöjda ideal i Sverige idag som går tvärs emot våra kunskaper, vad vi behöver göra.”

Jag har träffat flera som lider av svår klimatångest men som ändå säger att de inte är beredda att ta ett flygfritt år. Vad är det som gör att man å ena sidan kan känna panik och å andra sidan inte agera?

”Min expertis ligger inte på det miljöpsykologiskt individuella men däremot är jag inläst på den litteraturen. Ett svar som en del miljöpsykologer brukar framhålla är just att vi har så många vanor och så många människor runt omkring oss som uppmuntrar oss till att flyga och göra de här resorna. Men det finns även en rädsla för att gå på djupet i sin klimatångest”, säger Martin.

Han pekar på att människor även gör många andra destruktiva saker som att röka eller missbruka alkohol. Ganska ofta finns det en medvetenhet om att det inte är bra. Men när det gäller klimatfrågan handlar det inte bara om att människor sitter fast i ett mönster, utan det är hela samhället som sitter fast. 

”Om ledarna i samhället uttrycker klimatångest men samtidigt fortsätter som vanligt gör det att människor som har de här känslorna inte heller agerar eftersom de inte får någon uppmuntran till det.”

Är det så att vi söker bekräftelse från varandra om att situationen inte är så farlig? Till exempel när folk pratar om vilken fantastisk sommar vi haft.

”Jag brukar prata om sommaren som skräckblandad förtjusning. Jag älskar värmen och att bada och njöt av den men samtidigt var det med en skräck i kroppen. Jag kunde inte njuta obehindrat. Jag upplever att många människor som inte tidigare pratat om det här hade den skräcken, och förstod.  Men när den skräcken och krisen inte omvandlas till ett agerande utav de som har mer inflytande i samhället är det lätt att skjuta undan det.” 

Hur ser du på möjligheterna att hejda klimatförändringarna?

”Jag brukar ha två starka bilder med mig samtidigt i kroppen. Den ena är informerad och bygger på hur de ledande forskarna i världen beskriver situationen just nu. Genom vår livsstil har vi redan släppt ut så mycket växthusgaser att även om vi tar tag i problemet nu, så kommer temperaturen att öka med två grader innan det blir någon förändring. Vi har alltså hundra eller hundrafemtio år framför oss där klimatkrisen kommer att förvärras, enligt alla modeller. Kopplad till den insikten är även insikten om att vi faktiskt inte har tagit några egentliga kliv för att se till att överbrygga avgrunden mellan hur allvarligt vi pratar om klimatkrisen och de politiska förslag och livsstilsförändringar som faktiskt skulle krävas.”

Martin menar att utmaningen är än mer akut nu när mer högernationella och auktoritära politiska partier, som bär klimatförnekelse i sina politiska program, får makten. 

”Så en känsla av att vi har en oerhört stor utmaning som vi måste göra något kraftfullt åt bär jag med mig. Och det ger nästan upphov till någon form av uppgivenhet eftersom insikten om att vi inte har gjort eller gör någonting är väldigt drabbande. Den andra känslan jag bär med mig är att vi människor har ett begränsat liv här på vår planet och att vi ska göra så gott vi kan när vi är här. Vi måste tänka att vi är generationen vi har väntat på, generationen som kan göra skillnad.”

När Martin började på universitet läste han en del om 68-rörelsen och fick en känsla av att han missat något, att det var där man skulle varit med. Han berättar att det då lades fram idéer om jämställdhet, jämlikhet och miljö. Om ett samhälle som skulle vara mycket bättre för planeten. 

”Men nu är vi ju där igen, det är här och nu som vi faktiskt kan göra något. Och det fyller mig med glädje, hopp, ilska, vrede och energi. Det är vi människor som gör samhället. Vi har byggt in oss i en massa teknik och infrastruktur men samtidigt är det ju vi och våra beslut som faktiskt till syvende och sist påverkar.”

Det finns många exempel på stora förändringar genom historien där människor har gått samman och genom ledarskap av vissa individer och grupper faktiskt ändrat på saker och ting. Martin nämner bland andra Gandhi, Nelson Mandela, Birgitta Hambraeus som var med och stoppade kärnkraften, Birgitta Dahl som var en ledare inom miljö- och energipolitiken och även arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. 

”Det finns många exempel där vi har sett väldigt stora förändringar på kort tid och det ger mig hopp. Det får mig att känna att ’ja, det är en gigantisk utmaning, men om vi blir cyniska och tänker att det kommer att skita sig ändå - då kan man lika gärna lägga ner’”, säger Martin.

Ibland säger människor att ”all olja ändå kommer att tas upp”, vad skulle du svara på det?

”Om vi behåller den maktfördelning och infrastruktur som vi har byggt i samhället och de värderingar vi har nu, då är vi på väg åt det hållet. Men vi som är samhället, vi människor, har faktiskt kunnat göra skillnad tidigare och kan göra skillnad nu med. Men det gäller att göra som du gör. Att visa ledarskap, att organisera och entusiasmera människor i frågor där det finns stor förändringspotential.  Det är de frågorna vi behöver rikta in oss på. Och om många människor lägger kraft på de frågorna kan vi förändra samhället.”

För att förändra samhället behöver vi även förändra de dominerande maskulina normerna menar Martin. Han har forskat om maskulinitet och hållbarhet och kom i juni ut med boken Ecological Masculinities.

”Tidigare forskning som berört maskulinitet kopplat till miljöfrågor har ofta fokuserat på att män som biologisk kategori skadar miljön. Jag och min kollega Paul M Pulé ville istället undersöka hur män kan bidra positivt till utvecklingen.”

Ekologisk maskulinitet

I boken kategoriserar de tre olika slags maskuliniteter: den industriella, den ekomoderna och den ekologiska. Den industriella är den könsstereotypiskt traditionella mansrollen. Den ekomoderna maskuliniteten är medveten om hållbarhetsfrågorna, men ser teknik och storskalighet som lösningen. Den ekologiska maskuliniteten beskriver män som istället lever inom planetens gränser och därmed utmanar de traditionellt maskulina lösningarna på hållbarhetsfrågorna.

”Det handlar om att göra sig medveten om sin egen roll, om att reflektera över sina värderingar men även sitt agerande. Konceptet ”Ekologisk maskulinitet” är ett sätt att utmana den ekomoderna maskuliniteten som idag präglar debatten”, säger Martin.

Du har själv förändrat din livsstil. Lider du av att leva klimatsmart?

”Nej, jag känner mig väldigt glad över det. Jag känner mig för det första väldigt lättad över att ha jordat mig själv i insikten om att jag kan göra skillnad personligen. Jag får ett lugn i att jag faktiskt tar mina insikter på allvar. Jag blir liksom trygg i det. Jag behöver inte känna den där smygande känslan av att jag gör fel, utan jag kan faktiskt känna en stolthet över att jag följer de insikterna jag har. Även jag har ju klimatångest men jag har inte ångest över att jag inte gör något. Jag är orolig och arg för att de i ledarposition inte tar de beslut som krävs. Personligen känner jag att jag hanterar min ångest genom att agera.”

Att agera efter ens insikter är något man inom miljöpsykologin sett gör att vi mår bättre. Att sitta fast i beteenden som skapar diskrepans mellan det vi tycker och hur vi handlar, gör att vi mår dåligt. 

”Men skiftar vi det så mår vi bättre. För mig finns det positiva följder eftersom jag ser till att få mer tid för det som verkligen är viktigt. Jag tar mer ansvar för det jag borde ta ansvar för, till exempel i hemmet. Sedan har det också lett till fler och längre samtal. Jag träffar väldigt många fler människor som är engagerade och som jag har minst lika bra samtal med som om jag flyger på konferenser.”

Martin berättar att han och hans familj ofta har besökt öarna i Göteborgs skärgård men att många av hans vänner och kollegor aldrig har varit där. 

”De tar sig inte tid till att uppleva den fantastiska skärgården som finns så nära. Jens Liljestrands krönika var så illustrativ när han beskriver jakten på upplevelser. Vardagsstressen för att få ihop pengar som ska köpa prylar och resor som ska ge de här upplevelserna, men upplevelserna blir tömda på sitt innehåll. När man istället kan få upplevelser som kanske är mycket mer värdefulla i sin närhet.”

Min uppfattning är att många tror att vi svenskar inte kommer att drabbas av klimatkrisen och att vi inte behöver förändra vår livsstil, stämmer det?

”Det har jag studerat noga. Jag har varit med och skrivit en bok om klimatdebatten 2006-2009 (Discourses of Global Climate Change: Apocalyptic framing and political antagonisms). Det finns en dominerande bild i Sverige av att vi svenskar är bra på miljöfrågor. Vi sopsorterar och det är grönt och fint omkring oss. Den bilden är så stark att vi människor inte upplever klimatkrisen som om vi svenskar generellt kan bidra. Det är väldigt förförande för människor att då ta till argument som att Sveriges utsläpp bara står för 0,5 procent av världens utsläpp. Det stämmer, men per person är de väldigt stora. Inte minst per person i medelklassen. De personerna i Sverige ligger på mellan 15 och 20 ton klimatutsläpp per person och år, vilket är bland de högsta i världen. Det finns stora grupper i Sverige med betydligt lägre utsläpp, men det är oftast rika och medvetna människor som säger att vi inte behöver göra så mycket. Och det stämmer inte.”

Vi svenskar sträcker gärna ut en hjälpande hand i flyktingkriser och skänker pengar och så. Varför är det så svårt att se att det är vi som försätter folk i den situationen från början? 

”Det här har Kari Marie Norgaard studerat mycket. Den här biståndsbilden av Sverige och även Norge som ett världssamvete är väldigt stark hos oss. Vi tänker att Sverige är en stormakt när det gäller att hjälpa andra. Vi vill bidra och så, vi anordnar galor och liknande men problemet är att det blir ett engagemang på ytan och gör inte att människor ändrar sin vardag. Man skänker pengar och sedan är det inte mer med det. Och de här idéerna om att vi är väldigt bra som nation och tar hand om världen är förförande för oss. De är så enkla att ta till istället för att förändra våra egna avtryck, att göra något konkret.”

Människor går ju att påverka. Sedan jag startade kampanjen Flygfritt 2019 har flera personer hört av sig till mig och sagt att de bestämt sig för att flyga mindre.

”Det är ett tydligt exempel på att modiga människor som du, som både har insikterna och vågar förändra i linje med de insikterna, uppskattas. Ibland behöver man inte ens säga något. Jag vet inte hur många samtal jag har haft med vänner om flyget utan att jag själv har tagit upp det. Både samtal där de har ursäktat sig när de åker på flygresor, men också om att de har bestämt sig för att de inte ska flyga mer. Just för att jag har pratat om det och varit modig, samtidigt som jag inte hela tiden tagit upp det. Mina erfarenheter är också otroligt positiva när det gäller det. Vågar man bara visa att insikterna faktiskt också innebär att jag agerar, då blir det så att människor verkligen tänker till ’varför gör inte jag så?’.”

Jag tror att de flesta skulle vara villiga att förändra sin livsstil om de verkligen förstod vidden av klimatkrisen. Vad tror du om det?

”Det är viktigt att tänka att all förändring inte sker på liknande sätt för alla. För vissa räcker det att få insikt i frågan. Men för mig var det först när jag mötte människor som var passionerat engagerade och verkligen levde utifrån sina insikter som jag förändrade min livsstil. Jag tror att många behöver de här ledarna runt omkring sig, de här modiga personerna som man vill hänga på.”

Martin tror att det finns de som har väldigt svårt att bry sig om klimatet, men att den gruppen är ganska liten. För att de ska ändra sitt beteende behövs lagstiftning och rättighetsregleringar.

”Men för att vi ska komma dit så tror jag att den stora gruppen måste agera. Jag tror som du att om folk ser modiga människor agera, då får de insikter och då tror jag att 95 % av befolkningen verkligen skulle bry sig.”

För mig handlar inte individens ansvar om skuldbeläggande. Jag vill visa att vi som individer faktiskt kan göra skillnad, och inge människor hopp och en känsla av meningsfullhet. Jag tror inte att det kommer att komma några politiska beslut om inte människor överlag får en djupare förståelse för vilken omställning som faktiskt krävs.

”Just därför är det så viktigt med den här typen av kampanjer och typen av frågor som du har valt, för det är även där det kan bli en större förändring. Det finns ju andra saker som man enklare kan få med människor på, men där hävstångseffekten är mycket mindre.”

Du har själv anmält dig till Flygfritt 2019. Kan du tänka dig att försöka värva fler till kampanjen?

”Ja, definitivt, minst tio personer.”


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

fredag 14 september 2018

HOPP

Hopp är definitivt inte detsamma som optimism. Det är inte övertygelsen att något kommer att sluta bra. Men förvissningen om att något är betydelsefullt, oberoende av hur det slutar. Det är det hoppet, framför allt, som ger oss styrkan att leva och ständigt pröva nya lösningar. Även i situationer som förefaller så hopplösa som vår, här och nu. Ställda inför detta absurda inser vi att livet är alldeles för värdefullt för att det ska tillåtas krympa ihop genom att vi lever mållöst, tomt, utan mening, utan kärlek, och, slutligen, utan hopp. 

(Vaclav Havel, Hope, 1986/1990, f.ö. Staffan Laestadius, Klimatet och omställningen)
Jag blev så glad när jag hittade det här citatet i boken Klimatet och omställningen, eftersom det så väl sätter ord på mina känslor. Jag är definitivt ingen optimist angående klimatet. Optimisterna är de som tror att tekniken kommer att uträtta underverk. Att någon annan än de själva kommer att lösa klimatkrisen. Jag är heller ingen pessimist. Pessimisterna tror att det är kört. Att vi lika gärna kan dämpa undergångsångesten med konsumtion. Snarare är jag realist. Jag vet att vi ligger enormt risigt till. Jag vet att risken är stor att det är för sent att rädda mänskligheten. Men jag tänker aldrig sluta att försöka.

Att som enskild individ avstå från att flyga kommer inte att rädda klimatet. Det kommer inte 100 000 färre i luften heller att göra. Men det är ett steg i rätt riktning. Om vi visar för varandra att vi är många som är beredda att ställa om vår livsstil för att rädda klimatet kommer ännu fler att ta efter. Vi måste visa att en förändring är möjlig.

De som redan ställt om sin livsstil vittnar alla om samma sak. Det är ingen uppoffring. Det ger deras liv mening. Att leva inom planetens ramar och märka att människor omkring en påverkas och vill göra likadant inger hopp.

För mig är kampen för klimatet betydelsefull, oberoende av hur det slutar. Mitt liv är alldeles för värdefullt för att jag ska låta det krympa ihop genom att leva mållöst, tomt, utan mening, utan kärlek och utan hopp. Är ditt?  

torsdag 13 september 2018

EN AV 100 000: JOHANNA NILSSON

Johanna Nilsson är författaren och designern som brinner för rättvisefrågor. En uträkning på Klimatkontot.se blev den ögonöppnare som ledde till att Johanna nu bestämt sig för att kraftigt minska sitt flygresande. ”Nya vanor innebär inte att din värld krymper, den kommer bara att förändras”, menar Johanna.

Johanna Nilsson har alltid varit intresserad av rättvisefrågor. Som barn blev hon provocerad av svaret ”världen är inte rättvis” när hon påpekade någon orättvisa. ”Jag minns att jag tänkte ’men gör något åt det då’!”, säger Johanna, som redan som ung engagerade sig i olika organisationer, som Röda korsets ungdomsförbund.

Idag är Johanna designer, författare och föreläsare. Hon har ett eget smyckesmärke som heter JohannaN, hon bloggar om hållbart mode och hållbart entreprenörskap, och har skrivit boken Slow fashion. Hon berättar att hennes miljöengagemang bottnar i hennes hjärtefråga social hållbarhet. ”Min ingång är egentligen utifrån social hållbarhet, solidariteten med andra personer. Global solidaritet och rättvisefrågor är min grund. Men allt det här går ju ihop.”

Hållbart mode

Johanna menar att intresset för hållbart mode växer. Idag pratar alla företag om hållbarhet, något som inte är helt oproblematiskt. 

”Vad man lägger för betydelse i ordet hållbarhet är ju väldigt olika. Det är snarare så att det kanske är svårare nu. Det låter som att allt är bra, men det är ju inte det”, säger Johanna. För henne innebär hållbarhet att människorna som arbetar med produktionen ska ha en schysst lön och schyssta arbetsvillkor och att produktionen ska vara skonsam för miljön. Hållbart mode innebär även att vi måste fokusera på hur vi konsumerar. ”Man måste inte bli minimalist, man behöver inte äga bara två plagg. Men vi konsumerar generellt för mycket. Många köper kläder som sedan knappt används.”

Växande engagemang

Johanna tror att det är vanligt att man börjar förändra sin livsstil inom några områden man brinner extra för och att dessa sedan utvidgas i takt med att man etablerar vanor kring dem. Hon tror att det är vanligt att man känner att man inte kan göra allt direkt, men att man blir mer benägen att förändra sin livsstil ju mer man förstår hur världen ser ut. Själv har hon länge fokuserat på hållbart mode och hon har även varit vegetarian sedan hon var sexton år. Den senaste tiden har Johanna börjat reflektera över sitt flygresande. 

”Det här året har jag verkligen känt att ’nu har polletten trillat ner’. Jag flyger alldeles för mycket och jag har förträngt det här väldigt länge. Jag har vetat i många år att det är dåligt men jag har haft väldigt mycket ursäkter. Precis som många andra. Men det här är nästa område jag känner mig peppad på att förändra. Det är som att man får på sig ett par nya glasögon, man börjar se världen på ett annat sätt när polletten har trillat ner. Det som man förut har tänkt varit rimligt blir orimligt.” 

Johanna berättar att hon vid årsskiftet gjorde testet på Klimatkontot.se och då insåg hur stor klimatpåverkan flyget faktiskt har. Det visade sig att hennes flygresor utgjorde merparten av hennes egna utsläpp. 

”Jag kände att ’oj, jag är vegetarian och kommer kanske att vara det hela livet, jag källsorterar, jag funderar väldigt mycket på vad jag konsumerar. Men det spelar ingen roll, jag kan strunta i allt det eftersom det är en så försvinnande liten del av hela kakan. Den stora kakan är att jag flyger’”, säger Johanna.

Hur kändes det?

”Det var en ögonöppnare. Jag hade varit i förnekelse, som många med mig. Man tänker att jag är vegetarian så jag kan flyga. Men här var det svart på vitt att det gör så stor skillnad.” 

Johanna berättar att hon parallellt med denna upptäckt började hitta alternativa sätt att resa på och insåg att det inte betyder att hon måste sluta att resa bara för att hon vill avstå från att flyga. ”Jag älskar att resa och har känt att om jag inte får flyga kommer jag att dö. Men jag började titta och upptäckte att shit vad mycket coola grejer man kan göra.”

För Johanna var det nyttigt att själv uppleva hur det är att få en sådan insikt, eftersom hon själv föreläser om att det inte handlar om att göra avkall. Det handlar om att ersätta saker med något annorlunda. 

”Nya vanor innebär inte att din värld krymper, den kommer bara att förändras.  Det var ganska nyttigt att uppleva det själv. Just det här att jag kanske inte kommer att flyga så himla mycket, kanske inte alls. Men det betyder inte att jag inte kommer att resa, jag kanske kommer att resa mycket längre.”

Vad fick dig att anmäla dig till Flygfritt 2019?

”Jag tror att allt engagemang utgår ifrån gemenskap.  Det är kul att dela det med någon annan, eller med jättemånga andra! Det finns en anledning till att Facebook-gruppen Tågsemester ökat lavinartat. Det är kul att träffa nya människor. Jag tror att man måste ha respekt för att man är en social varelse. Man får inspiration till att resa på ett nytt sätt. Man triggas med andra vilket är skitkul.”

För att få fler att anmäla sig tycker Johanna att man kan göra allt från att bjuda in folk på Facebook som man redan vet är peppade till att ta diskussionen i fikarummet. Hon tycker att det har blivit allt lättare att prata med folk om miljöfrågor. 

”Jag tror att trenden det senaste halvåret bidragit till det. Det är inte alls så längre att man är den där jobbiga personen. Nu finns det någon sorts konsensus om hur det ligger till, vilket gör att det är mycket lättare att vara inspirerande samtidigt som man pratar om miljön.”


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

onsdag 12 september 2018

EN AV 100 000: MIKAEL KILTER

Mikael Kilter har övergett moderaterna och efterfrågar ett mörkgrönt politiskt ledarskap. I väntan på det gör han vad han kan för att påverka utvecklingen. ”Vi har förirrat oss i den globala världen där allt är oändligt och allt är tillgängligt och man kan göra allt möjligt utan följder. Vi måste utgå ifrån miljön. Det är utsläppen som räknas”, säger Mikael.

Mikael Kilter har alltid värnat om naturen och engagerade sig i miljöfrågor redan som barn.

”Vi hade miljösortering tidigt i Umeå där jag växte upp. Jag blev tokig på att folk gjorde fel hela tiden så jag skrev ihop en egen lapp där jag skrev med de vanligaste misstagen och så. De tyckte den var så söt så den fick sitta kvar under många år”, berättar Mikael.

Sedan dess har hans miljöengagemang gått i vågor. Mikael är civilingenjör i rymdteknik och tror att även det bidragit till hans förståelse för miljön. ”Man får perspektiv för planeten om man arbetar med rymden”, säger Mikael, som idag arbetar som VD för elbilpoolsföretaget Move About. Move About finns på 21 orter från Östersund i norr till Kristianstad och Helsingborg i söder. De vänder sig framför allt till organisationer och 10 000-tals anställda runt om i landet har tillgång till deras bilar. På flera orter har de så kallade solcarports som gör att bilarna blir självförsörjande på solenergi.

”Det bästa för klimatet är att gå eller ta cykel eller kollektivtrafik. Men när man måste ha bil ska man köra poolelbil på lokalproducerad, förnybar energi”, säger Mikael.  

Själv vill han leva som han lär och äger ingen egen bil. Han har klimatkompenserat sina flygresor sedan 2005 men tycker inte längre att det är tillräckligt. Mikael menar att om utsläppen från flyget ska minska måste vi flyga mindre.

”Det är farligt att tro att tekniken kommer att lösa det. Det vet jag som ingenjör. Jag gillar att resa och har flugit mycket i mina dagar och jag skulle bli överlycklig om det gick att flyga på ett miljövänligt sätt. Men det är bara att inse att det är en chimär.” 

Mikael tycker att vi måste tänka om och att vi inte kan utgå från våra behov och vad vi vill göra. 

”I det gamla bondesamhället kastade man aldrig något. Vi har förirrat oss i den globala världen där allt är oändligt och allt är tillgängligt och man kan göra allt möjligt utan följder. Vi måste utgå ifrån miljön. Det är utsläppen som räknas.”


Mikael hörde första gången talas om Flygfritt 2019Klimatriksdagen i våras. Han ville tänka efter ordentligt innan han anmälde sig för att inte lova något han inte kan hålla. Nu har han bestämt sig för att inte bara anmäla sig utan även vara med och sprida kampanjen. Nu i lördags var Mikael till exempel med och delade flygblad och pratade med folk under klimatmarschen Rise for Climate Action i Göteborg.

”Många vet att jag har rest mycket i mina dagar. Mina vänner kommer nog att reagera på att jag anmält mig”, säger Mikael.

Vad fick dig att anmäla dig till kampanjen? 

”Det var flera skäl. Tiden är verkligen mogen, det är brådskande att göra stora förändringar. Jag anmälde mig dels för egen del men framförallt för att inspirera andra. Jag vill visa att det är möjligt, även om man reser mycket och har ett arbete som kräver resor. Vi måste göra det här nu. Det är våra barns framtid det handlar om. Jag vill inte ge dem en helt förfallen värld och säga att jag visste vad som hände men inte gjorde så mycket åt det. Jag vill kunna säga att ’pappa gjorde i alla fall allt han kunde’.”

Mikael har tidigare varit engagerad i moderaterna men efterfrågar idag ett mörkgrönt parti. Han menar att det saknas politiskt ledarskap i de här frågorna och tror att politikerna behöver känna ett starkt tryck underifrån om de ska våga göra något. 

Hur många ska du själv försöka värva till kampanjen? 

”Jag ska definitivt få med fler. Jag kan säga två siffror. I första läget har jag personligen tänkt försöka påverka så att åtminstone femtio personer hakar på. Sekundärt kommer jag att vilja att många fler hakar på också, så kanske ett par hundra i våg två. Det ska bli så roligt att visa andra att man kan ha det bra ändå, det är överflödigt med flyg”, säger Mikael.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

fredag 7 september 2018

MÅSTE VI FLYGA MINDRE OM UTSLÄPPEN FRÅN FLYGET SKA MINSKA?

Flygforskaren Jörgen Larsson och hans kollegor antar att utsläppen från flyget behöver minska med 80 % till 2060 om vi ska klara tvågradersmålet. ”Det är svårt att föreställa sig att vi ska lyckas uppnå sådana minskningar utan att vi flyger mindre”, säger Jörgen.

Jörgen Larsson forskar om flyget vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han är medförfattare till den rapport som publicerades 2016 som visar att utsläppen från svenskarnas flygresor är lika stora som de från biltrafiken. I rapporten undersöktes hur utsläppen från flyget ökat mellan 1990 och 2014. Senare i höst kommer han ut med en uppföljningsrapport med data fram till och med 2017.

Jörgen Larsson har hållit på med forskning om hållbar konsumtion sedan 2012. I början forskade han och hans team bredare och tittade på hela konsumtionens klimatpåverkan.

”Sedan utkristalliserades flyg och köttkonsumtion som de enskilt viktigaste konsumtionsvanorna, där det också finns få tekniska lösningar”, säger Jörgen.

Han berättar att även om bilåkande också är en del av de konsumtionsbaserade utsläppen har de valt att inte fokusera på det. Dels eftersom många andra forskar kring bilresande, dels eftersom det här finns tekniska lösningar.

”Vi har valt att fokusera på det långväga flyget eftersom det har varit alldeles för lite fokus på det. Det är ett spännande område där det verkligen behövs ny kunskap”.

Jörgen Larsson berättar att intresset för flygets klimatpåverkan har varit successivt ökande. Tidigare hade matens klimatpåverkan en väldigt central del i klimatdebatten men på senare tid har även flyget hamnat i fokus. I deras tidigare rapport från 2016 framgick att svenskarnas flygresande står för lika stora utsläpp som från biltrafiken, något som väckte stor uppmärksamhet.

”När vår rapport kom bidrog den till en ökad debatt. Att Miljöparitet drivit på frågan om flygskatten har även det bidragit till debatten. Den har väckt så mycket reaktioner”, säger Jörgen.

I era analyser utgår ni från att utsläppen från flyget behöver minska med 80 % till 2060. Hur stor nytta gör flygskatten i att uppnå det?

”Skatten är superlåg i förhållande till vad som skulle behövas för att nå utsläppsminskningar genom minskningar av flygandet. Den flygskatt vi har är mycket mindre effektivt styrmedel än en koldioxidskatt på bränslet. Problemet är att en sådan skatt inte är så lätt att införa, i alla fall inte på utrikesflyget.”

Alla länder har bilaterala flygavtal, där det ibland står att man inte får beskatta bränslet mellan de två länderna. De avtalen behöver i så fall omförhandlas menar Jörgen.

”Om Sverige skulle gå in för det så skulle man kunna införa det. Sverige skulle kunna driva på gentemot Storbritannien att ’nu bestämmer vi oss för att vi ska ha flygskatt på flighter mellan våra länder’. Vi skulle kunna försöka få till sådana avtal med fler och fler länder. Det skulle vara en formellt möjlig väg, men om den är politiskt möjlig är ju inte självklart”, säger Jörgen.

Är det vad som krävs för att minska utsläppen?

”För att de ska minska med 80 % krävs helt nya flygplan, som vätgasflyg eller batteriflyg. Det är många tekniskt inriktade forskare som säger att det är väldigt tveksamt om det ens går. Det skulle ta enormt lång tid att utveckla sådana plan. Batterierna är så tunga. Kanske går det att införa på korta flighter om 20 år”, säger Jörgen.

Hur ska vi lyckas minska utsläppen till den nivå som krävs om vi ska klara tvågradersmålet? 

”Det är svårt att föreställa sig så stora minskningar. Speciellt svårt är det att föreställa sig att vi ska lyckas uppnå dessa minskningar utan att vi flyger mindre.”

Hur stor del av vårt flygresande är nöjesresor?

75 %. Resten är flyg i tjänsten.

Borde vi avstå från alla flygresor som inte är nödvändiga? 

”Det är svårt att bedöma vad som är nödvändigt. Det är komplext. Vi kan ju klara tvågradersmålet utan att flygets utsläpp minskar. Globalt står flyget för 4-5 % av utsläppen. Tar man bort alla andra utsläpp minskar ju utsläppen med 95 %.”

Skulle det vara hållbart om vi i Sverige fortsätter flyga lika mycket som vi gör idag och alla andra i världen tar efter oss? 

”Nej. Idag flyger svenskar 5-6 gånger mer än världsgenomsnittet. Det är orealistiskt att tro att den orättvisa inkomstfördelningen kommer att ha försvunnit om trettio år. Mycket talar för att den kommer att vara minst lika stor. Och då kommer de flesta inte att ha råd att flyga.”

Med tanke på hur stora utsläpp vi svenskar redan har gjort, vore det rimligt att avstå från att släppa ut mer växthusgaser om vi kan?  

”Det är ju en etisk fråga, och inte en vetenskaplig fråga. Men man kan säga att vi har redan har förbrukat vårt utsläppsutrymme. Vi har så bra teknik och så mycket pengar att vi skulle kunna leva utan utsläpp. Det är just flyget som vi skulle behöva offra, och lite köttätande. Väldigt mycket kan vi som är så rika lösa. Vi har ju råd att köpa elbilar och skaffa koldioxidsinfångningsteknik”, säger Jörgen.

Han menar att koldioxidinfångning vore en möjlighet att indirekt minska utsläppen från flyget. Flygresenärerna skulle kunna betala för en fungerande koldioxidinfångning. Problemet är att det i dagsläget är väldigt dyrt och tekniken behöver utvecklas. Det finns även en osäkerhet om koldioxiden kommer att stanna i marken. Om vi ska klara tvågradersmålet räcker det inte att fånga in utsläppen. 

”Vi behöver minska utsläppen och fånga in koldioxiden. Vi kan inte fortsätta med utsläppen även om vi fångar in dem.”

Hur är det egentligen med höghöjdseffekten? 

”I vår kommande rapport beskriver vi kunskapsläget angående höghöjdseffekten med hjälp av experter på området. Höghöjdseffekten är en grupp av effekter och för vissa har kunskapsläget förbättrats medan det inte gjort det för andra. Det råder fortfarande mycket stor osäkerhet.”

Jörgen berättar att det finns nya rön som indikerar att höghöjdseffekten skulle vara lägre med vissa biobränslen. Det har att göra med hur partiklarna ser ut i avgaserna från flygplanen och hur lätt de har för att bilda iskristaller som kan bidra till molnbildning. Biobränslen är alltså eventuellt lite bättre men det är väldigt osäkert.

Är det tillräckligt för att det ska vara värt att satsa på biobränslen?

”Biobränsle kan vara en viktig dellösning för flyget men det räcker inte. Idag gör man biodiesel av bland annat PFAD, en rest från palmoljeproduktionen. Av den har man kunnat göra HVO som är en miljödiesel som är väldigt bra ur klimatsynpunkt. Gör man istället bränsle på vanlig palmolja bidrar det till avskogning. Nu har riksdagen och EU bestämt att PFAD ska räknas som vanlig palmolja från den första januari nästa år. Det kommer att medföra en ännu mindre tillgång till bra biobränsle.”

Så det finns inga lösningar inom den närmaste framtiden? 

”Det man kan veta är vad som finns nu. Hur snabb den tekniska utvecklingen kommer att vara vet ingen. Det kommer ibland nya rön om att ’nu har vi det snart’. Ungefär som med mediciner mot Alzheimers och så. Det kan vara ett företag eller en forskargrupp som tycker att de har något väldigt lovande, och så blir det en stor nyhet av det.  För ett antal år sedan kom det till exempel rön om att vi kan göra biobränsle på alger. En del inom flygbranschen trodde då att det var en lösning, men det har inte hänt.”

Om man skulle lyckas utveckla elflygplan om 20 år, skulle man i så fall behöva skrota alla befintliga plan? 

”Ja, för att få bort utsläppen. Och ett stort plan kostar ju en miljard.”

Hur är det med utsläppen från produktionen av nya plan?

”Flygplan används enormt mycket, nästan dygnet runt i kanske 20 år. Utsläppen från själva produktionen blir därför väldigt små i förhållande till utsläppen under drift av planen. Hur är det då för elflygplan? Att det pratas om stora utsläpp från batterierna idag beror på att man kör med diesellastbilar och så i gruvorna. Men ska vi klara tvågradersmålet måste ju alla sektorer förändras och då kommer även utsläppen från råvaruproduktionen till batterierna bli mycket mindre.”

Jörgen menar att rönen om att produktionen av exempelvis batterier till en Tesla-bil släpper ut jättemycket bygger på hur stora utsläppen var för några år sedan. Så kommer det inte att se ut om världen ställer om för att klara tvågradersmålet.

”Det kommer att vara mycket bättre, åtminstone om vi ska lösa klimatfrågan. Och det kommer att vara bättre generellt om man får upp volymerna och får en effektiv produktion. Sedan är det förstås bra att man pekar på att det finns nackdelar med batterier. För många är det ju onödigt att köra runt med batterier som går 50 mil. Men det är ett mindre problem när det gäller flygplan med tanke på att det är väldigt få flygplan. Sedan måste man tänka på att batterierna ska laddas mellan flighterna, det blir ju dyrare på det sättet. Att betala för flygplan som ska stå still och laddas.”

På tal om kostnader, vad borde en flygresa kosta?

”Här får du ett forskarsvar - det är komplicerat. Ett sätt att besvara frågan är om flyget skulle beskattas lika mycket som bilsektorn. För bensin betalas koldioxidskatt, moms och energiskatt. Man brukar säga att energiskatten används till att bygga ut vägar, så den kan man tänka bort. Då borde en långresa ha en skatt på 3000 kr, alltså ungefär tio gånger högre än dagens flygskatt.”

En sådan skatt skulle enligt Jörgen minska efterfrågan en del men det är inte självklart att den skulle vara tillräckligt hög för att, tillsammans med teknikförbättringar, nå klimatmålen. 

”Bara för att vi har en ganska hög skatt på bensin till bilar är det ju inte så att den skatten räcker för att nå klimatmålen i bilsektorn. Det finns en rimlighet i att beskatta alla transportslag lika, men det betyder inte att nivån för bilar som idag är normerande räcker.”

Om vi skulle ha en mycket högre flygskatt enligt dagens modell skulle det bidra till minskat flygande eftersom en del skulle avstå.

”Det smärtar ju eftersom folk vill kunna flyga. Till exempel flyger ungdomsfotbollslag från norra Sverige till Stockholm för att spela, ska de då inte kunna göra det? Det är så flygskatten fungerar, det är några som måste stanna hemma som hade velat åka.”

Vet du hur många som flyger globalt sett?

”Det är många som inte flyger. Det finns en siffra som florerar, att över 90 % aldrig flugit.”

Vet du hur många svenskar som aldrig flyger?

”Det enda som jag sett kring det är det vi själva publicerade i en Naturvårdsverksrapport för tre år sedan. Den byggde på tusen västsvenskar och där kom vi fram till att 20 % av befolkningen står för hälften av utsläppen.”

Gäller det flyg både privat och i tjänsten? 

”Bara privatflyget.  Man kan tänka att det inte är den som flyger i tjänsten som borde stå för utsläppen dessa resor genererar. När till exempel anställda på Volvo flyger är det snarare Volvoköparna som bör bära de utsläppen.”

Svenskarnas flygresor släpper ut 1,2 ton koldioxidekvivalenter per person och år i snitt. Den siffran innefattar även tjänsteresor. I genomsnitt flyger vi utomlands en gång per år motsvarande en sträcka mellan Stockholm och Lissabon. Om man bara ser till privatresor flyger vi utomlands i genomsnitt 0,7 gånger per år, berättar Jörgen.

”Det är en bra kunskap att sprida. Flyger man utomlands en gång om året privat flyger man mer än genomsnittet", säger Jörgen. 

Ni har planer på att testa ett informationssystem liknande det som finns på cigaretter?

”Det är ett forskningsprojekt där vi testar acceptans för styrmedel. Vi har identifierat förslag på olika styrmedel och undersöker vad folk tycker om dem. Till exempel det här med klimatdeklaration på flygannonser, det har både Liberalerna och Miljöpartiet som förslag i sin klimatpolitik. Det är det nya styrmedlet som ligger närmast till hands. Det är ett ganska svagt styrmedel, med bara information. Men förslaget är att det ska vara obligatoriskt på alla annonser så det skulle ändå kunna påverka. 

Skulle man kunna förbjuda annonser om flygresor? 

”Vi har gjort en pilotstudie där bara några hundra svarat. I den hade vi med förslaget om att förbjuda annonser och det tyckte folk var Sovjetfasoner. Det var enormt negativa attityder kring det. Möjligheterna att göra det är också väldigt små. Reklamreglering är svårt.”

Hur känner du som flygforskare, blir du uppgiven av utvecklingen?

”Nej, det blir jag inte. Det beror väl på hur man är som person. Jag jobbar ju med det här och känner att jag gör vad jag kan för att bidra till en bra utveckling. Det skulle vara mer frustrerande om jag kände att jag inte kunde göra något, inte ens försöka. Det är bra att det har blivit en stor fråga i valet. Individuella val är också meningsfulla men det räcker inte”, avslutar Jörgen.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

tisdag 4 september 2018

VI HÅLLER OSS PÅ JORDENS FLYGPOLITISKA UNDERSÖKNING

Vi håller oss på jorden har undersökt vilken flygpolitik de olika partierna vill driva. Vi frågade även samtliga riksdagsledamöter om de som enskilda politiker vill verka för ett minskat flygresande och hur mycket de själva flyger. Sist men inte minst utmanade vi dem att anmäla sig till kampanjen Flygfritt 2019. Tre riksdagsledamöter antog utmaningen.

Vi håller oss på jorden mejlade talespersoner för de olika riksdagspartierna samt Feministiskt initiativ frågor om deras flygpolitik. Vi frågade även samtliga riksdagsledamöter om de som enskilda politiker vill verka för ett minskat flygresande och hur mycket de själva flyger, både privat och inom sitt uppdrag. Dessutom utmanade vi dem att anmäla sig till vår kampanj Flygfritt 2019 med följande motivering:

Om allmänheten ska förstå klimatförändringarnas allvar tror vi att det är viktigt att ni som politiker visar att ni själva är beredda att ta ansvar för era egna utsläpp. Vi håller oss på jorden utmanar därför härmed samtliga riksdagsledamöter att själva anmäla sig till Flygfritt 2019.

Partiernas flygpolitik

Talespersoner för samtliga partier besvarade våra frågor. V, MP, S och F! vill verka för ett minskat flygresande. C, L och M vill inte minska flygresandet utan istället minska utsläppen från flyget. KD vill minska flygresandet inom Sverige och minska utsläppen från internationella resor. SD vill inte minska varken flygresandet eller utsläppen från flyget. Svaren i sin helhet och vilka åtgärder de olika partierna föreslår finns här.

Kommentar: Det finns ingen forskning som tyder på att det är möjligt att minska utsläppen från flyget utan att även minska flygresandet. Flygresandet har ökat kraftigt de senaste decennierna och fortsätter att öka. Även om utsläppen per resa minskat motverkas den effekten av ett ökat resande. Det är möjligt att det i framtiden kommer att gå att flyga med låga utsläpp men inga sådana lösningar finns idag och kommer inte heller att finnas inom en överskådlig framtid. Om vi ska ha en chans att begränsa klimatförändringarna måste utsläppen minska nu, inte om tio år.

Så svarade riksdagsledamöterna

17 % av riksdagsledamöterna besvarade våra frågor. Svarsfrekvenserna varierade kraftigt mellan de olika partierna med Kristdemokraterna i botten (6 %) och Miljöpartiet överlägset i topp (48 %). Se övriga svarsfrekvenser, vilken flygpolitik riksdagsledamöterna vill driva och svaren i sin helhet här.

Hur mycket riksdagsledamöterna själva flyger varierar kraftigt, både inom deras uppdrag och privat. Även svaren på frågan om de ville anmäla sig till kampanjen Flygfritt 2019 varierade stort. Många av företrädarna för V, MP och S svarade att de inte vågar avge ett sådant löfte på grund av deras politiska uppdrag men att de kommer att försöka vara restriktiva i sitt flygande. 

”Jag kan tyvärr inte lova det, även om jag sympatiserar mycket med kampanjen” – Jens Holm (V).

”Flygfria år är omöjliga att lova för även de mest flygrestriktiva ledamöter måste ibland delta i utskottsresor och andra besök och möten som kräver flyg” – Lena Emilsson (S). 

Företrädarna för de borgerliga partierna svarade i många fall ”nej” utan vidare motivering medan andra förklarade varför de inte väljer att delta. 

”Jag vill inte vara med i kampanjen ett flygfritt 2019 då jag vet att det vore förödande för oss som bor på landsbygd och glesbygd” – Peter Helander (C).

”Om det gäller privat så är det inga problem att ta ett flygfritt 2019, eftersom jag aldrig flyger privat.  Sen kommer jag att fortsätta att resa med tåg så långt möjligt i samband med mina ev. framtida politiska uppdrag, men att lova att helt flygfritt i tjänsten kan jag tyvärr inte göra” – Lars Tysklind (L). 

”Och hur ska jag då klara mitt läkaruppdrag i Kenya? Via tåg??” – Finn Bengtsson (M). 

”Nej jag kan inte lova det för 2019 då jag inte vet hur det året kommer se ut för mig varken arbetsmässigt eller vad vi har för planer för familjen” – Caroline Szyber (KD).

”Jag flyger inte i onödan men jag kan inte lova att jag inte flyger då mitt uppdrag i riksdagen som ledamot i trafikutskottet kräver att jag är med på långresor” – Jimmy Ståhl (SD).

Ett parti utmärkte sig från de övriga. Tre av riksdagsledamöterna från Miljöpartiet svarade glädjande nog att de antar utmaningen och anmäler sig till Flygfritt 2019. Här är deras svar:

”Gärna!” – Niclas Malmberg (MP).

”Ja. Jag har fattat det beslutet tillsammans med familjen. Vi kommer alla anmäla oss till kampanjen. För oss känns det rätt även om det inte var ett helt enkelt beslut att fatta, eftersom vi vet att det innebär ett antal fler nätter som jag kommer spendera på nattåg och färjor istället för hemma med våra små barn. Det kommer också innebära en begränsning i möjligheten att ta uppdrag där representation utomlands är en viktig del” – Annika Hirvonen Falk (MP). 

”Ja, gärna! Ett utmärkt initiativ!” – Karin Svensson Smith (MP). 

Kommentar: En iakttagelse är att flera av de som vill verka för ett minskat flygresande och som undviker flyget i sitt uppdrag uppger att de flyger privat en gång om året eller mer. Den genomsnittlige svensken flyger utomlands motsvarande en resa tur och retur mellan Stockholm och Lissabon varje år (tjänsteresor inräknat), vilket innebär att den som flyger mer än så flyger mycket relativt sett. Det här är något som många, kanske inte heller politikerna (?), känner till.

Att ta ett flygfritt år när man förväntas flyga i arbetet är inte helt enkelt. Med tanke på hur snabbt och i vilken omfattning utsläppen behöver minska är det dock viktigt att även arbetsrelaterade flygresor minskar. Jonas Sjöstedt (V) och Niclas Malmberg (MP) har tidigare berättat för Vi håller oss på jorden om att de väljer tåget framför flyget inom sina politiska uppdrag. Många av politikerna hävdar i sina svar att det inte är möjligt att som riksdagsledamot avge ett löfte om ett flygfritt år. Bland annat svarade Lena Emilsson (S) att ”flygfria år är omöjliga att lova för även de mest flygrestriktiva ledamöter måste ibland delta i utskottsresor och andra besök och möten som kräver flyg”. Att tre politiker ändå vågar göra ställningstagandet att de är beredda att avstå från flyget under 2019 visar att det är möjligt, om än inte utan ansträngning. Jimmy Ståhl (SD) svarade att han inte kan lova att avstå från att flyga då hans uppdrag som ledamot i trafikutskottet kräver att han är med på långresor, medan Karin Svensson Smith som är ordförande i samma utskott svarade att hon gärna vill anmäla sig. Vi håller oss på jorden tycker att de politiker som valt att anmäla sig till Flygfritt 2019 är beundransvärda och goda föredömen som vågar visa med sitt eget handlande att vi alla måste kämpa för att rädda klimatet.


Läs alla svar i sin helhet här:

måndag 3 september 2018

ATT FLYGA ELLER INTE FLYGA

Vad är det som gör att människor bestämmer sig för att minska sitt flygresande? Det har Lisa Jacobson undersökt i ett masterarbete. ”Man känner att ’det här är bara för hemskt’ och bestämmer sig för att åtminstone göra något själv”, säger Lisa.

Fotograf: Frank Lenkkeri
Lisa Jacobson, som är journalist och kommunikatör i grunden, har länge varit intresserad av vår livsstils klimatpåverkan. För två år sedan påbörjade hon en masterutbildning på Stockholm Resilience Centre. Utbildningen handlar om social-ekologisk resiliens, alltså hur människa och samhälle samverkar med ekosystemen, med fokus på hållbar utveckling. Lisa har funderat mycket över varför vissa personer ändrar sitt beteende för att leva mer klimatvänligt medan andra inte gör det. Hon beslutade sig för att undersöka det i sin masteruppsats, och valde att fokusera på flygresande.

”Det finns mycket forskning om varför folk flyger, om vad det är som driver utvecklingen att vi flyger mer och mer. Jag hittade däremot inte mycket forskning om varför man minskar sitt flygande. Jag har tittat på vilka drivkrafter och hinder som finns och hur förändringsprocessen går till”, berättar Lisa.

Intervjustudie

Lisas studie bygger på intervjuer med personer som har minskat sitt flygresande och en jämförelsegrupp med personer som inte har gjort en förändring. För att hitta personer som minskat sitt flygresande annonserade hon i Facebook-grupperna Tågsemester och Jag flyger inte – för klimatets skull. Lisa berättar att det var svårare att hitta en jämförelsegrupp. ”Jag informerade ju om att studien skulle handla om flyget och klimatförändringarna och det är inte så kul att prata om det om man är en storflygare.” 

De som hade minskat sitt flygresande hade gjort det i väldigt olika utsträckning. Vissa hade slutat att flyga privat men flög fortfarande i arbetet.  Andra hade gjort tvärtom och minskat på arbetsresorna men fortsatte att flyga privat. Det fanns även de som gjort radikala förändringar och andra som aldrig flugit mycket men som ändå beslutat att sluta helt och hållet. 

Drivkrafter och hinder

Lisa berättar att de deltagare som minskat sitt flygresande ofta hade en lång historia av miljöengagemang. På så sätt har de tagit till sig mer och mer information och i och med det även börjat oroa sig mer och mer. De här negativa känslorna gör att man ofta når till någon slags ”tipping point”. Man känner att ’det här är bara för hemskt’ och bestämmer sig för att åtminstone göra något själv.

”Många av de som minskat sitt flygresande har testat sitt koldioxidfotavtryck via någon klimatkalkylator och upptäckt att flyget utgör en stor del av ens individuella klimatpåverkan. Då ser man att ’om jag inte minskar mitt flygande då spelar det liksom inte så stor roll om jag sorterar sopor, det här är mitt stora bidrag som jag kan göra som individ’. Och då vill man göra det”, menar Lisa. 

Hon berättar att många även gärna ville påverka andra människor men tyckte att det är väldigt jobbigt eftersom man inte vill vara någon som tjatar eller agerar moralpolis. Intervjuerna genomfördes förra hösten, innan flygdebatten tagit fart ordentligt och många kände sig väldigt ensamma i de här tankarna. 

”De var ofta den enda i bekantskapskretsen som bestämt sig för att minska sitt flygresande. Då blir det ganska jobbigt att uppmana andra att göra något som inkräktar på deras bekvämlighet och härliga livsstil. Därför blev det viktigt för många att vara en förbild och visa att det går. Många sa också att de mådde bättre av att känna att de gör vad de kan. Det minskar känslan av maktlöshet och även de skuldkänslor som många har för att vi som kollektiv gör så stor inverkan på vår planet”, säger Lisa. 

Gruppen som inte hade minskat sitt flygresande var liten och resultaten går inte att generalisera. En del var välinformerade om klimatfrågan medan andra inte hade så stor kunskap om klimatförändringarna. Några av de som kände till hur flyget påverkar klimatet grubblade kring det men ansåg att det är samhällets ansvar att begränsa flygresandet, inte den enskilde individens. 

Fotograf: Frank Lenkkeri
Flera hade gjort en ”balansräkning” och värderat hur viktigt det är för dem att flyga. ”Om det ger en väldigt mycket positiva följder av att flyga och man inte känner sig hotad av klimatförändringarna, om man inte känslomässigt känner att det kan drabba mig eller mina barn, då överväger det positiva med att flyga”, säger Lisa. 

Många av deltagarna menade att alternativen till flyg är för dåliga, till exempel att tågsystemet inte fungerar tillräckligt bra. Om man reser i jobbet känner man att det tar för mycket tid från familjen om man avstår flyget. För många är det en etablerad vana att resa till solen varje år och det är svårt att bryta vanor.

”Det är alltså flera faktorer som väger samman. Personliga drivkrafter samspelar med hinder och drivkrafter i samhället”, säger Lisa. 

Ett viktigt resultat är att många upplevde att samhället motarbetade en minskning av flygresandet. Kunskap om klimatförändringar och känslomässigt engagemang räcker ofta inte till, när det mesta i omgivningen talar för att flyga. Därför är en viktig slutsats att det krävs politiska och ekonomiska incitament – och bättre alternativa sätt att resa - som hjälper fler att minska eller avstå från flyget. 

Var det något som förvånade dig? 

”Några förvånade mig genom att inte ha förstått allvaret liksom i klimatförändringarna. Det är en viktig aspekt, hur man tagit till sig av informationen. Tänker man att det där är något som kommer att hända om lång tid och långt bort, blir man mindre benägen att vilja förändra sina vanor.”

Flyget sista steget

Lisa berättar att många av de som deltog i studien har varit oroliga för klimatförändringarna i många år men först på senare tid minskat sitt flygresande. ”De har inte förstått hur stor flygets klimatpåverkan är för det har inte pratats så mycket om det tidigare. Flyget har bara varit förknippat med positiva saker: man ser världen och lär sig om andra kulturer. Resande generellt har så många positiva konnotationer vilket gör det svårt att förändra sin inställning till flygresande. För många är det sista steget man vill ta. Det är helt okej att sopsortera och äta mindre kött men ’snälla ta inte ifrån mig mina flygresor’”, säger Lisa, som själv har dragit ner på flygresorna.

Vad hade du själv för drivkrafter till att minska ditt flygresande?

”Först minskade jag lite grann.  Sedan minns jag inte exakt, men det hade att göra med att Donald Trump blev president i USA. Jag blev frustrerad över att det inte händer tillräckligt i politiken och kände att jag måste göra någonting. Jag skrev på Facebook att ’nu kommer jag inte att flyga på ett år’. Det är två år sedan nu och jag har inte flugit sedan dess.”

Uppsatsens titel är "Transforming air travel behavior in the face of climate change: Incentives and barriers in a Swedish setting" och finns att läsa här.

Maja Rosén
Vi håller oss på jorden