torsdag 16 augusti 2018

EN AV 100 000: CARL HAMNESJÖ

Carl Hamnesjö ger sig inom kort iväg till Sydamerika för att forska om mänskliga rättigheter – utan att flyga. På tal om rättigheter menar Carl att det inte är en rättighet att flyga, snarare en skyldighet att inte göra det. Och det går att resa ändå. 2017 reste Carl jorden runt utan att flyga och i somras tog han tåget till fotbolls-VM i Ryssland.

Carl berättar att han varit engagerad i klimatet ganska länge. När han läste klimathistoria och landskapsutveckling på universitetet började han på allvar inse hur vi människor påverkar klimatet och det fick honom att reflektera över hans egen livsstil. För några år sedan upptäckte han Klimatkontot på miljöinstitutets hemsida.

”Jag satt och lekte med den några gånger och upptäckte att jag hade en bra bit kvar till att bli hållbar. För mig var flyget den största utsläppskällan och jag insåg att även om jag bara flyger si och så långt per fem år, så blir det väldigt mycket.”

Carl berättar att det gjorde att han började fundera på vad man kan hitta på istället för att flyga. Sedan dess har han rest världen runt utan att flyga och i somras tog han sig till fotbolls-VM i Ryssland med buss och tåg.

”Det var otroligt roligt! Både jag och mina vänner tyckte att tågupplevelserna var något speciellt. Man hängde med andra och fick mycket tid för varandra. Det blir mer av ett äventyr att åka tåg och samtidigt är det så bekvämt, man kan röra på sig, man har en säng och vi var ju tre så vi hade nästan alltid en egen kupé”, säger Carl.

Han tycker att man generellt upplever mer genom att resa med tåg, eftersom man får se så mycket mer, man träffar fler människor och får därmed en annan känsla för landet.

”Med flyg kommer man direkt till en storstad men med tåg ser du först hur landskapet ser ut, landsbygden med små hus, förorterna och sedan staden. Då känner jag att jag varit mer i landet än om jag bar var i staden en vecka.”

Han säger att även om man kan resa till de flesta platser på annat sätt än med flyg så finns det vissa ställen som han nog aldrig kommer att kunna besöka. Det är på ett sätt skönt menar han, man får perspektiv på att alla platser är lika mycket värda, man har inte lika många val att våndas över och man inser att det finns stränder på andra ställen än i Thailand. Carl, som har en masterexamen i mänskliga rättigheter, menar att det ju inte är en rättighet att resa överallt, snarare är det en skyldighet att inte förstöra platserna genom att flyga dit.

Ibland undrar folk om han är rädd för att flyga och då brukar Carl svara att han inte är rädd för att flyga utan att han är rädd för klimatet. Det kan leda till bra samtal om vad man kan göra istället.

Om Flygfritt 2019

Carl berättar att han såg vår affisch på Klimatriksdagen och att han direkt fastnade för idén att man är många som gör något tillsammans. Han har själv funderat på om man skulle kunna göra något i stil med ett Parisavtal på individnivå eftersom han tror att det är viktigt att se att även andra kämpar.

”Annars kanske man känner en skev orättvisa, en orättvisa mellan dig och mig istället för den man kanske borde se, orättvisan mellan mig och den som är fattig eller orättvisan mellan mig och övriga naturen. Det är ju den riktiga orättvisan”, menar Carl.

Hur många tänker du försöka värva till kampanjen?

”Jag har tänkt på att jag måste försöka prata med folk och berätta om det här. Om jag utmanar mig själv, borde jag ju kunna sätta åtminstone tio som mål”, säger Carl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar