måndag 27 augusti 2018

EN AV 100 000: AGNES OZOLINS

När Agnes Ozolins skaffade Svalna insåg hon att hon inte kunde kalla sig miljökämpe och samtidigt flyga. I fortsättningen håller hon sig på jorden men uppskattar att resa mer än någonsin.

Agnes har varit intresserad av miljöfrågor sedan hon var sju-åtta år. Som barn oroade hon sig för att arter skulle utrotas och gick runt och plockade skräp med sina vänner.

”Det var i slutet på 90-talet och klimatfrågan var inte så uppmärksammad då. Det var först när jag började läsa kemiteknik på universitetet och gick en kurs i hållbar utveckling som jag började förstå magnituden av det här problemet”, säger Agnes. Efter det flyttade hon till Skottland och valde där att fördjupa sig mer i hållbar utveckling. ”Då insåg jag ännu mer att ’herregud, det här är på allvar, vi måste fixa det här’.”

Agnes har länge varit involverad i miljörörelsen och arbetar som konsult och har eget företag. Just nu arbetar hon med Svalna, som är en tjänst för den som vill få koll på sin klimatpåverkan. 

Slutat flyga

Agnes säger att hon ville sluta flyga redan 2011. När hon flyttade till Skottland för att studera bestämde hon sig dock för att fortsätta med det tills hon var klar med sin utbildning. Då visste hon inte att det gick att ta sig till Storbritannien på andra sätt. Hon berättar att hon sedan ändå fortsatte flyga efter att hon avslutat studierna.

”Jag tappade gnistan lite, och fortsatte att slöflyga eftersom alla mina kompisar bor utomlands. Årsskiftet 2016/2017 flög jag med mina kompisar till Madrid och mådde ganska dåligt över det. Jag tänkte innan att det inte är en så lång flygresa men när jag var där kändes det inte bra att ha flugit dit för en helg, det kändes jättekonstigt”, berättar Agnes. 

Väl hemma igen skaffade hon Svalna och då blev det väldigt tydligt att det var just flyget som stod för största delen av hennes utsläpp. ”Jag lever väldigt klimatsmart i övrigt och såg på min graf att mina flygresor nästan var det enda som gav mig utsläpp. Då kände jag att ’det här håller inte, jag kan inte säga att jag kämpar för miljön samtidigt som jag flyger’. Det fick bli min sista flygresa.” 

Vad har du fått för reaktioner?

”Det är olika. Många som jag umgås med är intresserade av miljöfrågor och för dem har det inte varit en stor grej. De har sagt saker som att ’det är väl ingen som flyger, man kan inte flyga’. Sedan har jag vänner som är intresserade och oroade men inte vill göra så stora uppoffringar i sitt eget liv. De har sagt att de tycker att det är coolt och att de själva vill minska sitt flygande. Sedan har det varit en del som tycker att det är jättekonstigt och att man måste flyga för att uppleva andra kulturer.”  

Uppskattar att resa

Agnes berättar att det på sätt och vis har varit en uppoffring att inte flyga eftersom många av hennes vänner bor utomlands och hon träffar dem mer sällan nu.  Samtidigt tycker hon att man får fler intryck av att resa på marken och hon ser fram emot att resa mer nu eftersom det blir en större grej. 

”Jag tog inte mina resor och upplevelser på lika stort allvar innan. Så det är något positivt. Det är nog det bästa. Sedan har det också gjort att jag har börja uppskatta det som finns i Sverige mycket mer. Uppskatta det som finns till hands.”

Flyget heligt

Agnes är moderator för Facebook-gruppen ”Jag flyger inte – för klimatets skull”. Hon berättar att det var en lättnad att hitta den gruppen eftersom hon tidigare känt sig väldigt ensam om att inte flyga. Hon har många gånger upplevt att flyget är något heligt, något som inte får ifrågasättas. Hon berättar att hon skrev en krönika i augusti förra året om just det. 

”Flyget är så heligt. Man kan göra allt annat. Bli vegetarian och välja tåget framför bilen. Men man kan absolut inte sluta flyga. Jag hade krönikan färdig i två månader innan jag vågade publicera den för jag tänkte att folk kommer att gå i taket”, berättar Agnes. 

Varför har du anmält dig till Flygfritt 2019?

”Jag tycker att det är ett helt fantastiskt bra initiativ. Att samla folk. Att nå ut till folk. Jag tycker att kampanjen kompletterar ’Jag flyger inte - för klimatets skull’ bra, eftersom den gruppen stannar mycket på nätet. Jag tycker att det är så bra att gå ut och kampanja för det här och visa att vi kan bli väldigt många.”

Hur många tänker du försöka värva?

”Jag säger en siffra, då tror jag att folk blir mer taggade att göra det själva. Jag tänker värva 50 personer!”


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

fredag 24 augusti 2018

TRE AV 100 000: SARA, GUSTAF OCH LISA

Sara, Gustaf och Lisa har fått nog av att förtränga flygets klimatpåverkan och anmälde sig gladeligen till ett Flygfritt 2019. De är överens om att när man har barn kan man inte bara ge upp och försöker därför kanalisera sin oro till handlingskraft.

Från vänster: Sara, Sander, Gustaf, Lisa och Edgar.
Systrarna Sara och Lisa Hjalmars och Lisas man Gustaf Öhrnell Hjalmars hyser alla tre en stark oro för klimatförändringarna. De berättar att den funnits i bakhuvudet en längre tid men eskalerat på senare år.

”Jag är ju uppvuxen i den här tiden där växthuseffekt blev till klimatförändringar som blev till klimathot. I den del av landet där jag bodde som barn höll man noga koll på vintrarna och snötäcket, och det fanns alltid någonting ängsligt över när den första snön skulle falla; är den inte senare än vanligt i år? Är inte snötäcket tunnare? Oron för klimatet har nog alltid funnits med mig, och i perioder varit så stark att jag haft svårt att hantera den”, säger Lisa.

”Jag har insett mer och mer hur det är ställt. Att alla måste göra det man kan för att undvika att världen går under. Nu låter det ju väldigt pessimistiskt men jag kan ibland känna en stark klimatångest. Och jag försöker balansera den med att göra vad jag kan i det lilla. Jag cyklar till jobbet, sopsorterar, lappar kläder och handlar second hand”, säger Sara.

Även Gustaf tycker att det är viktigt att inte låta oron ta över, utan att istället försöka kanalisera den till handlingskraft.

”Oron för klimatet är något som nog alltid funnits i bakhuvudet, men som under det senaste decenniet eskalerat till en känsla gränsande till panik. Då känns det oerhört viktigt att inte låta sig övermannas och passiviseras av rädslan, utan engagera sig och vända den till aktion”, menar Gustaf.

Han och Lisa strävar även de efter att leva miljömedvetet. De undviker att köpa nyproducerade kläder och andra saker, utesluter kött och försöker ersätta mejeriprodukter med vegetabiliska alternativ.

Oro för barnens framtid

De berättar att de blivit allt mer oroliga för klimatet sedan de fick barn, men att det samtidigt gjort att känner att de kämpar för att behålla hoppet och gör vad de kan.

Lisa berättar om en föreläsare som målade upp en mycket dyster framtidsprognos år 2008. ”Han basunerade ut över föreläsningssalen att om vi inte stänger ner alla kolgruvor och stoppar oljeproduktionen nu, helst igår, så kan vi snart betrakta oss som utdömda.” Hon var då 21 år och frågade honom efteråt om han ansåg att det var meningslöst att skaffa barn (han svarade nej). 

”När jag så sju år senare faktiskt blev mamma hade ju såklart inga kolgruvor stängts ned, plastproduktionen hade ökat med 40 % sedan 2008 och den svenska flygturismen med 70 % sedan 1998. Det ger en känsla av hopplöshet som jag någonstans känner att jag inte riktigt kan kosta på mig, när jag nu satt barn till världen. Jag måste hitta sätt att förmedla och agera hopp och tillförsikt.”

Flygets sociala status

”För mig tog det tid att fullt ut koppla ihop klimatet och den skenande oro jag kände med mitt eget flygande. Det är märkligt, jag minns både tankegångar och samtal där jag förfäktat att flygresor är bland det värsta vi som individer kan ta oss för i fråga om klimatpåverkan, och jag minns att jag sagt att jag inte vill flyga över kontinenterna. Men jag har flugit mycket inom Europa, som vuxen för att få tillgång till naturupplevelser. Och i det finns ju någonting obehagligt dissonant, att flyga över haven och bidra till slitage på natur och klimatpåverkan, för att få njuta av orörd natur”, berättar Lisa. 

Sara, Lisa och Gustaf resonerar kring problematiken i att flyget å ena sidan förstör klimatet och å andra sidan har hög status. 

”Det är ju egentligen konstigt att det inte är mer spritt och accepterat att inte flyga. Att det inte är normen att undvika att flyga när det är mer och mer klart hur det står till och vad det leder till”, säger Sara. 

”Just flygandet tror jag har ett viktigt symbolvärde - det är en vana som är så flagrant ohållbar ur ekologisk synpunkt, samtidigt som flyget blivit en central del av berättelsen om ett spännande och lyckat liv”, säger Gustaf. 

”Vi är en generation som dels vuxit upp med ett ständigt flöde av information om klimatförändringarna, och som dels lärt oss att resande är en självklar och oumbärlig del i vårt identitetsbygge. Att resa mycket och långt, ofta, är ett sätt att signalera både status och individualitet. Och det är märkligt att det kan fortsätta vara så, det är ju ignorans egentligen”, säger Lisa. 

Påverkats av flygdebatten

Lisa säger att hon påverkades mycket när flygdebatten tog fart på allvar. ”Jag minns en rubrik på en debattartikel i ETC signerad Malena Ernman och en rad andra ’Hur är det möjligt att ingen bryr sig ett förbannat dugg?’ och det landade i mig tror jag. Här sprang vi alla runt under hösten 2017 och var indignerade över att Trump valde att lämna Parisavtalet, för att i nästa andetag prata om resan till Costa Rica vi skulle göra över påsk för att vi alltid drömt om att typ, jag vet inte, åka zipline på Costa Rica. Och jag tittar på mitt barn och alla barn om kring honom och känner att det är ju så vansinnigt alltihopa, vi vet precis vad som pågår och vi vet precis vad som krävs men ingen av oss är villiga att tumma på våra privilegier”, säger Lisa. 

Avstår från att flyga

Sara har försökt begränsa sitt flygande sedan hon fick sitt första barn för elva år sedan. Hon berättar att hon anmält sig till Flygfritt 2019 eftersom hon tycker att det är en jättebra idé. ”Det är något jag själv funderat över under många år, att man kanske inte bör flyga bara för nöjes skull. Eller alls egentligen med tanke på hur läget är, och hur mycket bränsle som går åt vid varje flygning.” Hon har skickat ut inbjudningar till Flygfritt 2019 och har som mål att värva minst tio personer till kampanjen (ett par dagar efter den här intervjun hade hon redan lyckats värva fyra personer!) 

”Jag har själv flugit en del, men har nog alltid känt att den verkliga upplevelsen av att resa har funnits i andra långsammare transportmedel, som tåg eller båt. Att avstå från flyget känns som en lisa för själen på mer än ett sätt”, säger Gustaf. Han tror att det kan göra stor skillnad på sikt att diskutera allas vårt förhållningssätt till flyget med vänner och bekanta. 

”Flyget kommer gradvis att gå från statussymbol till socialt tabu, en resa som redan påbörjats.”


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

torsdag 23 augusti 2018

EN AV 100 000: HEIDI ANDERSSON

Med elva VM-guld i bagaget är Heidi Andersson van att kämpa för att uppnå sina mål. Nästa utmaning är att bli fossilfri till 2025 och en planetskötare i världsklass. Tidigare stod flyget för den största delen av hennes privata utsläpp men numera håller Heidi sig på jorden.

Hur uppstod ditt miljöengagemang?

”Det har jag haft med mig sedan små klena bedrövliga barnsarmar”, säger Heidi, som är uppvuxen i en skogsbrukarfamilj i byn Ensamheten. Hållbart skogsbruk diskuterades flitigt hemma, men även andra miljöfrågor.

”På den tiden var man engagerad i allt från försurning till nedskräpning. Just klimatfrågan är ganska intressant, för om jag ser tillbaka till min lärobok från 1994, så stod där om klimatet på ett sådant sätt att den skulle kunna ha varit skriven 2018. Men på den tiden var ju inte klimatet den stora frågan som diskuterades”, säger Heidi.

Vad var det som fick dig att förstå klimatkrisens allvar?  

”Det har kommit successivt, följer man bara med i nyhetsrapporteringar och är allmänt intresserad av samhällsfrågor, då kommer man i kontakt med klimatfrågan. Är man dessutom intresserad av hållbarhetsfrågor och drömmer om och har som mål att bli en planetskötare i världsklass, då är det naturligt att komma in på det spåret.”

Vad fick dig att välja bort just flyget?

”När jag försökte väga in mig på olika sätt för att se min fossila belastning blev det uppenbart att det är transporterna som är den största utsläppskällan. För mig stod de för 77 % av de totala utsläppen. Det blir också väldigt tydligt att flygresande står för största delen”, berättar Heidi. Hon gjorde sin sista flygresa i samband med att hon deltog i Mästarnas mästare på SVT 2015.

Hur påverkar det dig att inte flyga längre?

”Det är ganska intressant för många tror ju att det ska vara en stor uppoffring. Jag har ju målet att vara fossilfri till år 2025 och som elitidrottare har jag inga problem att ta konsekvenserna av mina mål”, skrattar Heidi.

”Har man bestämt sig så har man”, säger hon och berättar att det är Parisavtalet som ligger till grund för beslutet. Hon och hennes man Björn Ferry (olympisk mästare i skidskytte) resonerade som så att om hela världen ska ställa om så borde enskilda individer kunna hinna före. Hon ser det inte som en uppoffring att inte flyga, även om det helt klart är en utmaning.

”Jag har inte slutat jobba, jag åker runt och håller presentationer och instruerar armbrytning och hållbarhetsfrågor. Jag lever på mitt personliga varumärke, så resandet är en stor del av mitt liv. Men jag reser med buss, tåg och elbil, och det går bra!”

Vad får du för reaktioner? 

”Många tycker att det låter väldigt krångligt, men jag har åkt tåg inrikes väldigt länge. Det var en större omställning för min man. Han gick in på SJ:s hemsida för första gången i sitt liv i samband med att vi bestämde oss för att bli fossilfria”, berättar Heidi.

Att flyga är många gånger enklare menar hon, eftersom man ser destinationen när man kliver på. När det gäller tåg är det inte alltid lika lätt.

”När jag kommer ifrån Umeå och åker från norra Sverige ner till söder, då tuffar allting på, det är sällan förseningar och sådana saker. Men direkt när man kommer till södra Sverige så är det som att man redan ska veta allt, det är dåligt informerat och jag har hamnat på fel ort flera gånger”, säger Heidi och berättar vidare att hon till och med varit på väg till fel land. Hon tycker att det krävs mer av henne som resenär att ta tåget.

Tåget ger tid för reflektion

Heidi tror att det för många kan kännas svårt att bryta en vana och lära sig nya sätt att resa på. Hon tror att ett flygfritt år kan vara ett bra sätt att bryta invanda mönster. Om man lär sig att åka tåg istället har man det med sig som ett alternativ i framtiden. Nu när hon själv vant sig av vid att flyga och har rutin på att åka tåg skulle hon inte vilja byta tillbaka.

”Jag tycker om att krypa ihop på nattåget och jag har mina rutiner. Jag vet var jag ska äta frukost, jag vet vad som ingår i biljetten och har liksom lärt mig de där systemen. Vilka orter som är bäst att mellanstanna på och allt det där som man först måste lära sig” säger Heidi och berättar att hon genom sina tågresor får tid för både reflektion och arbete.

”Jag ser till att boka in telefonmöten, jag lyssnar på alla de där poddarna jag tänkt lyssna på. Att bara sitta och reflektera över livet för mig själv, det gillar jag, jag behöver sådan tid. Flyger man brukar det kännas som om man flyger ifrån själen, man hänger inte ihop riktigt”, berättar Heidi som flugit världen runt och bland annat tagit elva VM-guld i armbrytning.

Vill vara ett föredöme

För tillfället arbetar hon med ett fjällstugeprojekt och hoppas kunna inspirera andra till hållbart byggande. Hon berättar att de ska bygga så hållbart som det bara går, med support från bland annat Sveriges främsta ekohus-arkitekt Maria Block.

Heidi var även nyligen aktuell i tv-serien Storuman forever tillsammans med Björn Ferry. Hon berättar att det var, och fortfarande är, ett mycket givande projekt. Målet är att göra hemorten Storuman till ett föredöme för andra kommuner i Sverige och att Sverige i sin tur ska bli ett föredöme för resten av världen. I fokus för projektet är Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen väl under två grader.

”Projektet fortsätter, det hör man ju bara på namnet, Storuman forever”, säger Heidi. Hon berättar att det absolut roligaste och viktigaste med tv-serien var responsen. Hon svarar dagligen på mejl om programmet och ligger flera hundra mejl efter.

”Jag tänker att någon gång nästa år kanske jag kommer ikapp. Det är en enorm respons, den har varit massiv. Det har kommit brev från allt ifrån stora företag till små kedjor, andra kommuner som vill anamma samma koncept, forskare och givetvis en massa privatpersoner”, avslutar Heidi.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

onsdag 22 augusti 2018

KLIMATOMSTÄLLNINGEN - SÅ SLIPPER DINA BARN UNDAN

När jag och min son är ute och går brukar vi prata om vårt drömhus. Det är ett fantastiskt hus: stort men mysigt, tinnar och torn, vattenrutschbana från sovrummen rakt ut i havet. En gigantisk trädgård med vackra blommor, fruktträd, bärbuskar, fontäner och en jättelik damm. Kvittrande fåglar och fladdrande fjärilar. Vi älskar det där huset. Vi vet båda två att vi aldrig kommer att bygga det. Vi har inte råd.

Ibland får jag frågan om det inte är synd om mina barn eftersom de inte får flyga runt i världen. För mig känns det lika otänkbart att flyga på semester som att sätta husplanerna i verket. För att finansiera det där huset skulle vi vara tvungna att belåna oss upp över öronen. Att flyga är att leva över sina tillgångar på samma sätt som ett orealistiskt husbygge. Forskarna är helt eniga om att utsläppen måste minska. Från flyget. Från alla källor. Vi har inte råd att flyga om vi vill ha en beboelig planet.

Inom några decennier måste vi i Sverige ha minskat våra utsläpp av växthusgaser med mer än 90 %, skriver Staffan Laestadius (professor emeritus vid KTH) i sin bok Klimatet och omställningen (borde vara obligatorisk läsning för alla politiker!). En sådan fundamental omställning kommer för många att innebära mycket stora livsstilsförändringar, men är helt oundviklig.

Det finns dock ett enkelt sätt att låta våra barn slippa undan omställningen: genom att låta dem leva hållbart från början! Mina barn kommer inte att behöva ändra sina vanor nämnvärt. De är vana vid att äta växtbaserat, att cykla och att resa kollektivt. Och att hålla sig på jorden. För dem blir det ingen större omställning. Att leva hållbart är inte någon uppoffring i sig. Det svåra är att bryta vanor. 

För att återgå till frågan om jag tycker synd om mina barn som inte får flyga runt i världen? Nej, inte det minsta. Mina barn tillhör sannolikt den mest lyckligt lottade promillen på den här planeten. De är friska. De har människor som älskar dem över allt annat, ett hem, mat på bordet och en säng där de kan somna tryggt om kvällarna. Min högsta önskan är att de ska få fortsätta leva så resten av sina liv. För att de ska få chans att göra det måste fler ställa om. Vi måste alla hjälpas åt.


En bra början är att anmäla sig till vår kampanj Flygfritt 2019. Den går ut på att du tar ett flygfritt år nästa år - förutsatt att vi är 100 000 svenskar som är villiga att göra samma sak. Du lovar alltså bara att avstå om vi blir 100 000 som anmäler oss, och lyckas vi nå målet är du med och bidrar till något stort!

tisdag 21 augusti 2018

EN AV 100 000: PETRA HAGELIN

Petra Hagelin har varit engagerad i klimatet sedan hon läste Pandatidningen på mellanstadiet. Hon har flugit en enda gång och tyckte att det kändes helt fel. Hon värderar tid med familjen högre än pengar till dyra resor och frågar sig varför man ska resa långt när lyckan finns hemma.

Petra Hagelin gjorde sin första – och sista – flygresa 1994. Hon försökte intala sig att det inte spelade någon roll om hon flög eftersom alla andra ändå gör det, men ångrade sig efteråt.

”Jag tänkte att alla andra flyger ju, det är inte så farligt.  Så vi reste men när jag kom hem kände jag att nej, det här var inte rätt. Det kändes jättefel så sedan dess har jag inte flugit. Jag tycker inte att jag har rätt att ta så mycket klimatutrymme”, säger Petra.

Hennes klimatengagemang uppstod redan på mellanstadiet. Hon läste en notis om klimatet i Pandatidningen som Världsnaturfonden gav ut och sedan dess har klimatfrågan funnits med henne genom livet. Petra, som idag är 45 år, berättar att folk brukade tycka att hon var konstig som avstod från att flyga för klimatet, men att reaktionerna börjat förändras på senare tid. 

”Det är jättestor skillnad. Då tyckte alla att jag var en kuf, men nu får jag mer reaktionen att ’nämen gud vad bra, vad härligt, jag borde kanske inte heller flyga så mycket’.”

Hur har det påverkat dig att inte flyga?

”Det är inte så att vi aldrig gjort saker. Man måste inte flyga för att det ska vara värt något”, säger Petra. Hon berättar att det viktigaste för henne är att man får tid för varandra, och att hon hellre gör små utflykter och har tid att leva än jobbar jättemycket för att ha råd med dyra resor.

”Jag uppskattar de små sakerna, det som är nära. Jag tittade på Mandelmanns (TV4-serie) en gång och han sa, ’varför ska man resa långt när lyckan finns hemma?’. Jag tycker det är ett jättebra citat. Jag behöver inte fly från mitt liv, jag behöver inte åka bort. Det kanske är provocerande att säga men jag tror att om man kan inrätta sitt liv så att man mår bra, då har man inte samma behov av att åka hit och dit.”

Petra är engagerad i omställningsrörelsen och försöker uppmuntra till att bryta normen. Hon tror att det är viktigt att visa att det går att leva annorlunda. Hon menar att det inte heller räcker att välja EN sak som är bra för klimatet.

”Det är förbi nu det här med att man kan välja tycker jag. Det går inte att fundera över vad som gör mest klimatnytta, det är bara att köra allt!”

Hur kommer det sig att du anmält dig till Flygfritt 2019?

”Jag blev jätteglad när jag såg kampanjen eftersom jag är så engagerad i de här frågorna. Vi pratar mycket om det privat med kompisar och arbete och så, det kändes bara självklart.”

Petra tror att ett flygfritt år kan vara ett bra sätt att komma igång, och att man när man väl har börjat förhoppningsvis inser att det inte behöver vara så svårt och vill göra mer.

”Det handlar inte om att avstå, det handlar om att leva på ett annat sätt”, säger hon.

Hur många tänker du försöka värva till kampanjen?

”Jag tror att jag har fått med några stycken. Jag har bjudit in vänner som jag kan tänka mig är intresserade men nu tänker jag att jag ska bjuda in alla mina vänner! Man har ju vänner som flyger jättemycket och det vore ju absolut det bästa om de gick med!”

måndag 20 augusti 2018

TRANÅS-POSTEN

I dagarna uppmärksammades vår kampanj i Tranås-posten. Idag fick vi vårt exemplar i brevlådan.


Klicka här för att ladda hem bilden i större storlek. Du kan också läsa artikeln som PDF:
Sida 1
Sida 2

söndag 19 augusti 2018

EN AV 100 000: STEFAN SUNDSTRÖM

Stefan Sundström är artisten som ogillar såväl konsumtion som skuldbeläggande men som älskar att odla tomater. Han har själv helt slutat att flyga och lovar dessutom att värva Gustav Fridolin till Flygfritt 2019.

Det är Stefan Sundströms stora odlingsintresse som fått honom att förstå klimatförändringarnas allvar. Han berättar att ju mer han lärt sig om växternas liv, desto mer har han insett hur hotad livsmedelsproduktionen - grunden för vår existens - är av klimatet.

”Ju mer jag lär mig om jord och så, desto mer bryr jag mig om klimatet. Det är det stora hotet. Sedan finns det ju en massa andra saker som vi måste göra något åt, men gör vi inget åt klimatet, då kan vi glömma resten också.”

Starkare upplevelser utan flyg

För drygt ett år sedan gick Stefan, tillsammans med flera andra, ut med att han väljer bort flyget i en debattartikel i Dagens Nyheter. Han berättar att han alltid känt ett obehag över att flyga men att han ändå flugit en del, särskilt när barnen var små.

”Då flög vi till Kreta och så, och vi gjorde även några tripper som var fläskiga liksom, till Senegal, Kuba och Indien. Jag kan inte säga att jag ångrar det direkt, det var rätt häftigt, men jag känner att det där kan jag skita i, med tanke på hur läget är med världen. Med det otroligt dystra framtidsscenariet som kan dyka upp så är det ganska självklart för mig att inte flyga.”

Det är tre år sedan Stefan flög senast men även innan det undvek han flyget. Som artist har han rest mycket i Skandinavien, särskilt i Nordnorge. Det har gjort att han fått se väldigt mycket. 

”Sist var jag uppe på festival på Varangerhalvön, som ligger nästan i Murmansk, alltså nordöstra Norge vid Barents hav. Det tog fyra dagar att ta sig dit, det var en sådan enormt ball tripp. Om man ska prata om något som inte bara handlar om klimatet, utan även om upplevelsen - känslan av att resa är så jävla mycket kraftigare.”

Stefan tycker att när man flyger är det mer som att sätta på ett tv-program. Man kliver in i en plåtburk på Arlanda och kliver sedan ut på en helt annan plats. 

”Lukterna är helt annorlunda, det är en annan temperatur, folk ser annorlunda ut, allt är annorlunda. Så är man där i fjorton dagar, kliver in i plåtburken och hamnar på samma ställe på Arlanda igen. Det ger en känsla av overklighet tycker jag. Medan med Interrail, som vi har åkt flera gånger ner i Europa, får man en fysisk känsla av att världen blir tredimensionell. Jag går här i Sverige och 200 mil söder om mig ligger Sicilien och jag känner i kroppen hur långt bort det är. Det är nästan en sensuell känsla av närvaro, som man tappar när man flyger”, säger Stefan. 

Ogillar konsumtion 

Nuförtiden ägnar sig Stefan mer åt att skriva och odla tomater än sitt artisteri. 

”Jag skriver inte så mycket låtar längre. Jag skriver böcker och i olika tidningar. Det har blivit mer intellektuell verksamhet. När man skriver musik går man mer på känsla så att säga.” 

Han tror inte på skuldbeläggande eller att sätta sig på moraliskt höga hästar, utan försöker hellre påverka genom att skriva om sina egna upplevelser. 

”Jag har aldrig gillat att lönearbeta. Det har lett mig till att inte konsumera så mycket och att vara försiktig med att ta lån”, säger Stefan, som närmar sig 60. Många i hans ålder oroar sig för att de knappt får någon pension. ”Det har inte jag heller men jag bor i en kåk som är pröjsad och klar och jag har en trädgård som förser mig med jättemycket grönsaker. Jag kan vara ganska fattig ekonomiskt.”

Stefan vill göra berättelsen om ett hållbart liv viktig, snarare än att skriva om hur oroad han är över världens tillstånd. 

”Jag mår jävligt bra av att skita i att konsumera så mycket. Sedan jag var femton år har jag tyckt att det bara är bullshit att konsumera. Hippierna hade rätt”, skrattar Stefan

Vad tycker du om kampanjen Flygfritt 2019? 

”Jag tycker att det är viktigt att vara så bred som möjligt, precis som ni vill vara. Det finns ett problem med att göra en grej som är moraliskt bra, man riskerar liksom att få "godhetsklankarstämpel" på sig. Det är viktigt att inte vara elitistisk i det här, man är själv fast i en massa vanor man inte tycker om. Jag är till exempel supernikotinist sedan 1973, och det gillar inte jag. Det är viktigt att vara inbjudande i det här, jag tror inte på skuldbeläggande som strategi.

Tänker du själv försöka värva någon till kampanjen? 

Jag ska träffa Gustav Fridolin på måndag och då ska jag få med honom. Jag ska tvinga honom, skriv det!


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

torsdag 16 augusti 2018

EN AV 100 000: CARL HAMNESJÖ

Carl Hamnesjö ger sig inom kort iväg till Sydamerika för att forska om mänskliga rättigheter – utan att flyga. På tal om rättigheter menar Carl att det inte är en rättighet att flyga, snarare en skyldighet att inte göra det. Och det går att resa ändå. 2017 reste Carl jorden runt utan att flyga och i somras tog han tåget till fotbolls-VM i Ryssland.

Carl berättar att han varit engagerad i klimatet ganska länge. När han läste klimathistoria och landskapsutveckling på universitetet började han på allvar inse hur vi människor påverkar klimatet och det fick honom att reflektera över hans egen livsstil. För några år sedan upptäckte han Klimatkontot på miljöinstitutets hemsida.

”Jag satt och lekte med den några gånger och upptäckte att jag hade en bra bit kvar till att bli hållbar. För mig var flyget den största utsläppskällan och jag insåg att även om jag bara flyger si och så långt per fem år, så blir det väldigt mycket.”

Carl berättar att det gjorde att han började fundera på vad man kan hitta på istället för att flyga. Sedan dess har han rest världen runt utan att flyga och i somras tog han sig till fotbolls-VM i Ryssland med buss och tåg.

”Det var otroligt roligt! Både jag och mina vänner tyckte att tågupplevelserna var något speciellt. Man hängde med andra och fick mycket tid för varandra. Det blir mer av ett äventyr att åka tåg och samtidigt är det så bekvämt, man kan röra på sig, man har en säng och vi var ju tre så vi hade nästan alltid en egen kupé”, säger Carl.

Han tycker att man generellt upplever mer genom att resa med tåg, eftersom man får se så mycket mer, man träffar fler människor och får därmed en annan känsla för landet.

”Med flyg kommer man direkt till en storstad men med tåg ser du först hur landskapet ser ut, landsbygden med små hus, förorterna och sedan staden. Då känner jag att jag varit mer i landet än om jag bar var i staden en vecka.”

Han säger att även om man kan resa till de flesta platser på annat sätt än med flyg så finns det vissa ställen som han nog aldrig kommer att kunna besöka. Det är på ett sätt skönt menar han, man får perspektiv på att alla platser är lika mycket värda, man har inte lika många val att våndas över och man inser att det finns stränder på andra ställen än i Thailand. Carl, som har en masterexamen i mänskliga rättigheter, menar att det ju inte är en rättighet att resa överallt, snarare är det en skyldighet att inte förstöra platserna genom att flyga dit.

Ibland undrar folk om han är rädd för att flyga och då brukar Carl svara att han inte är rädd för att flyga utan att han är rädd för klimatet. Det kan leda till bra samtal om vad man kan göra istället.

Om Flygfritt 2019

Carl berättar att han såg vår affisch på Klimatriksdagen och att han direkt fastnade för idén att man är många som gör något tillsammans. Han har själv funderat på om man skulle kunna göra något i stil med ett Parisavtal på individnivå eftersom han tror att det är viktigt att se att även andra kämpar.

”Annars kanske man känner en skev orättvisa, en orättvisa mellan dig och mig istället för den man kanske borde se, orättvisan mellan mig och den som är fattig eller orättvisan mellan mig och övriga naturen. Det är ju den riktiga orättvisan”, menar Carl.

Hur många tänker du försöka värva till kampanjen?

”Jag har tänkt på att jag måste försöka prata med folk och berätta om det här. Om jag utmanar mig själv, borde jag ju kunna sätta åtminstone tio som mål”, säger Carl.

tisdag 14 augusti 2018

VÄRRE ÄN VÄRST

Flyget är inte värst! I varje fall inte mitt eget flygande! Det är ett vanligt sätt att försvara sitt flygresande på, om än formulerat i otaliga varianter. Någon har en granne som flyger dubbelt så ofta som en själv, en annan menar att det är lastbilstransporterna som är det verkligt stora problemet.

Från SVT Nyheter
Och visst finns det belägg för sådana påståenden. Det är bara att se på nyheterna eller läsa tidningar för att inse att så är fallet. Faktum är att mycket annat, nu senast stålindustrin, står för större utsläpp än flyget. Flyget är inte värst, åtminstone inte än.

Om det ska finnas någon vits med vår kampanj bör vi alltså snabbt öka vårt flygresande! Först när det är värst finns det ju anledning att minska det. Men vi måste skynda på, för det är en bra bit kvar dit. Beroende på vilka siffror som tolkas och hur man tolkar dem. Flyget står för ynka 2 % av de totala koldioxidutsläppen. Om man är riktigt petig och istället räknar de totala utsläppen av växthusgaser är siffran 5 %, globalt. För oss svenskar 10 %. Men 10 % är ju ändå en liten del i sammanhanget. Om det inte vore för att våra totala utsläpp måste minska till den mängden förstås. Och om man börjar jämföra utsläpp med de som redan nu dör till följd av klimatförändringarna inser man snart att deras flygresande står för 0 % av deras utsläpp. Faktum är att i många länder understiger de totala utsläppen per person bara medelsvenssons flygande.

10 % är också en genomsnittlig siffra. Vi svenskar släpper ut ungefär 11 ton växthusgaser per person och år. Av dessa kommer 1,1 ton från internationella flygresor, vilket motsvarar en resa tur och retur mellan Stockholm och Lissabon. Många flyger betydligt mer än så. För ett stort antal svenskar är flyget den största individuella utsläppskällan och alltså en riktig klimatvärsting.

Men visst finns det värre saker. Stålindustrin är bara ett exempel på det. Kanske är det lika bra att lägga ner vår kampanj och låta folk flyga vidare. För övrigt har jag en smart lösning på utsläppen från stålindustrin: uppfinn en utsläppkälla som är ännu värre. Värre än värst.

måndag 13 augusti 2018

JONAS SJÖSTEDT VILL LEVA SOM HAN LÄR

Jonas Sjöstedt (V) är en av de politiker som gått ut med att han bedriver en flygfri valrörelse. Vi håller oss på jorden ville veta mer och kontaktade honom för en intervju. ”Det är ett sätt att leva som vi lär”, säger Jonas Sjöstedt.

Fotograf: Denny Lorentzen
Jonas Sjöstedt berättar att han har arbetat med miljöfrågor i många år. Det var under tiden som EU-parlamentariker som han fick insikt i klimatfrågans allvar, hur bråttom det är och hur stora reformer som krävs. Jonas betonar att det inte bara handlar om uppoffringar, utan menar att vi har möjlighet att bygga ett bättre och jämlikare samhälle, samtidigt som vi minskar utsläppen.

Vad fick dig att fatta beslutet att bedriva en flygfri valkampanj?

”Den stora ökningen av utsläppen från flyget är helt ohållbar och det är de som har flugit mycket som måste ändra sina vanor mest. Jag har försökt ta konsekvensen av det. Jag reser otroligt mycket i Sverige men bara med tåg och har dragit ner mitt flygande väldigt kraftigt. Jag tycker att det är ett sätt att leva som vi lär, det är storkonsumenterna av flyg som måste ändra sin livsstil.”

Jonas vill visa att det går att lägga om sitt sätt att leva. Han säger att han inte vill bidra till att förstöra klimatet och att han vill minska sina egna ekologiska fotavtryck. Eftersom Vänsterpartiet vill bygga ut avgiftsfri kollektivtrafik, införa lägre tågpriser och en tuffare flygskatt tycker han att det finns en konsekvens i att han själv väljer tåget före flyget.

Hur påverkar det dig i ditt uppdrag?

”Det kräver planering. Jag ska till exempel från Malmö till Umeå på en dag under valrörelsen och jag har planerat efter tåget, men tåget ger också tid för arbete och eftertanke och ibland sömn. Jag åker mycket nattåg.” 

Tror du att fler politiker kommer att välja tåget framöver?

”Ja, jag tror att fler kommer att göra det. Det handlar om att faktiskt ta klimatfrågan på allvar, att inse att vi inte har så många år på oss att ställa om och då tycker jag att det är viktigt att vi politiker gör det.”

Kommer du att fortsätta med det?

”Jag vill dra ner på flygandet även privat internationellt, till exempel tågluffade vi med familjen förra sommaren och tänker göra det igen nästa sommar, vi tänker inte flyga på sommarsemester.” 

Jonas säger att han tycker att det är bra att man tar individuellt ansvar och att han har stor respekt för människor som gör det. Han trycker dock på vikten av att också ta politiskt ansvar, till exempel genom att ha en flygskatt och låta pengarna gå till tåget. Han tycker att tåget alltid ska vara billigare än flyget i Sverige och vill renovera järnvägen och bygga upp internationell tågtrafik.

”Det är när sådant händer, då det faktiskt är billigare att ta tåget, som de stora förändringarna kommer att ske. Jag tycker att individuellt ansvar är jättebra men vi måste också ta ett politiskt ansvar”.

Vad tror du om chanserna att vi efter valet kommer att få en tillräcklig klimatpolitik?

”Jag tror att vi kan få det, men det förutsätter att vi får en rödgrön valseger. Partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna kommer bara med bortförklaringar om klimatet, inte med lösningar”, menar Jonas.

Han berättar vidare att Vänsterpartiet är väldigt stolta över att de blev utsedda till bästa miljöparti av Naturskyddsföreningen och att han tror att det beror på att de har en sådan offensiv klimatpolitik. De föreslår stora förändringar, som att alla svenska pensionspengar ska bort från oljebolagen, en grön investeringsbank med 100 miljarder i kapital för att hjälpa industrin att ställa om och ett slutdatum på försäljning av nya fossildrivna bilar.

”Statliga företag måste hjälpa till, man kan inte satsa på elcyklar och samtidigt sälja vattenfalls kol, det funkar inte. Det måste finnas en helhet och det tycker vi är dags att få. Det har duttats för mycket. Vi har gjort mycket bra men nu är det dags för större grepp”, säger Jonas. 


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

fredag 10 augusti 2018

EN AV 100 000: KLARA MOLANDER

Klara Molander är den blivande språkläraren som, trots att hon älskar att resa och behöver resa för sitt yrkes skull, har valt bort flyget. Förutom att själv ha anmält sig till Flygfritt 2019 har hon som mål att värva ytterligare 50-100 personer till kampanjen.

Klara berättar att hon gradvis minskat sitt eget flygresande. Till en början bestämde hon sig för att inte flyga inom Europa, men tillät sig att flyga till Kairo för att studera där en termin. Nu har hon bestämt sig för att inte flyga alls mer och vill hon återvända till Egypten i framtiden får det bli utan att flyga. Hon säger att hennes frustration över att det inte händer något ökar för varje år och att hon därför känner att hon själv vill göra mer.

”Jag har ställt om på många andra sätt, börjat äta vegetariskt och jag har aldrig kört bil eller så. Eftersom inte samhället ställer om känner jag att jag måste gå längre, och försöka få med mig fler att göra det också”.

Klara tycker att det känns viktigt att gå före och visa omgivningen att det går att leva utan att flyga.  Visst blir det lite krångligare och tar lite längre tid att inte flyga men på det stora hela går det bra. Klara har bland annat rest till Italien med tåg och under resan fick hon även uppleva Berlin och Prag längs vägen. Hon har också rest till London med tåg och förra året tog hon och hennes man tåget till Frankrike med deras då ettåriga dotter, vilket fungerade jättebra.

Klara tycker att det känns hoppfullt att flyget och dess klimatpåverkan har börjat diskuteras och hon tror att hon i fortsättningen kommer att känna sig mindre ensam om att inte flyga. Hon har, förutom att anmäla sig själv, börjat engagera sig i kampanjen. Hon har bland annat satt upp affischer på flera orter och innan den här intervjun äger rum har vi tillsammans pratat med folk och delat flygblad vid Järntorget i Göteborg.

Du har själv börjat engagera dig i kampanjen, vad fick dig att göra det?

”Det är nog allra mest oron för utvecklingen av klimatet, och en frustration över att det inte händer något. Det är väldigt skönt att få utlopp för det, att göra någonting. Och så känner jag att det här kan nog verkligen göra skillnad. När vi blir 100 000 då spelar det faktiskt roll. Och så tror jag att det kan komma att göra skillnad politiskt också. När vi blir så många tror jag att det sänder en tydlig signal, att människor faktiskt oroar sig så mycket för klimatet att man är beredd att avstå någonting själv”, säger Klara.

Hon berättar att hon tidigare oftast varit tyst när folk berättat om sina flygresor eftersom hon inte velat göra bort någon, och menar att kampanjen är en lättare ingång till samtal om flyget eftersom hon slipper känna sig som en glädjedödare. Två av hennes syskon har redan anmält sig och 30 av hennes vänner på Facebook är antingen anmälda eller har anmält intresse. Klara hoppas kunna värva ytterligare 50-100 personer till Flygfritt 2019.

”Nu när vi delade flygblad och pratade med folk märkte jag att många verkligen oroade sig för klimatet. Det kändes positivt och mycket lättare att få med sig folk än vad jag trodde”, avslutar Klara.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

torsdag 9 augusti 2018

EN AV 100 000: NICLAS MALMBERG

Vi håller oss på jorden utmanade samtliga riksdagsledamöter att delta i kampanjen Flygfritt 2019. Niclas Malmberg (MP) var den förste att anmäla sig. Han har inte flugit privat sedan 1996 och har länge varit drivande i frågan om minskat flygresande. Niclas vill se en progressiv flygskatt som gör det dyrare att flyga ju oftare man reser.

Niclas berättar att hans klimatengagemang vuxit fram succesivt. Han fick upp ögonen för klimatfrågan på 80-talet men det var först när han gick med i Miljöpartiet på 90-talet som han förstod hur akut läget är. Han slutade flyga privat 1996 och undviker flyget så långt det är möjligt inom sitt politiska uppdrag.

”Vid resor där jag insett att det inte finns något alternativ till flyget har jag ibland avstått och inte deltagit i arrangemang”, säger Niclas.

Han menar att det oftast är möjligt att undvika flyget även som politiker. I de flesta fall går det ju att välja andra färdmedel än flyget. Enligt Niclas råder dock en stark flygkultur bland riksdagspolitikerna och han har flera gånger förvånats över att han varit ensam på tåget vid resor till exempelvis Östersund eller Köpenhamn. Han berättar att han till och med har förlöjligats av andra politiker när han valt tåget framför flyget och tror att det kan kännas svårt för en del att välja bort flyget på grund av den rådande kulturen.

Niclas Malmberg har suttit i riksdagen sedan 2014 och kandiderar igen inför valet i höst. Tidigare var han kommunpolitiker i Uppsala och där var en av hans viktigaste frågor att stoppa en nyetablering av en lågprisflygplats – vilket lyckades. I riksdagen har han varit pådrivande för flygskatten och har även arbetat för att göra en utökad flygskatt till en valfråga. Niclas skulle vilja se en konstruktion där flygskatten blir progressiv utifrån hur mycket man flyger.

”Man kan tänka sig att flygskatten är på en lite lägre nivå för en första flygresa, men att den sedan trappas upp, så att vi i första hand kommer åt de som slentrianmässigt hela tiden tar flyget”, säger Niclas.

Han pekar på att många exempelvis flyger regelbundet mellan Stockholm och Göteborg, även om det går snabbare med tåget. En rejäl skatt på den typen av bekvämt flygande skulle kunna få en stor effekt anser han.

Om kampanjen Flygfritt 2019

Niclas tror att det blir lättare för många att välja bort flyget om det blir socialt accepterat. Just det att vi är många som gör det tillsammans ser han som kampanjens styrka. Han har som målsättning att själv värva 20 personer till kampanjen.

”Det som tilltalar mig är att många kan samlas kring det. Har man en situation där det anses som märkligt att inte flyga så är det klart att det kan vara jobbigt att ta steget. Ser man istället att det är tvärtom, att det är många som väljer att inte flyga, då ansluter man sig nog gärna”, avslutar Niclas.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

tisdag 7 augusti 2018

EN AV 100 000: INGMAR RENTZHOG

Ingmar Rentzhog är entreprenören som gått från att driva företag inom finansbranschen till att kämpa för klimatet på heltid - tack vare Donald Trump. Han är en av de tusen som hittills anmält sig till ett Flygfritt 2019, och kommer att avstå flyget oavsett om vi når målet på 100 000.

Ingmar är uppvuxen i Jämtland och har alltid värnat om naturen, men hans engagemang för klimatet vaknade samma dag som Donald Trump vann valet i november 2016.

”Jag insåg att det inte kommer att komma fram någon världsledande politiker som fixar det här och om inte någon annan, vem ska då göra det?”, berättar Ingmar.

Han lämnade därför sin karriär inom finansvärlden för att istället starta Internetplattformen We Don’t Have Time.

”Omställningen behöver ske nu, vi har inte tid att vänta. Gemene man förstår inte att klimatkrisen är så akut som den faktiskt är, många lever i en tro att det är något långt fram i tiden.”

Ingmar menar att det som skapat snabb förändring i världen är Internetföretag. Målet med We Don’t Have Time är att bli en Internetplattform likt Facebok eller Twitter för de som är bekymrade för klimatet. We Don’t Have Time erbjuder inte lösningarna på klimatkrisen utan bygger istället plattformarna där medlemmarna tillsammans kan komma fram till lösningarna. Tanken är också att man ska kunna trycka på företag och ledare och ge dem feedback.

”Vi hoppas kunna skapa snabb, global förändring genom att samla alla de som redan brinner för klimatet. Då är jag övertygad om att vi får en så pass stor kraft att vi får med oss alla passiva också. Det är så otroligt mycket som görs på så många fronter, men vi jobbar inte tillsammans. Det vi vill bygga är inte en ny klimatrörelse som har en massa åsikter, annat än att det är akut. Det är vår åsikt.”

Vad fick dig att anmäla dig till Flygfritt 2019?

”Det var ganska enkelt, jag avstår flyget oavsett om vi blir 100 000, men jag tycker att initiativet är klockrent. Att själv sluta flyga ger ju en ganska minimal effekt, men om man slutar flyga och dessutom talar om det, och får 100 000 andra att göra samma sak blir det en gigantisk effekt.”

Ingmar tror att just samarbete är lösningen på världens utmaningar och att det dessutom blir mycket roligare om vi hjälps åt.

”Att göra något tillsammans är klockrent, jag tror vi kommer att se mycket sådant i framtiden och det är just sådant vi vill att vår plattform ska ge upphov till”.

Hur många tänker du själv försöka värva till kampanjen?

”Jag lovar att värva tre personer. Genom att värva tre personer var får man det matematiskt att växa och tre personer är inte mycket”, avslutar Ingmar.


Maja Rosén
Vi håller oss på jorden

måndag 6 augusti 2018

ÄR DU EN GRODA ELLER EN PINGVIN?

Det var en gång en groda som tog sig ett bad i en kastrull med vatten. Någon satte på plattan, vilket gjorde grodans tillvaro allt mer behaglig. Lojt simmade den runt och njöt av det allt varmare vattnet. När vattnet väl började koka var grodan död sedan länge.

Den här berättelsen används ibland för att illustrera människans sätt att hantera klimathotet. Vi inser inte vad som håller på att hända och den dag vi väl gör det kan det vara för sent.

Reaktionerna på sommarens extremvärme är blandade. Många börjar bli oroliga och överväger nog att hoppa ur kastrullen. Andra njuter i fulla drag och säger saker som ”vilken magisk sommar vi haft”, och ”en sådan här sommar ser vi inte igen på hundratals år” (kväk, kväk).

Lyckligtvis är vi en växande skara pingviner. Förutom att de håller sig på jorden har pingviner en annan fascinerande egenskap, nämligen att de tillsammans hanterar extrema temperaturer. Genom att bilda en kompakt klunga och turas om att vistas ytterst stänger de ute den värsta kylan. Likt pingviner kan vi skydda varandra mot ett extremt klimat. Om vi samarbetar har vi fortfarande en chans att inte bli kokta.

Är du en groda eller är du en pingvin?